Tanten tog min hatt!

Jag är övertygad, precis de här plaggen skulle jag ha stickat och virkat om idag hade varit för så där 19 – 20 år sedan! Jättefina. Tycker alltså jag. Någon annan får gärna tycka att handstickat blir klumpigt och att virkade hattar på småflickor är ett otyg. (Mellan hade sin sista/senaste av liknande modell när hon var typ 12.)

Jag gjorde en så otroligt fin hatt till Äldsta när hon var två. Från en tysk mönstertidning.

En dag när vi var på promenad tog hon av sig den och tänkte slänga in den i korgen under tvillingkärran. Men missade och den hamnade på marken. Jag upptäckte det först efter kanske hundra meter och såg den ligga på trottoaren bakom oss. Tvärvände kärran och började småspringa så gott det går just med en tvillingkärra. Då klev det fram en pensionär och tog upp hatten från marken. Jag ropade och gestikulerade,” hallå hallå, vänta, det är vår mössa, vi har tappat den, hallå!”

Den elaka damen tittade upp, våra ögon möttes men hon stoppade snabbt ned hatten i sin väska och försvann in på Hängmattans äldreboende som hon tursamt nog råkade stå utanför. Jag sprang efter in för att försöka få tag på henne men förgäves. Ingen där inne var intresserad heller av att hjälpa mig leta och få tillbaka hatten.

Mina flickor gallskrek och jag var ursinnig. Jag är det egentligen fortfarande.

Ja, jag fattar. Tanten kanske var djupt dement. Hon kanske kom hem varje dag med saker hon plockat upp på gatan. Jag försökte faktiskt förklara det med ord som kunde förstås av en 2-åring som bara såg en sak;

-Tanten tog min hatt!

Men hon kan lika gärna ha varit bara elak. Så otroligt många elaka pensionärer man stötte på under småbarnsåren så var det inte ett dugg förvånande.

Nä, jag gjorde ingen ny hatt. Det skulle inte ha blivit det samma.

Närå, jag längtar inte efter barnbarn att göra nya till.

Ja jag vet att jag skrivit om hatthistorien förr.

Annonser

4 svar to “Tanten tog min hatt!”

  1. Ullah Says:

    Jag har aldrig läst om denna hatthistoria och tycker att den är förskräcklig. Vilken dum tant!

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; ja visst är det en hemsk historia. Och jag är säker på att hon satt och skröt vid kaffet sen för de andra tanterna och att de var överens om att jag fick skylla mig själv.

  3. cruella Says:

    Den var ny för mig och jag har väl då aldrig hört på maken!

  4. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; ja visst var det hemskt, vi kommer aldrig att kunna skratta åt det minnet, flickorna och jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: