Tack för brevet

Tänk att det ska vara så jäkla svårt att bestämma sig för vilket tåg som är lämpligt att åka hem från Uddevalla med i nästa vecka. Snart är väl allt slut. Det är ett motstånd som ligger bakom. Tror jag. Mina fina priopoäng skulle jag ju använda till en rolig resa! Inte till en begravningsresa mitt i veckan mitt i smällkalla och snöiga februari!

Snart löser väl SJ det där åt mig genom att ha sålt slut på lämpliga biljetter eller meddelat att mina priopoäng är ogiltiga så att jag skamset får höra av mig och säga, ledsen, men jag får inte ihop det. Men det kan jag ju inte, inte nu.

Stannar du inte över helgen? Har några frågat. Nej, det har dom inte alls. Sedan modern gick ur tiden finns det ingen i själva Uddevalla som har en tanke på att jag skulle stanna mer än högst två nätter. Däremot har några frågat om jag åker vidare och stannar någon annanstans över helgen. Helgen? Vi pratar om onsdag och arbetsvecka, onsdag är den dag i veckan som näst efter tisdag hänger allra minst ihop med någon helg! Och jag åker ju härifrån på tisdag morgon. Och jag har en sketen konferens på fredag (betald arbetstid). Men hallå arbetstid för övrig försörjning, var är du???

Igår slank i alla fall ett styrelsearvode från förra året in på kontot. Hurra, nu vet jag att jag kan betala marshyran också. Trots allt.

Men när i helvete ska jag åka hem från Uddevalla?

I bakhuvudet finns ju också vetskapen om att det inte verkar som om ett enda tåg har gått eller kommit i tid de senaste veckorna. Hur jag än bestämmer så blir det något annat till slut.

Dotter ringde och sms:ade antal gånger igår för att diskutera hur det försenade kondoleanskortet ska vara utformat. Är det för sent att skicka kondoleanser, undrade hon. Nejdå, det blir nästan aldrig för sent. Och de stannar kvar.

I somras träffade jag ju en kvinna på stan i Göteborg. En mamma till en av Mellans kompisar. Första gången på över sex år. ”Tack för brevet!” sa hon nästan innan hon sagt hej. Det var kondoleansbrevet som jag skrev för nästan sex år sen när hennes man dött som avsågs. Visar hur viktigt det kan vara, med några små rader. Äldsta är inte den mest företagsamma, hoppas hon får iväg det där kortet.

Annonser

4 svar to “Tack för brevet”

  1. N Says:

    Det gör mycket…maken som förlorat sin mamma i cancer (hjärntumör) säger samma sak att det blir en obekväm tystnad kring det…

    Läser, mycket att ta igen;).

  2. Evis Says:

    Mitt tåg var exakt två timmar försenat när det rullade in på Göteborgs Central i natt. Men det gick i alla fall i tid, det som skulle gått 17.10 gick alldeles före vårt och det som gick till Uddevalla var nog nästa tre timmar försenat ut från Stockholm.
    Men jag fick i alla fall se Partille tre gånger på samma tågresa.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Noemi; kul att se dig här igen! Jäpp, den där tystnaden är väl känd.

    Evis; kort sagt; usch!

  4. Ullah Says:

    Det är bra att ni nämner den där tystnaden. Jag skall minnas det och bryta den så fort det behövs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: