Jodå, jag ska önska gott nytt år!

Här har jag visst glömt att önska ett gott nytt år. Ursäkta så mycket, det är så klart att jag önskar alla ett så gott år som möjligt.

Nyårsafton 2009 kommer väl inte att vara den som Pojken och jag minns som den roligaste.  Kanske avlade han ett löfte om att aldrig någonsin bli sittande ensam med sin mamma en nyårsafton igen! Men skaldjurspajen var alldeles utmärkt, en av de bästa jag någonsin gjort. Resterna gick snabbt åt när flickorna kom hemdrallande, den ena vid fem, den andra först vid tolv.

Något som bidrog till att dra ned nyårsstämningen för oss som blev hemma var att lillakatten gick ut vid 14 och sedan inte kom tillbaka under hela kvällen. Tur jag tackat nej till inbjudan och Pojken inte kom iväg på något firande. Någon av oss hade ju varit tvungen att stanna hemma och vänta ut katten. Och det hade förstås blivit jag.

Ju mer det pangade och blixtrade desto mer undrade vi var han var. Svaret får vi förstås aldrig. Vid sju drömde jag om jamande katter, vaknade och insåg att jamet var kvar. Lillkatt på fönsterbläcket, inte märkbart berörd eller frusen efter 17 timmar ute. Om det nu var ute han var. Idag har han sovit på olika platser i lägenheten hela dagen.

Idag är det blandning av dagen efter och uppbrottsstämning här. Äldsta åker i morgon bitti. Sista tvätten ligger i maskinen, och under natten ska det både sorteras gamla saker och packas.

Vi har på det hela taget haft ett bra jullov. Bortsett från mitt virusangrepp mitt i julförberedelserna och stora ledan som bredde ut sig annandagens kväll och för min del höll i sig i ett helt dygn. Men redan i en sån här kort backspegel kan jag inte minnas att vi bråkat en enda gång. Och jag tror faktiskt inte att jag minns fel alls.

Annonser

6 svar to “Jodå, jag ska önska gott nytt år!”

  1. -loa Says:

    Och valår är det ta mej katten!

  2. Noemi Says:

    Gott nytt år på dig med!

    Rysare det där med katten, man blir orolig då djur försvinner men skönt att det ordnade sig. Stackarn måste haft en hård natt med kyla, snö och en massa smällar. Låg säkert och tryckte nånstans och vågade inte ta sig hem.

  3. Ullah Says:

    Det låter väldigt skönt det där med avsaknaden av bråk. Var det mer av den varan när de bodde hemma? (I så fall har jag något att hoppas på inför framtiden…)

  4. Annaa Mattsson Says:

    -loa; ibland försöker jag förtränga det!

    Noemii; ja, han har varit väldigt tveksam till att gå ut sedan han kom hem. Vill men ångrar sig i dörren. Det var nog läskigt. Vår andra kulls pappa som bodde i huset mitt emot gick också ut en nyårsaftons eftermiddag men kom aldrig mer hem. Han hade synts till i närheten men vågade tydligen inte närma sig huset, trodde väl att det var just det som var farligt.

    Ullah; bråkat med varandra har mina barn aldrig gjort så där som en del syskon gör. Däremot har det lätt uppstått situationer mellan mig och Äldsta. Det har varit lugnt den här gången.

  5. Ullah Says:

    Det låter hoppfullt.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; ja jag tror jag ska skriva några rader om det i ett särskilt inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: