Häpnansväckande rapporter från verkligheten

Ingen gäst på mottagningen påpekade för Pojken hur lik sin pappa han var, någon hade någon kommentar om hans längd men inte särskilt ingående. Ingen frågade, när han sa att han gick i trean på gymnasiet, om han skulle läsa teknisk fysik sen.

Många hade häpnansväckande rapporter från sina jobb.

En kunde berätta att det står vårdplatser tomma på äldreboenden i Stockholm! Trots köer och gamla/anhöriga som bönar och ber. Det är de kommunala biståndsbedömarna som avgör vilka som är berättigade till plats. Och för kommunen är det billigare att låta platser stå tomma, de köper ju vården av privata företag, medan de gamla bor kvar hemma och tas om hand av anhöriga, hemtjänst och hemsjukvård. Så var det med den valfriheten!

En annan kunde berätta om när det stora statliga mediaföretagets telefonpersonal äntligen skulle få den vidareutbildning de så länge bett om. De ville lära sig mer om hur själva det stora företaget fungerade för att förstå vart de skulle koppla folk och sånt. För 400 000 kronor köptes en tjänst in från ett privat företag och varje anställd fick 2½ timmas coaching där de fick lära sig ”positivt bemötande” av en person som inte hade en susning om hur företaget fungerade. I stället för att säga ”NN är på sammanträde till klockan 13:00” ska de nu säga ”om du ringer klockan 13:00 så kommer du att få träffa NN”. Vilket naturligtvis i de allra flesta fall är en ren lögn. Men positivt.

En tredje berättade att 25 procent av förlossningarna på det stora Stockholmssjukhuset görs med snitt, akuta och planerade inräknade. Hon tittade lite krasst storögt på Pojken och konstaterade att idag hade det aldrig varit aktuellt att förlösa honom normalt. Jag skulle inte ens ha beretts valmöjligheten.

Mycket annat  fick jag också höra. Det är intressant att gå på kalas där folk pratar med varandra.

Annonser

13 svar to “Häpnansväckande rapporter från verkligheten”

  1. -loa Says:

    Är det så världen fungerar? Hemskt.

  2. Ullah Says:

    Hur gick det till när pojken föddes?

  3. Annaa Mattsson Says:

    -loa; det där med äldrevården var ungefär vad jag anat. Vad coachingföretagen lurar på sina kunder upphör aldrig att förvåna.

    Ullah; Pojken låg i säte, det gjordes en grov felbedömning av hans storlek så det var inte aktuellt med snitt, det gjordes bara om barnet var över en viss storlek. Det insåg man när jag kom till förlossningen att han förmodligen var, så det blev lite akut läge med ny mätning. Underskattning med några hekto gjorde att det inte blev akutsnitt. Vi överlevde allihop, trots hans nära 4,3 och mycket stora huvud!

    Det kom tydligen en banbrytande rapport kring 2000 om risker vid sätesbjudningar så nu föds tydligen inga sätesbarn alls normalt. Men 25 procent snitt låter väldigt mycket.

    Enligt barnmorskan på kalaset accepterar ingen svensk läkare kosmetiska skäl för planerat snitt. I stället har antalet ”rädda” ökat.

  4. Ullah Says:

    Vad dramatiskt! Har lite svårt att förstå de ”rädda”, att de tydligen inte oroar sig lika mycket för att bli uppskurna i magen.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; verkar vara vanligt att inte riktigt inse vilken stor bukoperation ett snitt är. Barnmorskan hade naturligtvis en historia i beredskap om ett fall där en livmoder var så ärrad av tidigare snitt att läkarna hade svårt att ta sig igenom.

  6. cruella Says:

    Ja, det är egendomligt att det tas så lätt på själva operationsgrejen. Jag opererades halvakut för utomkveds för ett antal år sedan (titthålsgrejer gjordes bara under veckodagarna och ville fanken vara kvar längre än nödvändigt;-) och jag var inte människa på en månad. Och då hade jag ingen ny bebis som jag förväntades ta hand om, amma och anknyta till. Strange, för mig, det här nya.

  7. Anna Says:

    Mitt första barn låg i säte och det var inte tal om vaginal förlossning. Dvs, inte förrän jag träffade på en äldre läkare som tittade på mätningar av barn och bäcken och sa ”synd för dig att du ska föda här på KS. Hade du tillhört Danderyd hade det inte varit några problem att få försöka vaginalt”. Detta var 05 och det kändes riktigt skit att vilket sjukhus man tillhör ska påverka den saken. Jag hade ju kunnat försöka byta till DS, men jag orkade inte, det var bara ngra veckor kvar till beräknad födsel vid det laget.

    Det jag tror får kvinnor att vilja ha kejsarsnitt tror jag först och främst är att man upplever att det är mindre risk för barnet. Sedan är ju inte en vaginal födsel utan risk för mamman heller. När jag födde barn nummer två gick det ganska illa med mig, skadorna var nog väl jämförbara med det jag gick igenom efter kejsarsnittet.

