Inte mer klarsynt än någon annan

Andra bloggare har redan kommenterat den här betraktelsen i DN idag av Ulrika By. Hon spinner sin krönika om tonårsmordet i Stockholm  på temat kärlek som går överstyr. Andra har redan kritiserat inställningen och jag kan bara hålla med. Det är en underlig syn som står för något slags besvärjelse som vuxna ofta tar till när de ska förklara, eller bortförklara, saker som händer bland ungdomar. Ett diffust ”det” gick överstyr. Vilket gör att ingen egentligen kan betraktas riktigt skyldig.

Om det skulle vara så lätt för kärlek att gå överstyr bland tonåringar så skulle det faktiskt ligga döda tonårsflickor i varenda skogsdunge.

Men så många vill analysera, försöka själva eller anlita proffs som bara kan göra allmängiltiga utlåtanden, gissa på personlighetsstörningar och diverse droger, kanske i kombination. Vilket iofs är bättre än krönikörernas hemsnickrade teorier om ickenärvarande föräldrar och 16-åringar som inte kan skilja på internet och verklighet. Det kan de.

Många, även bloggare, skriver om nattvandringar som lösningen. Bara föräldrarna är på plats i sina gula jackor så blir allt bra. Struntprat! Visst, jag skrev också i ett tidigare inlägg att i Äldstas gamla skola skulle aldrig en utomhusfest inträffat utan föräldrabevakning, förmodligen inte alls. För att kulturen inte var sådan. Och i det här fallet, om det nu varit föräldrar närvarande en gång i kvarten, så hade de kunnat avvärja fylla, som tydligen inte ens var aktuellt, men de hade inte kunnat avvärja ett passionsdrama! Det hade inte fasta komma hem-tider som en del skriker desperat efter i både spalter och bloggar. Bara tonåringarna måste vara hemma klockan ett så sker det inga mord. Typ. Massor av tonåringar fixar tillvaron alldeles utmärkt utan fasta tider och föräldranärvaro när de är 16.

Passionsdramer som slutar med ond bråd död är både historien, dramatiken och litteraturen full av. Personlighetsstörningar ligger förmodligen bakom många. Kanske ska man helt enkelt ”nöja sig” med att det här var ännu ett.

Men om jag ändå ska snickra ihop en mer allmän analys jag också, så handlar den inte om brist på regler och föräldranärvaro på ett formellt sätt. Den handlar om socialisering, könsroller och självbilder. De självbilder som vi uppfostrar våra barn till. Brist på uppfostran! Skriker många. Jisses, som om man skulle behöva uppfostra varje barn till att inte mörda varandra. Det ingår för varje normal individ i ett någorlunda normalt samhälle i själva socialiseringen.

Jag vill hellre stanna en stund vid självbilderna. Pojkarna som är fast i sina roller, det har inte hänt särskilt mycket till det bättre där. Flickorna som verkar ha det värre än någonsin i modern tid. Nu räcker det att jämföra ett klassfoto på högstadiet med när mina flickor gick där för 3 – 4 år sedan. Det är inte bara modet som växlar. Utseendefixeringen är hårdare, sexattributen fler. Vulgo är ännu mainstream. Men det är det ytliga. Inuti påstås varje individ vara helt underbar. Det är en också en schablon som vuxna gärna använder.

Men det är något märkligt med allt det underbara. Flickorna som kallar varandra älskling och lilla gumman, pussar och kramar, skriker kärleksord till varandra i t-banan. Ändå har mina flickor återkommit till samma sak ända sedan de började högstadiet; bristen på empati, bristen på verklig omtanke och hänsyn, den totala självupptagenheten, förväntningarna på att andra ska ställa upp på nycker och önskemål men ingen inlevelseförmåga i att man själv måste göra likadant åt andra hållet.

 Alltsammans, menar jag, är ett uttryck för det individualiserade samhället. Omtanken om kollektivet är borta, nu är det bara individen som ska må bra. Ja, jag tror att den yttersta konsekvensen av det kan vara det brutala våldet. Och jag tror det är som värst just i åldern runt 15 – 17, när de riktigt stora smällarna inte kommit, när man fortfarande kan leva i tron att hela världen bara kretsar kring ens egen individ. Mellan har ju gått i tjejklass sedan våren i sjuan, jag tyckte den värsta råheten försvann någonstans i tvåan på gymnasiet. Men både i nian och i ettan förekom t ex misshandel. Tjejer som slog ned andra tjejer av olika skäl. Störda personligheter? Jadå, men de fick frodas och verka i den individfixerade miljön.

Det här blev inte så mycket mer klarsynt än många andra inlägg om samma ämne.

Annonser

5 svar to “Inte mer klarsynt än någon annan”

  1. Fritt ur hjärtat Says:

    Tycker av någon anledning att Norgårdsannas inlägg passar i ”debatten” läsvärt.

    http://norgardsanna.blogspot.com/2009/05/pa-krigstigen-mot-ojamlikheten.html

  2. Ullah Says:

    Det var i alla fall intressant läsning. Det ligger så långt från hur jag minns min tonårstid i slutet av 70-talet och början av 80-talet.

  3. frktjatlund Says:

    Jag tror också att självupptagenheten är orsakerna. Plus van att få som jag vill. Och att man inte är van att ta konsekvenser för sina handlingar. Eller jag vet inte. Jag var själv ganska självupptagen och bortskämd i tonåren utan att för den skull ge mig på jämnåriga. Det måste nog till väldigt speciella omständigheter.

  4. N Says:

    Tror också på speciella omständigheter. Vem som helst blir inte en mördare av denna kalibern, för det verkar ha varit planerat.

    Oavsett hur man analyserar dagens ungdom i klädstil, empati, självupptagenhet, (sådant brukar växa bort för de flesta mer eller mindre och förr eller senare) så är detta över det vanliga. Det är tragiskt, sådant som händer, och ja, nån störning har man om man planerat och gått över en sådan här gräns som dessa två har gjort.

    Spelar roll, jag tror att deras föräldrar kan ha varit hur fantastiska som helst och verkligen närvarande, jag tror inte att man alltid finner svaret där. Likväl som de kan ha varit dåliga….

    Tyvärr tror jag att detta har med personlighet och ens egna gränser att göra, nån extrem empatilöshet, nån störning och som sagt, jag tror inte att den behöver vara pga nåt som hänt eller tidigare historia. Tror att en del föds med att klunna släppa spärrar på ett helt annat sätt en det ”normala” under viss aomständigheter. Gråzon.

    Av vad jag förstår är det inte i passion som mordet skedde, utan det var planerat. Tror fler kan begå vidriga handlingar i stundens hetta, men detta som skedde var inte i stundens hetta…

    Vulgomode har funnits i alla uppväxande generationer. Men vulgo skiljer sig från generation till generation.

  5. cruella Says:

    Fy fanken. Jag får flytta ut i skogen med elvaåriga dottern tror jag… Vi kan bli häxor. Klänningen passar nog på henne snart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: