Visst är jag en begravningshyena

Jäklar, nu hoppade jag över en dag igen.

Jäpp, jag är en hyena, jag kollade på Stephen Gatelys begravning igår, på tillgängliga on line-sidor. Det man kunde se, stor integritet, inga kameror i kyrkan. Lustigt att se Sky:s reporter som skulle bildtwittra direkt på plats. Han släpptes uppenbarligen inte fram, så man såg mest huvuden på de som stod i vägen för honom och en och annan polismotorcykel.

Jag gillar hela det irländska katolska begravningskonceptet. Snabbt avverkat tidsmässigt avseende tiden mellan dödsfall och begravning, sällan mer än en vecka, ofta snabbare. Men när det pågår långt och intensivt. Många böner, många mässor, minst en wake. Alltid två kyrkliga ceremonier; en kvällen före begravningen när kistan tas från hem eller begravningsbyrå till kyrkan för en mässa med de närmaste, som kan vara rätt så många. Resten av församlingen sluter upp utanför när kistan bärs in, men går inte med in. Är sträckan någorluna kort förekommer fortfarande att kistan bärs hela vägen till dovt ringande kyrkklockor. Undrar om irländska pojkar lär sig bära kistor i samband med konfirmationen? De gör det alltid så perfekt i tät formation, ett grepp om varandras axlar, ett om kistan, inte ett steg i otakt. De kistbärningar jag sett i Sverige har aldrig varit så där rörande perfekta. Eller sitter det i generna från den stora hungern? Å andra sidan var det väl inte så mycket med kistbärandet då, till slut.

Dag två, mitt på dagen, begravningsmässa. Längre ceremoni, församling in, kyrka knôkfull. Nytt kistbärande och iväg till kyrkogård för jordbegravning, fortfarande vanligast, eller krematorium där man naturligtvis håller en liten mässa till.

Wake kallar man numera sammankomsten efter begravningen, förr var en wake något som skedde i hemmet med den döde närvarande, alltså kvällen innan kistan fördes till kyrkan. Det förekommer fortfarande. Men jag har också varit med om att man håller wake på någon pub efter kyrkturen kvällen innan begravningen. Och pojkarna i Boyzone vakade ju hela natten i kyrkan. Åt fish&chips och låg i sovsäckar runt kistan. Inget märkvärdigt alls.

Fattar fortfarande inte varför i Sverige tiden mellan dödsfall och begravning verkar bli allt längre, när andra länder med nog så krånglig byråkrati klarar det hela på några dagar. En del brukar använda argumentet att det är bra för anhöriga att hinna samla sig. Tvärtom, tycker jag, lika bra att få det hela gjort medan man är osamlad så man kan samla i lugn och ro sedan utan uppslitande avbrott.

Bertie Ahern kom på begravningen. Bertie, det närmaste en landsfader Irland har haft sen de Valera. I alla fall den som lett landet längst. Tills han till slut avgick förra våren när han inte kunde krångla sig ur mut-och korruptionshistorierna längre. Det lustiga med Irland och Bertie var att när skandalerna var som störst steg sympatierna hos folket för honom, syntes tydligt i opinionsmätningar. Trots att det var rätt anmärkningsvärda affärer.  Småsaker som att han skarvat i sanningen både om var han hade studerat och vad han haft för jobb innan politiken var inget som berörde gemene man särskilt mycket.  Sanningen är inte så där jäkla viktig, däremot gillar man om det går bra för folk. Det finns helt enkelt inte mycket till jantelag i det landet. Särskilt bra är det förstås om det är söner av det enkla folket, som Bertie och Stephen, som det går bra för.

Bertie passade på att i en intervju kasta skit på engelska pressen för deras spekulationsskrivande kring dödsfallet. ”Skit i hur grabben dog – det här är en tragedi!” sa han rakt in i TV-kamerorna utanför kyrkan. Det skulle han väl nästan kunna bli återvald på, om det vore aktuellt.

Skandalskrivandet består mest i en krönika i Daily Mail tidigare i veckan. Plump och poänglös och fullständigt feltajmad. Så till den grad att stora annonsörer ville ha bort sin reklam runt den i nätupplagan!

Bertie Ahern anses för övrigt vara den irländske politiker som gjort mest för att stärka homosexuellas rättigheter i landet. Men det var fasktiskt EU som tvingade fram att lagstiftningen mot homosexuella handlingar avskaffades 1993. Då var Stephen Gately 17 år, hade precis blivit uttagen till Boyzone och var skräckslagen för att hans läggning skulle avslöjas. Managern har också sedan avslöjat att han aldrig skulle ha valt ut Stephen om han vetat att han var bög. Samme manager som inte klarade att tala på begravningen, han var för bruten av sorg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: