Stoppa både förtrycket och smittspridningen!

Sverige har en av Europas hårdaste lagstiftningar för att hindra smittspridning av hiv/aids. Trots det stiger antalet smittade.

Kritiker både i och utanför hbt-rörelsen menar att den hårda lagstiftningen kan vara en orsak. I kombination med  försämrade insatser för prevention från samhällets sida.

Socialdemokraterna Börje Vestlund och Christina Zedell beskriver i sin motion till riksdagen om mänskliga rättigheter för hiv-positiva situationen rätt väl.

De skriver bl a i slutet av sin motion så här;

”När det gäller hiv och aids smittas man, bär smittan under mycket lång tid, för att sedan insjukna och sedan kanske klara sig med bromsmediciner under lång tid. Att leva till synes fullt frisk men ändå tvingas konstatera att man bär på ett dödligt virus många, många år är påfrestande och kräver i första hand samhällets stöd och hjälp, och inte hot om att om man inte sköter sig så väntar repressalier. Vill vi komma tillbaka till en tid när vi hade en prevention värd namnet. För att återta kontrollen över hiv krävs det satsningar på preventionen. Men det krävs även att vi driver igenom förändringar i den svenska smittskyddslagen så att personer vågar gå och testa sig utan rädsla för myndigheter.”

Jag tycker Börje och Christina är tydliga (om än formuleringskonsten inte är den bästa), deras argument för bättre prevention och översyn av lagstiftningen borde bita på riksdagskollegorna över partigränserna.

De gör debatten och hiv-smittades situation begriplig. Det gör inte de debattörer som enbart naglar sig fast vid ett argument, nämligen; ”smittskydd är allas ansvar, den hiv-smittade har inte större personligt ansvar än den icke-smittade”.

Den frågan ställs på sin spets med jämna mellanrum för människor i vardagen. Igår dök det upp i nyhetsparenteserna att en känd person som hyllats för sin öppenhet om sin hiv, inte hade berättat för sin tidigare, ännu mer kända partner, om sin smitta.

Jag vet att jag har läsare här som drabbats av precis samma sak. Och det är lätt att döma, lätt att förstå ilska och besvikelse. Lätt att slå hål på argumenten om ömsesidigt ansvar. Jag frågar, du svarar men undviker det rätta svaret. Poff, där föll den ömsesidigheten. Skräcken över att kanske vara smittad kan förlama människor och förstöra deras liv i åratal, det har jag också sett på nära håll. B&C menar att den hårda lagstiftningen gör att många undviker att testa sig. Jag tror att skräcken för själva sjukdomen ligger i botten för de flesta, men kombinationen blir ödesdiger.

Jag har varit tveksam om verkligen en ändrad lagstiftning skulle vara rätt väg. Men jag har nog ändrat mig. Jag tror Börje och Christina pekar åt rätt håll; en översyn av lagstiftningen för att minska förtrycket av de hiv-smittade (läs mer om det i motionen) i kombination med satsningar på olika typer av preventionsinsatser.

Ursäkta, det blev lite byråkratiskt motionsspråk, men timman är sen.