Finns det djungelvrål?

Hurra hurra, natten blev nästan normal. Motstod massor av impulser. Först den att sätta mig vid datorn efter TV-slumret med sonen. Gick och la mig i stället. Somnade och var sedan ett under av impulsmotstånd hela natten. Steg varken upp eller tog en bok en enda gång utan försökte sova vidare. Typ fem gånger. Med lyckat resultat. Sista gången hela två timmar och sen var det ljust. Tänk om det innebär att jag håller mig pigg hela dagen. Att jag fick vakna i dagsljus!

Nu ska jag jobba. Vilket väcker lite nostalgi. Jag får ofta frågor om mitt goda minne. Jag tror nostalgin är en förklaring. Är man inte nostalgisk har man ingen anledning att hålla sin egen historia levande. Eller nåt. Minns i alla fall jobbsöndagar när barnen var små. Tog mig motvilligt hemifrån fram på förmiddagen, just när Mannen börjat planera för utflykten med barnen eller så hade de precis hamnat i en komplicerad lek, köpte en påse djungelvrål hos Matnära på Fjällgatan (som inte alls hette så då heller) och gick till en söndagstom lokal. Jag kallade vårt arbetsrum med ett gäng andra frilansare så, var där mest kvällar och helger när det var tomt och såg det just mest som en lokal. Stoppade snabbt och systematiskt i mig hela påsen godis för att slippa börja jobba, det fanns ju ingenting annat att göra innan internets tid, jag använde fram till slutet av 90-talet lap top som inte var uppkopplad.

Framåt fyra fem var jag igång på allvar och hade svårt att avsluta när det var dags att gå hem och äta middag framåt sju. Det var under den här tiden som Pojken sa ”hejdå pappa” i stället för ”hej mamma” när jag kom hem. Han räknade kallt med att vi bara skulle göra ett byte. Jag tycker vi hann göra saker tillsammans med barnen ändå. Det vi missade var sk egentid tillsammans och med andra och annan ensamtid än arbetstid. Vi hade ju aldrig någonsin barnvakt annat än för arbete.

Så därför kan jag t o m bli lite nostalgisk inför nåt som är så arbetsrelaterat som en påse djungelvrål i en tom trist arbetslokal en januarisöndag.

Närå, jag gick inte och tänkte att vår tid skulle komma, så sorgligt ska vi inte ha det, jag tänker sällan framåt mer än några månader i taget, det är liksom en förmåga jag saknar. Det är praktiskt också, så slipper man i alla fall sörja drömmar och planer som inte blev av.

Tror inte jag har ätit djungelvrål sen dess. Undrar om det finns kvar.

Annonser

11 svar to “Finns det djungelvrål?”

  1. cruella Says:

    Tänkvärt det du skriver, vi har i långa perioder haft det ungefär likadant. Just ingen tid bara vi, men en hel del tillsammans allihop och trots, eller tack vare snarare, brist på naturliga barnvakter (aka mormor/morfar, farmor/farfar som i många småbarnsfamiljer verkar vara det nav kring vilket allt snurrar) så har en av oss alltid varit med barnen. Tills nu.

    Att du skriver detta just nu. Jag känner mig lite grå och just obestämt nostalgisk över de svunna åren just nu och ventilerade detta med maken i går när vi var ute på långpromenad och skridskotur. Det var på något vis ganska lätt med guldkanterna, som det heter, på den tiden ungarna var små och halvstora och det mesta av ens tid gick åt till omvårdnad och frilansjobb vilken timme som helst av dygnets 24. En ostörd sen kväll i bäddsoffan med en flaska vin och en film. Räckte långt då, ingenstans nu.

    Vi laddar om, men just nu är det lite vakuum.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; vi åkte tåg tillsammans några enstaka gånger när vi hade haft möte i Stockholm samtidigt. Var de mest uppspelta gästerna i bistron och tömde deras förråd av starkcider. Det var ju enda gången vi var på krogen ensamma! Vi lät oss inte ens nedslås av mormoderns småsnörp när vi kom hem småfulla och skråliga. Jäpp, jag kan ana det vakuum som kan uppstå senare i livet. När man kanske inte ens bryr sig om att försöka åka samma tåg hem och tycker päroncider bara är klibbigt och sliskigt och ger en läskig fylla.

  3. Simone Says:

    Ger ytterligare en dimmension till mitt tänk och agerande att ha vuxentid ihop. Vi har så att säga övat på at mgås utan barn. Insett att vi har att prata om en hel helg och att vi fortfarande har kul, bara vi. Kanske är det så att det inte bara ger välbehag just nu, kanske underlättar det ett barnfritt liv så småningom.

  4. cruella Says:

    Vi har alltså alltid haft, och har, trevligt när vi umgåtts utan barn – men själva lyxen i att faktiskt ha fått den tiden, utan barn, har gett en krydda åt samvaron på ett sätt som inte är lika självklart nu när vi faktiskt har den där tiden för oss själva alldeles naturligt eftersom ungarna är så stora att vi börjar bli överflödiga långa stunder:-)

  5. Annaa Mattsson Says:

    Simone; vi kände nog aldrig behovet så där jättestarkt, mer att vara tillsammans allihop utan att en av oss måste jobba eller åka på möten. Men en enda långhelg fick vi faktiskt, under mycket gnäll och gny från mormor och moster som var barnvakt. Så vi hann faktiskt komma iväg till Dublin, det är jag väldigt glad över.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; förstår precis vad du menar. Men det där kan slå så olika. Har en kompis som väntade på att barnen skulle ge sig av så att hon skulle få göra det samma, hon hade väl upplevt så lite av kryddstunderna att hon bara såg en lång leda framför sig. Men sen när alla hade dragit så upptäckte hon att livet fick en helt annan krydda så att säga och hade inte längre nån tanke på att dra!

  7. Simone Says:

    Cruella,inte alls mening att irfårgasätta någons förhållande, bara en utveckling av mitt eget tänk.
    Jag har vänner som säger- åka bort bara vi, nej fy.
    Eller usch vilka stora förväntningar det måste ge, o s v. SÅ jag bara reflekterade appropå Annaas inlägg, på mitt eget sätt.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Cruella och Simone; jag fattar vad ni båda två menar! För resten Simone så kanske vi kunde ses nåt den 9 februari? En fika på stan eller nåt? Jag kommer ner vid tolvtiden, begravning först nästa dag.

  9. cruella Says:

    Simone, jag uppfattade dig inte som ifrågasättande, jag bara tänkte att jag kanske varit lite otydlig i mina egna funderingar:-)

  10. Simone Says:

    Annaa, klart vi ska ses! Jag kollar almanackan och mejlar dig:-) KUL!

  11. Annaa Mattsson Says:

    Simone; gör så!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: