Vi är lite olika, Pernilla och jag

Funderar på det här med Aftonbladets stora bloggpris. Har för mig att det instiftades för att verkligen de bästa bloggarna skulle lyftas fram, inte bara kändisbloggar och unga sk modebloggare.

Och vad skådar jag. Kändisbloggare och storbloggare om vartannat. Den enda riktiga uppstickaren är väl i så fall bloggen Heja Abbe.

Många har redan konstaterat att det är märkligt hur många män som är nominerade. Med tanke på hur totalt kvinnorna dominerar bloggvärlden.

En av de nominerade är Pernilla Wahlgren. Vi har lite annorlunda syn på det ena och det andra. Här är hennes inlägg från gay-galan i måndags. (Jag gick för resten ut under sista prisutdelningen, jag vill faktiskt inte delta i hyllningar av statsministern, han fick enligt många mer ovationer än pristagaren.) http://www.pernillawahlgren.se/Blogg/Pernillasblogg/tabid/85/EntryId/354/I-LOVE-QX.aspx

Själv har jag avlagt en enda röst. Den på Hanna Fridén. Det är för ovanlighetens skull i de här sammanhanget en välskriven blogg som faktiskt vinner poäng på sin höga och jämna kvalitet, inte på ett behjärtansvärt ämne eller på kändisskap. Håller tummarna för henne ikväll.

Annonser

21 svar to “Vi är lite olika, Pernilla och jag”

  1. Ullah Says:

    Ja, ni har ju lite olika infallsvinklar, eller vad man skall säga.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; ja eller vad man nu ska säga. Jag har lite svårt med det där ”festa med bögar också”. Som om de skulle festa på något särskilt sätt.

  3. Ann-V Says:

    sjukt grymt – shit alltså…om jag hade varit Pernilla svensklärare hade jag gjort slut på rödpennan!!! Stadsministern…

  4. Rutan Says:

    Var det en bög-gala? Inte en bild på flator. Så klart att hon måste bre på för att bli gay-ikon och få vara med nästa år också.

  5. Annaa Mattsson Says:

    AF; sjukt grymt är ordet!

    Rutan; Årets Homo som fick ta emot sitt pris av nämnda stadsminister var en kvinna.

  6. Telefonissan Says:

    När började det där med att man konsekvent sätter ”jag” först i uppräkningar av personer? Det verkar vara fullständigt normalt numera.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Telefonissan; facebook kanske? Jag vet faktiskt inte.

  8. cruella Says:

    Usch, hon är så dum.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; hon vann i alla fall inte stora bloggpriset.

  10. Telefonissan Says:

    Hjälp man låter som en dinosaurie. Nej jag menar inte i förstone i nya sociala media utan i vanligt talspråk. Typ som i ”jag och mamma gick på stan igår”. Fast det är klart, talspråket blir väl mer av norm nu när de nya medierna är snabba och tillgängliga. Och det är ju bra. Delvis.

    Men jag stör mig på det där ”jag” i alla fall. Man fick ju lära sig (i skolan?) att sätta sig själv sist i uppräkningar. Det var ju överdririvet för emellanåt kan man ha god anledning att framhäva sig. Men Pernilla är nog ett bra exempel på språkets förändring eftersom hon skriver som skolbarnen pratar.

  11. Annaa Mattsson Says:

    Telefonissan; jo, jag förstår vad du menar, jag har sett det också, men jag undrar om inte sociala medier har bidragit. Både i bloggen men framförallt i facebook och andra sajter är det ju Jag som är intressant, vad Jag gör och vad Jag tycker. De som säger emot det stora Jaget är elaka.

    Och kanske man t o m lär ut det på kurser och i böcker om ökad självkänsla för tonåringar, att alltid sätta sig själv i första rummet, skriva jag först. Självupptagna tonåringar ska ju numera inte treva sig fram till en egen identitet utan få en handbok i handen senast när de är 15 om hur de ska blir extra odrägliga. Dessa böcker är också skrivna som vuxna skribenter tror man måste skriva för att tonåringar ska förstå. Korta meningar utan bisatser, i värsta fall så korta att de bara består av bisatser. Och gärna du stavat med STORT D.

  12. Ullah Says:

    Ur led är tiden!!!

  13. cruella Says:

    Det här med att inte sätta ”jag” först i en mening har jag faktiskt aldrig någonsin hört talas om förrän jag läste om det hos Fru Decibel för några veckor sedan. Förmodligen nådde sådana spetsfundigheter inte Brunflo på 70-talet. Och jag kan ärligt talat inte gå i taket det allra minsta över just det nu heller. Och inte heller tror jag att man behöver läsa in det minsta av ohälsosam egofixering i just det.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; det tillhörde den hårda drillen i svenskundervisningen, från första klass till den sista i gymnasiet i Uddevalla på 50- och 60-talet. Aldrig jag först. Det var så hårt inpiskat att jag någon gång när jag skulle skriva namnen under ett foto undrade om man verkligen fick skriva sitt eget namn i på rätt plats, eller om man måste skriva det sist fast man stod i mitten!

    Men jag kollade just med sonen, tredjeårsgymnasist, han har aldrig hört talas om någon sådan regel. Men det är nog mycket han inte hört.

  15. Ullah Says:

    Jag är utbildad svensklärare och när jag arbetade på högstadiet var detta inte något jag brydde mig om. Jag var ju inte heller drillad såsom du, Annaa, utan tillhör samma årskull som Cruella. Under 70-talet hade tydligen denna lärdom förlorat mark. Det finns så mycket att påpeka angående många elevers skriftspråk som jag tycker är viktigare än en sådan här ”regel”.

  16. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; ja det handlade väl egentligen inte om skriftspråk utan mer om etik och moral eller nåt. Det ingick inte bara i undervisningen utan även i uppfostran, man blev rättad om man sa ”jag och kompisarna”, det skulle i alla sammanhang, utan undantag, heta ”kompisarna och jag”. Men så jäkla dumt var det kanske inte, att inte alltid framhålla just sig själv.

    Jag hann inte så långt i min lärarutbildning i början av 70-talet så jag fick veta om det skett något trendbrott redan då. Men det skulle förvåna mig.

  17. cruella Says:

    Men alltså, för mig signalerar ”jag och…” inte alls att man framhåller sig själv! Det är verkligen helt värdeneutralt. Det är väl knappast så enkelt att man automatiskt blir en fin och oegoistisk person om man alltid inleder med sällskapets namn…

    Intressant det här, undrar vad mer jag har missat som halva världen går och retar sig på *s*

  18. Ullah Says:

    Inte heller för mig betyder det något särskilt. Jag har heller inte tänkt på det förrän nu, när det börjar mullra i leden…

  19. Annaa Mattsson Says:

    Jäklar vad det här tog fart då! Nja, jag har nog inte gått och retat mig så mycket, snarare konstaterat att det har hänt nåt där, att jag alltid kommer först.

    Det kan ju naturligtvis också legat en jäkla massa unken gammal Jante i det där man fick ibankat om man inte framhäva sig själv!

    Lagom är som vanligt ungefär bäst, i alla fall ganska ofta, i alla fall ibland. Det är samma med självkänslan, jag tycker nog som någon annan skrev häromåret; vad ska man göra med all jäkla självkänsla!

  20. frktjatlund Says:

    Det där med jag först har absolut med ålder att göra. I småtrevliga spalten Så möttes vi i dn kan jag se radan på första raderna skribentens ålder. På just det där med ”jag och min kusin …” eller ”min bror och jag …”

    Sen tror jag att Pernilla inte biter den hand som föder henne. Vem skulle bjuda henne till en gala om de riskerade att hon var neggig i sin blogg?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: