Litet hål blir stort

Jag spacklar. Äntligen. Det är ett helvete. En liten tapetskada som jag tänkt lappa diskret växer. Många lager tapet som lyfter sig av fukten från spacklet. Jag vet att man inte ska börja riva i tapet om man inte tänkt försöka riva av allt, det är bättre att bredspackla. Men här är det inte jag som börjat utan någon med betydligt vassare klor.

Pojken stönar. Hade han minsta lust innan att lära sig underarbete och tapetsering så har han helt tappat den nu. Dessutom tål han inte ljudet av sandpapper mot spackel.

Nejdå, det är inte flytt på gång, men någon gång måste jag fixa den där skadan.

Men när allt kommer omkring lär det väl bli omtapetsering ändå. Särskilt när värden spänner ögonen i min reparation och säger; ”Det där är inte professionellt gjort!”

Men vad skulle han å andra sidan sagt om kattrevorna? Kattrevor anses så vitt jag vet aldrig som normalt slitage.

Vi har ingen katt kvar som river i tapet, det var hon som försvann sommaren för två år sedan. Däremot körde barnkatten nosen i vått spackel igår. Barnkatten är två år men katter vet aldrig bättre. Inte jag heller egentligen.