    Ni fattar varför jag har steriliserat mig. Det må vara kul att få in ungarna, men det finns verkligen inga bra sätt att få ut dem.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; jag tycker att de där titthålsgrejerna har varit rätt så plågsamma efteråt, även när det bara var för att kolla om allt såg bra ut. De små såren var ju en sak men sen hade de ju dessutom blåst upp buken med nån gas för att kunna se och det gjorde ont ända upp i axlarna efteråt!

    Mycket har blivit konstigt. En kompis fick missfall i 12:e veckan häromdagen. Det skedde ju under helgen så hon behövde inte vara borta från jobbet alls.

    Märkligt var det också när jag så småningom opererades för de förlossningsskador jag ådrog mig redan vid första förlossningen. Är tjatig om det men det var så konstigt, redan då. Efter ettan hade jag fler utvärtes och invärtes stygn än jag hade lust att veta, kändes som hela bäckbotten hängde mellan knäna, dessutom skadad ringmuskel. Men fan heller att det togs hänsyn till! Bära barn, bära tunga matbrickor. ”Du är inte sjuk.”

    Sedan, när rekonstruktionen av mitt underliv så småningom gjordes, så var allt förbjudet efter operationen. Man fick inte ens lyfta handväskan från sängbordet! Lyftförbud i många veckor. Då var jag ju sjuk! Men det var ju för fan samma sjukdom som första gången, dvs massor av stygn i ett trasigt underliv som skulle läka ihop.

  9. cruella Says:

    Men Anna, ingen kvinna förstagångsföderska får väl snitt beviljat på förhand för att man säger sig vara rädd för barnets skull? Jag kan förstå det om man haft en långdragen första förlossning som slutat i elände på det ena eller det andra sättet, men i övrigt tycker jag det finns andra vägar att gå än att bevilja snitt till de som vill ha på skrangliga indikationer. Man kanske kan införa en betalningsmodell?

  10. Annaa Mattsson Says:

    Anna; enligt barnmorskan igår så är de medicinska bevekelsgrunderna för att numera konsekvent snitta sätesbjudningar just inriktade på barnens säkerhet. Finns som sagt nån banbrytande studie. Men det verkade mycket tydligt på hennes kommentarer att mödrarnas bevekelsegrund handlade mest om dem själva, inte barnet, och i väldigt många fall rädslan för ”hur hon skulle se ut där nere efteråt”. Typ ”Jag vill inte ha mitt underliv förstört för framtida sexliv.”

    Jag kan bedyra att sexlivet har varit ett nollproblem jämfört med de andra komplikationerna.

    Så du har rätt; det finns verkligen inga bra sätt att få ut dem.

  11. Anna Says:

    cruella: Jag tror nog att sjukvården kämpar för att försöka hålla nere antalet kejsarsnitt, men jag minns att jag läste om KS att de inte är lika på när det gäller äldre förstagångsföderskor. Jag minns särskilt meningen ”om man kommer hit gravid med första barnet vid 36 är det kanske inte så troligt att det blir ett barn till. Då tycker vi att det är ok att snitta en orolig mamma”. Trettiosex liksom? Massor av folk får väl första barnet vid trettiosex?!

    Annaa: Ja, de var på mig om den där undersökningen också. Självklart var jag helt med på att kejsarsnitt var bättre i det läget, men så var det den subversiva tanten som menade att inga förhöjda risker kunde påvisas för små barn hos mammor med stora bäcken, så länge förlossningen satte igång i tid, dvs före bf. Själv fick jag med mitt jättebäcken och en nästan tillväxthämmad unge snitt en vecka innan det datumet, så det var inte tal om att vänta in deadline.

    Inte minst efter snittet fick jag träffa alla barnmorskor och annan sjukvårdspersonal som gjorde det smärtsamt klart för mig att såna där lyxmammor (som jag då) som var ”too posh to push”, det hade de inte mycket till övers för.

  12. Ullah Says:

    Anna, det där sista du skriver upprör mig! Så får personalen inte behandla folk, oavsett vad de tycker i sitt inre.

  13. Annaa Mattsson Says:

    Anna; ha ha, jag fick mitt första vid 38 och idag ligger medelåldern för förstföderskor på 32,1 på Kungsholmen, nån församling ska vara just uppåt 38.

    Jag tror det stämmer som du hörde, att små barn och breda bäcken inte medför större risk än en vanlig förlossning.

    Attityden var minsann inte alltid den bästa hos BB-personal. Det där ”du är inte sjuk” och ”föda barn är helt normalt” blev man jävligt trött på.

    Cruella; angående betalning, någon berättade om goda vänner som fått barn i USA och blivit påtvingade snitt trots att inga komplikationer var påvisade. De betalade av på det snittet i flera år sen… Tur vi inte är där i alla fall!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: