En händelse som förändrade mitt liv

Så där; nu har jag tänkt färdigt, här är mitt bidrag till skrivarcirkeln:

Stretade jag den smala vägen mellan bergen från Cean Trá Ventry mot Dun Chaoin, uppför, uppför tills marken jämnade ut sig under mina fötter, mitt emellan Croaghmarhin och Coumaleague Hill. Och just där framför mig, långt där nere där den fruktade delen av Atlanten som fått namnet Blasket Sound glittrade blått och Blasket Islands bredde ut sig i all sin förrädiska skönhet, så såg jag två regnbågar korsa varandra. Jag såg den ena breda ut sig över himlen från baksidan av Inishtooskert för att landa kanske ända borta i Brandon Creek, men den andra var mindre, den skymtade nere vid Inishvickillane och jag kunde tydligt se hur den tog mark på slätten någonstans mellan Baile an Fheirtéaraigh och The Threee Sisters toppar.

Så jag sprang nedför slänten mot byn, förbi gamla stenhus och gärdesgårdar och anskrämliga uppkomlingsnybyggen, förbi kor och förbi får, för irländarna har fler får än de kan räkna och göra av med, uppdrivna för ymniga EU-bidrag, och nådde skolan där skräpfilmen Ryans Daughter spelades in och Sarah Miles fick håret avslitet och som drog förbannelsen och kapitalet till västra Kerry, enligt den moderna folkmyten. Och jag hade turen att det var den dagen i veckan det fortfarande gick buss, och den var som vanligt två timmar försenad, så jag kastade mig på den i regnet som nu öste ned och åkte med ett stycke utan att släppa regnbågen ur sikte så gott det nu gick med de trasiga vindrutetorkarna. Och jag hoppade av i nästa by och avböjde inbjudan från en amerikansk präst att dela en måltid med honom på det pittoreska lilla hotellet, för jag visste ju att innanför den färgglada fasaden fanns bara modern kitsch och fuskbrasa och jag skulle ju vidare och fånga regnbågen. Nu såg jag till min fasa att den flyttat på sig men å andra sidan verkade den andra ha krympt så jag satte siktet på Smerwick Harbour och Bally Na Gall och rusade ut över åkrar och strandängar, luften var klar och ren och jag hade snart passerat all trötthet och andfåddhet. Då vek de av igen, men nu var sikten klar så jag såg tydligt hur de damp ned tillsammans alldeles vid det lilla medeltida stentemplet Gallarus. Så jag smög mig runt på baksidan upp mot berget för att slippa betala den hutlösa inträdesavgiften för att se en hög stenar som inte är så annorlunda arrangerade än de beehive huts som bönderna själva byggde i brist på annan sysselsättning i regnet och blåsten för 100 år sedan innan de bröt upp från svälten och blev poliser i New York.

Och där satt han. Med sin hink med guldpengar och allt. En liten grönklädd tomte, en liten irländsk leprachan, en sådan som gör lite fuffens av varje, men som alltid sitter med sin hink med guldpengar vid varje regnbåges slut och som det gäller att lura av den där hinken. Vilket inte är så lätt, för likt många andra irländare kan de ge ett korkat och skrytsamt intryck, de gröna tomtarna, men under den flamsiga ytan kan det finnas ett gott förstånd, särskilt om de är i såpass ålder att det ännu inte är bortsupet.

Men där satt han i alla fall och vaktade inte bara om en regnbåge utan om två. Han korsade armen om den ena och benet om den andra och såg tämligen dum ut så jag tänkte att jag trots allt skulle kunna åtminstone få del av bytet.

-Du får hela hinken, sa han. Du får alltihop om du tar över här. Jag är trött på flänget. Det går an när det är jämnmulet och det går an när det är ihållande klart och uppehåll. Då är det lugnt, då kan jag sitta nere på baren i Ballydavid med mina pints, 32 om dagen, 26 för republiken, 6 för dom uppe i norr och gå till sängs, jag har ett rum ovanför puben, sjungande A Nation Once Again, glad och nöjd om kvällen, särskilt de amerikanska turisterna gillar det, dom undrar om jag leder nån lokal IRA-trupp och vill skänka pengar till mig. Men hur ofta är det sånt väder här ute där man inte hinner kleta på sig faktor 9 förrän det öser ned och sen brister ut i solsken igen så regnbågarna far som ena fucking gayblixtar över himlen? Så det är ett enda fucking fläng med den förbannade hinken.

Och jag såg på havet, och jag såg på bergen, på gärdesgårdarna, på fåren som betade i det gråbruna hedlandskapet uppför bergsidorna, och jag tänkte att det här var ju något av det vackraste på jorden, men på vintern bor närmsta kompis ända borta vid Brandon Bay och jag skulle ju inte nöja mig med rummet ovanför baren i Bally Na Gall och då behöver jag en jeep att köra omkring i precis som alla andra för att ta mig in till Garveys Super Value i Dingle, och vem fan vill vara som alla andra, vad är det för ett liv, trots bergen och havet och alla fåren.

Så jag sa, att nej lille tomte, dig vill jag inte byta med. Och vi var lika sorgsna båda två över missade chanser men var säkra på att vi gjorde det rätta, åtminstone jag. Och han gav mig ett par guldpengar och sa till mig att supa upp dem på Kreugers nere i Dun Chaoin och jag fick lift dit ned med en fårbonde så jag vaknade nästa natt med stora röda fårloppbett över hela ändan, men det är en annan historia.

På Kreugers fanns det som vanligt bara uppvärmd burksoppa och pinten var för kall, men utsikten över Blasket sound lika bedövande som förut, jag blev erbjuden att åka med över av några näriga ortsslynglar med en gummibåt, men jag hade redan fastnat där ute en gång i en liten träbåt full av döda nyskjutna kaniner men utan flytvästar och ett glapp i motorn lagat med ett tomt Silk Cutpaket minuten innan vi hjälplöst skulle drivit in i bergväggen, så jag avböjde. I baren satt även den lokale ornitologen Bernie och tog en fika med en engelsk TV-journalist som höll på att göra den nittonde filmen om delfinen Fungi, han bad mig som vanligt gifta mig med honom och flytta in i huset på Goat Street som han köpte för pengarna han fick ut när han avyttrade sin del av det  alternativa bokförlaget han startade när han sålde postkontoret, och jag avböjde som vanligt.

Men hur förändrade nu detta mitt liv, dessa händelser en vanlig sketen tisdag på västra Irland? Jo, jag lärde mig att aldrig mer jaga regnbågen, aldrig mer försöka hitta en liten grön leprachan, vill jag umgås med uppgivna gråtufsiga irländska tomtar kan jag lika gärna sitta och hänga på Marina Inn i Dingle med Billy som vanligt.

(Vid bardisken på Kreugers mötte jag den vackraste man jag hittills och dittills sett, som klippt och skuren ur en reklamfilm, inte en billig för Ryanair hopklippt för svarta pengar av några amatörklåpare utan en påkostad historia i autentisk miljö med orginalmusik gjord av Aer Lingus för den amerikanska marknaden. Så jag tänkte, att han är säkert amerikan, på jakt efter sina tvivelaktiga irländska rötter, men hans bildade dublinaccent avslöjade ett annat ursprung; halvbrittisk överklass. Och vi delade inte några pints, utan ett par av de årgångsviner som gamle Kreuger sett till att ha i beredskap i källaren, inte för mina guldpengar, dem kunde jag behålla, för den fagre mannen hade som så många andra moderna irländare fler än han kunde göra av med i sina välskräddade fickor.

Ciáran var naturligtvis bög, och de där flaskorna hade han hellre velat dela med den flinke gossen bakom bardisken, jag såg hans lystna blick varje gång gossen svängde kokett på häcken, och det gjorde han påfallande ofta, men det låtsades mitt sällskap på grund av sin förfinade uppfostran inte alls om, inte den gången…

Men just detta är en helt annan historia som jag skrivit en mycket längre skröna om som om inget annat förändrar mitt liv igen, och varför skulle det inte, till slut samlar sig mellan pärmar.)

Annonser

Ett svar to “En händelse som förändrade mitt liv”

  1. En gammal cirkel « Annaa Mattssons Blog Says:

    […] https://annaama.wordpress.com/2006/03/16/en-handelse-som-forandrade-mitt-liv/ […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: