Förvirringen inför slutet

Pratade begravningar med kusinen. De hade helt klart för sig, hon och den alltså så nyss framlidne maken, hur de ville ha det. Ingen grav, ingen sten, askan egentligen helst spridd för vinden. Helst skulle han inte velat ha någon ceremoni alls. Nu blir det en mindre. Fan. Jag som ändå hoppats på Novelty Accordion. Ska nog jobba på det.

Hon undrade över hur min salig make hade velat ha det och jag svarade, förstås, ”ingen som helst aning”. Han skulle ju inte dö så sånt pratade han inte om. Sen, när även han borde insett att det kanske kunde bli aktuellt, förlorade han förmågan till sammanhängande samtal öht. Men jag förutsatte att han ville ha ett rejält minnesmärke över sig själv. Själva begravningsentreprenören undrade om vi inte skulle satsa på en mindre och mer diskret sten, jag visste att de mindre barnen gärna satsat på en större med fler duvor. Ståhejet på själva begravningen skulle han älskat!

Men det vi pratade om S och jag var förvirringen inför död och begravningar som tycks råda. Efterlevande som klagar över att de inte får veta exakt var i minneslunden den anhöriges aska finns så att de har en särskild plats att gå till är vanligare än man kan ana. Men då har man ju missat vad minneslund faktiskt innebär, sa vi. Nämligen  att askan grävs ned på en anonym plats bland många andra. Att det ligger i själva idén. Den anvisade kollektiva platsen att sätta blommor och ev ljus, avsaknaden av individuella gravplatser. Den som vill ha just en egen plats att gå till och sätta blommor och ljus, den måste ju välja en annan form, t ex en liten diskret urngrav. Om man vill vara diskret kan man ju välja en väldigt liten natursten.

 Mindre diskret. Ännu större än den ser ut här. Wilhelm von Brauns sten på Norra kyrk0gården i Uddevalla. Lånad av Gunnar Klasson.

Undrar hur mycket skit begravningsentreprenörer måste ta. Från människor som i ett desperat ögonblick söker föremål att överföra sin frustration på. För att de ställts inför en situation som de egentligen haft ett långt liv att förbereda sig inför men som är så totalt främmande. ”Det hade jag ingen aaaning om!” Och som tycker varje mått och steg från entreprenören är ett övergrepp.

Kan tillägga att vi hade världens bäsa entreprenör när det begav sig. Trevlig, lyhörd och tillmötesgående även när han ställdes inför det lite udda, och förvånansvärt billig. Varför göda Fonus om/när det finns alternativ?

(Själv blev jag bara helt enkelt och ofrustrerat förbannad på Bohusläningens annonsavdelning i samband med moderns död för snart ett år sedan. Så nonchalant och oproffsigt uppträdande kan bara den kosta på sig som är för korkad att uppfatta sin roll och tror att marknadskrafterna är det enda som styr världen och ens egen arbetsinsats.)

Annonser

5 svar to “Förvirringen inför slutet”

  1. frktjatlund Says:

    Vi valde en liten begravningsbyrå vid Mariatorget och var jättenöjda med deras insats. Kvinnan, som hade hand om oss var precis lagom empatisk och förklarade allt med en ängels tålamod. Fonus är nog för stora för att tillmötesgå udda kunder.

  2. Ullah Says:

    Jag minns att min farmor hade klippt ut en artikel ur lokalpressen som handlade om en minneslund. På klippet hade hon skrivit ett meddelande till sönerna om att ”här vill jag ligga”. Det tycker jag var bra. Jag har själv ett antal gånger informerat mina nära om hur jag skulle vilja ha det. Hoppas att de har lyssnat, så de slipper dividera om saken.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; ja jag tror de mindre har lättare att vara lite smidiga och framförallt inte krydda notan för varje mått och steg som tas.

    Ullah; samtidigt gäller det nog att ens önskemål ska passa ihop med de efterlevandes önskemål. Om t ex en gammal änka vill ha en grav att gå till ska man kanske tänka över om det verkligen är så viktigt att den avlidnes alla önskemål ska tillgodoses i första hand.

  4. Ullah Says:

    Annaa, håller med dig absolut. Om mina efterlevande vill lägga mig någon annanstans än i min morfars släktgrav så är det också OK. Bara de inte bråkar om saken. Min farmor var väldigt tydlig med att hon INTE ville ligga i sin makes släktgrav (där han redan låg), trots att han var väldigt älskad av henne. Hon stod inte ut med alla hans syskon, tror jag!

  5. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; nä, släktgravar ska man nog se upp med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: