Mödrar ska icke gå för långt

Dotter ringer från utland och ber någon titta på hennes saldo eftersom hon inte är i närheten av en dator.

Bror kollar, ser att studiemedel kommit in.

Två dagar senare sms:ar dotter att kort är förvunnet och spärrat. Nytt kort och kod skickat till svenska adressen.

Kort och kod kommer. Omtänksam moder tänker att hon ska kolla så inget ändå har blivit utplockat. Inser att så har skett. Fyra uttag lördag och söndag. Eftersom dotter ringde lördag eftermiddag tar moder för givet att det var då kortet försvann och lika för givet att någon varit inne och otillbörligen plockat ut pengar. Moder tar det säkra före det osäkra och petar över stor summa från personkonto till sparkonto och meddelar dotter.

Dotter hör av sig. Med sms och samtal. ”Kära mor…” och har den smärtsamma plikten att meddela att det är hon själv som haft en klassisk ”hurra nu har studiemedlen kommit”-kväll. Och natt. Då försvann även kortet. När lördagen hade övergått i söndag.

Och vilken visdom finns att dra av detta? Den gamla vanliga. Mödrar ska bara lägga sig i precis så mycket som de blir tillsagda. Inte mer. Allt annat är att gå för långt.

Jag tror vi var överens om att det är bättre att ha festat upp några slantar för mycket än att ha blivit bestulen. Även om det förra också svider. Nu har hon planer på att hålla i resten av pengarna. Och det nya kortet.

Det vimlade av typiska exempel på motsatsen runt omkring mig när jag pluggade. Yvonne från Småland som skulle läsa historia, plockade ut lånet, köpte en ful pälsmössa till överpris,  bjöd upp lantismamma till Stockholm och slog på stort, lantismamma lät sig villigt bjudas på orre&fasan enligt devisen ”det är skandal att ungdomar ska ha så mycket pengar att röra sig med”. Efter någon månad var pengarna slut, Yvonne började jobba som sjukvårdsbiträde, orkade inte plugga så mycket som hon behövde, hade nog inget vidare läshuvud för trots välvilliga lärare lyckades hon inte få ihop mer än ett enda poäng på två terminer vilket satte stopp för vidare tillförsel av statliga medel.

Vännen Suzanne köpte i alla fall kläder med stil för sina pengar. Och presenter till sina syskon. Och fullföljde sin utbildning. Men var lika paff som Yvonne varje gång pengarna var slut.

Jag själv? Faktiskt läskigt exemplarisk. Livrädd för att inte ha pengar terminen ut. Det hade jag alltid. Min första stora penningchock kom den första sommaren jag stannade kvar och sommarjobbade på studieorten i stället för att åka hem. Jäklar, det kostade ju pengar att leva även på sommaren och blev nästan inget kvar till resande.

Annonser

Ett svar to “Mödrar ska icke gå för långt”

  1. ullisar Says:

    det hör till att vara fattig som student tror jag. hur ska man annars kunna uppskatta livet som färdigstuderad 🙂

    gulligt exempel du tog upp om mamma-dotter. det är väl omöjligt att inte bry sig va? men… ja. äh! du vet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: