Allt är sig alldeles förödande likt

Vardag igen!

Mellan hoppackad och avvinkad i förmiddags. Snabbare än vi riktigt tänkt, flygbusskön rörde sig snabbt framåt och hon var ombord inom en minut. Jag fick stå utanför och ringa henne på mobilen tre gånger innan vi hade avslutat diverse frågor. Flera ärenden blev liksom inte alls avslutade. Jullovet är kort och hackigt och framförallt startar man inte med att fixa viktiga saker. Naturligtvis borde ”man” redan första dagen ge sin mamma en lista över viktiga saker som ska fixas, så att hon kan tjata. Då hade det kanske funnits en chans för Äldsta att ordna pass och Mellan att skaffa nationellt id-kort.  Bankaffärerna klarades i alla fall av och filerna i Mellans halvdöda dator räddades. Annat blev ogjort. Datorn fungerar t ex inte. Men det blev i alla fall mindre tjatigt.

Det är inte fullt så sorgligt här som man skulle kunna tro. Mer som vanligt. Vi startade med att inte fixa middag, Pojken och jag. När julsakerna är undanstuvade är allt ännu mer som vanligt. Då lagar vi väl någon baconrätt.

Vi kunde kanske lagat någon baconrätt medan Mellan var här. Men det tog ett tag att få in att hon inte är vegetarian längre. Men eftersom det var antipatin för skinka som fick henne att helt sluta med kött för 4½ år sedan så vet jag inte riktigt hur det är med baconfläsket. Varför hon slutade? Tja jag tolkar det som att hennes skäl att helt avstå från kött inte längre kändes starka nog för att göra ätandet mer komplicerat och samtidigt förutsägbart. Typ.

Amaryllisen hann i alla fall slå ut innan hon for. Precis. Hon noterade det igår. Den var köpt för hennes skull. Hyacinterna stod i fullaste blom precis under julen medan tazetternas starkaste doft hade klingat av så de inte konkurrerade ut den gnutta doft av granbarr vi fick under något dygn medan det fortfarande fanns något som kunde kallas liv i granen. Välplanerat alltså! Eller snarare, jag planerade i alla fall växterna rätt. Eller så var det som vanligt bara slumpen.

Nu ska jag tra fram stickningen också. Och så ska vi se på Jordan, Pojken och jag. Om han hinner för något viktigt som måste vara skrivet senast imorgon. Allt är sig som synes förödande likt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: