Inte nog andäktig

Nähä, kan jag berätta för h-lady och andra, här satts det inte alls stilla under Dubliners spelning på båten till Åbo igår!

Jag resonerade så här; har man en gång i livet möjligheten att befinna sig i stort sett vid scenkanten och hoppa omkring lite till Dubliners, så går det inte att missa. 45 oförglömliga minuter.

Men idag fick jag höra att jag gjort alldeles fel. En vän ondgjorde sig över hur det varit när de åkte kvällen innan, folk hade inte uppfört sig med den vördnad som anstod bandet, de hade stått framför scenen i stället för att sitta stilla som på en riktig konsert! Plötsligt var jag inte alls avundsjuk längre för att jag missat den kvällens två timmar långa improviserade session tillsammans med några svenska musiker efter själva spelningen. De där hierarkierna kan jag, damer lyssna andäktigt i bakgrund och möjligtvis klappa lite takt, herrar spela, herrar samtala.

Den där kommentaren gjorde faktiskt att en del av glädjen förtogs i efterhand.

Men jag fick i alla fall en trevlig pratstund med en av dem frampå nattkröken.

För övrigt åt vi buffét igår eftersom vi inte kom på något annat och idag åt vi tapas som var klart prisvärda. Nu ska jag inte åka Finlandsbåt förrän jag har någon riktigt speciell anledning igen, undrar förstås vad det skulle vara. Dubliners lär inte komma igen.