Jag röstade på Olas kör två gånger. Fullständigt oundvikligt. Jag tycker han är en rar pojke, jag gillar manskörer, jag är särskilt svag för gamla Keating-låtar för tillfället, jag tyckte kören satte både den och dansbandslåten skitbra och jag ville bli av med Pontare.
Kul final nästa lördag! Jäklar, vi som är bjudna på middag, men eftersom värdinnan är körentusiast kanske jag får titta. Annars får jag väl kolla reprisen.
Klockan är mycket, vi har sett på tre filmer förutom Körslaget då, jag har dessutom spacklat en väggbit till och skrivit några rader. Och mailat lite med Mellan. Hon ville veta hur klokt det egentligen är att åka till Berlin några dagar i december, partyresa med kompisar härifrån. Jag har haft några förnuftskommentarer men också sagt att sånt ska man egentligen inte fråga sin mamma om. Och fick det här svaret;
”Tycker förresten absolut det är sådant man frågar sin mamma om, måste ju ha någon förnuftig kritisk röst också, som inte är en 18-20årig duktig flicka som ändå alltid tycker att studierna är det viktigaste, som en del jag känner här (kan inte riktigt ta den typen av åsikter på allvar).”
Hon har en poäng. En tydlig poäng. Jag tror jag ska känna mig något smickrad också.
Snart ska jag åka på möte. Klockan elva ska jag vara på ett fik å Långholmen. Jag är specialist på att gå vilse på Långholmen så vi får se hur det går.
08 november 2009 kl 13:24 |
Tycker som du; känn dig smickrad.
08 november 2009 kl 17:16 |
Jag vägrar titta på Körslaget så länge Team Stefan är med, där gick fan min gräns.
09 november 2009 kl 04:17 |
-loa; ja, suger lite på den karamellen.
Tricky; jäklar, då blir det inget tittande alls. Jag fattade inte vem han var från början.