Alla har väl någon?

Vad händer mer här i höstlovsträsket? Förutom att begreppen nettoimport respektive export är utredda.

Jo, Pojken fick en återbudstid till sjukgymnastik så han har varit på första besöket idag. Ensam naturligtvis. Så med tanke på fåordigheten vet jag inte så mycket mer än att han fick träningsschema. Och att det diskuterades datorsittande. Och att han ska tillbaka nästa vecka. Undrar om de kanske kunde gymnastisera fram lite sällskaplighet och ordflöde också. Och bort lite tjurighet.

Nä, det är inget höjdarhem, det här med en mamma och en pojke. Vem hade trott det?

Tvättat och diskat har vi i alla fall gjort. Tvätten kom till botten. Utom den där trasmattstumpen som jag inte vet vad jag ska göra med om den blir ren. Slänga förmodligen. Vi använder ju inte mattor. Vi använder inte dammsugare heller faktiskt eftersom vi inte har någon.

Sjukgymnastik tror jag har blivit lättillgängligare, det antar jag är bra. Men annars undrar jag som vanligt över vården. En bekant opererades igår för en knäåkomma som har gjort honom rejält handikappad sedan i somras. En inte helt liten och framförallt inte helt vanlig operation. Men av det slaget att vården glatt säger ”du får gå hem samma dag”. Man är alltid väldigt noga med att trycka på det där med ”gå”. Även när patienter bärs ut från sjukhuset på bår och fraktas hem i ambulans kallas det gå. Jag tror inte det är någon sammanblandning med engelskan utan till för att göra både patienter och personal lite nöjdare. Gå låter ju så friskt.

Min bekant var orolig för det där med hemskicket. Men det var inga problem, sa vården, han var ju van att inte kunna stödja på benet, har ju hunnit bli så duktig på sina kryckor. Även två trappor upp utan hiss. Däremot, sa vården, fick han absolut inte lov att sova ensam första natten, han måste ha någon hos sig!

J bor ensam, har inga barn. Inga grannar av det slaget som kan rycka in en natt. Vem har det? Vården frågade inte. Talade bara om hur det skulle vara. När han bönade om att få bli kvar den där första natten var det blankt nej. De resurserna fanns inte. Alla har väl ett socialt nätverk? Var det arroganta svaret.

Ja, J har faktiskt ett någorlunda nätverk. I alla fall så pass att det fanns någon som kunde tänka sig ta det ansvaret. När han hade frågat runt en stund.

Ja jag vet vad en del där ute tycker. Att man ska se till att ha vänner, helst sjukvårdskunniga, som kan komma ångande och stanna hela natten.

Men nu har inte alla det. Har så att säga inte tagit sitt vänansvar.

För visst är det märkligt att vi har ett vårdsystem som bygger på att alla har någon i hemmet som tar huvudansvaret om man blir sjuk. Trots att antalet ensamhushåll, framförallt i storstäderna, väl fortfarande ökar.

Annonser

6 svar to “Alla har väl någon?”

  1. vildhunden Says:

    ”För visst är det märkligt att vi har ett vårdsystem som bygger på att alla har någon i hemmet som tar huvudansvaret om man blir sjuk.”

    Detta känner jag igen. Jag skickades hem från Akademiska efter en stor bukoperation och hade inte äldste sonen åkt ner från Umeå och tagit ut dagar för ”vård av närstående” samt ”kompdagar” under tre veckor för att ta hand om mig så vete sjutton hur det gått. Jag hade nog inte klarat mig ensam i huset.

  2. Fritt ur hjärtat Says:

    Låter som min första operation, knä inte helt vanlig. Hemskickad efter uppvaket. Ingen sjukgymnast som kollar att man kan avlasta och klarar kryckorna. underade länge på att anmäla just det här förfarandet. Har inte orkat, men nu funderar jag igen…

  3. h-lady Says:

    Känner igen… inte har jag ngn som kunde/kan vara här när jag behövde/behövder (enligt landstinget)…..

  4. Annaa Mattsson Says:

    Vildhunden; jag vet ju hur man mådde direkt efter en galloperation! När jag frågade om taxi fick jag svaret att det fanns en busshållplats nere på gatan.

    Fritt; för jävligt helt enkelt! När min mamma opererade knät 1977, då var hon jämngammal med min kompis, låg hon på sjukhus i åtminstone tre dygn efter operationen. Det behövdes sannerligen.

    h-lady; själv avstod jag från operation för ett antal år sedan av den anledningen. Jag hade faktiskt ingen som kunde vara hos oss så länge som behövdes. Jag kunde ev få hemtjänst för mina egna behov, men barnen skulle klaras helt med ”sociala nätverk”, där fanns absolut ingen hjälp att få från samhället. Hade de haft en förälder till hade han kunnat få ersättning för ”vård av barn med sjuk vårdnadshavare” men det var inte möjligt att flytta över på någon annan. Kanske har det ändrats nu? Det var en operation som krävde största möjliga försiktighet i 4 – 6 veckor efteråt!

  5. Rutan Says:

    Jag gjorde en titthålsoperation för några år sedan. En enkel operation, man kan gå hem samma dag. Enkel – för sjukhuspersonalen, ja! Men inte för den opererade nödvändigtvis. När jag hade svimmat efter försök att stiga upp och talat om att jag inte hade nån hemma, så fick jag på nåder stanna kvar till nästa dag. Men låna rullstol en bit när en kompis hämtade mig och hade bilen ett stycke bort, det fick jag inte! Det behövdes inte pjoskas med mig, men hur är det för de som är värre däran?

    Jag tänker ibland på hur jag ska lösa hjälpbehovet om något riktigt allvarligt skulle drabba mig. Det skulle säkert lösa sig på något sätt, men just det där att det förutsätts att man kan ordna stöd på egen hand. Det är inte så självklart att man fixar att ordna det, om man inte ens har någon anhörig på avstånd.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; ja det där med titthål är ju lite lustigt. De som inte varit med om det säger ”jaha, så det är bara en titthålsoperation!”. Men allt möjligt görs ju med titthål numera! Vilket innebär att hålet inte blir så stort utanpå, men inuti har man ju rört om lika mycket som förut.

    Om man nu inte har någon riktigt nära, hur kul är det också att behöva utsätta en kompis för att vara sjukvårdare? Som alltså min kompis fick göra, även sova över i hans etta. Ta hand om en i ens ömkligaste tillstånd, spyende efter narkosen, hjälp att gå på toa och allt sånt där. Det räcker liksom inte att utropa att goda vänner ska man kunna ha till sånt. Det finns en verklighet också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: