Enda familjebilden

Bilder har försvunnit ur bloggen, vet inte hur det gick till.

Eftersom jag har en del nya läsare tänkte jag publicera en gammal favorit i repris. Den är rätt så unik eftersom det är den enda digitala bild jag äger av hela vår familj.

Man skulle kunna tro att det är Mellan som fyller år, men hon har bara ”råkat” placera sig mitt i bild. Födelsedagen är i själva verket Pojkens, det är hans tre-årsdag. Det kom vi fram till senast igår han själv och jag när vi kunde ringa in tårtdekorationen, en sån där balansörn som var populära just då, 1995. Profilen till vänster är moderns, bäbisarna hon stulit är Evis flickor. Mannen bär en broderad linneskjorta som jag köpte i Sovjet på 70-talet. Det magra exemplaret i för stora kläder längst till höger är jag. Mellan flickorna sitter min syster. Vi har så att säga bytt kilon sedan dess.

Annonser

14 svar to “Enda familjebilden”

  1. cruella Says:

    Vilken fin kalasbild, ofantligt gulliga ungar! Din mammas profil liknar min svärmor och din syster min moster. Mannens skjorta är riktigt, riktigt snygg.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; ja visst ser det väldigt käckt och trevligt ut. Jag ser tidstypiskt färgglada kläder, Äldsta ser ett för stort okammat hår. Mellans frisyr är på utväxt, hon hade året innan krävt snagg men inte fått riktigt som hon ville. Två personer saknas i bild. Den ena måste vara Evis som tog bilden. Gissar att den andre är mina barns kusinbarn.

    Den vita byttan på bordet är intressant. Det är den som gick ur tiden härom veckan när Pojken i alla hast använde den som vinterkräkbytta. Här har vi hushållet som använder slut på sina prylar! Assietterna åt vi naturligtvis tårta på så sent som i söndags.

  3. Ullah Says:

    Igår såg jag en tiokronorsbytta på Hemköp, och fick nästan lust att köpa den och skänka till dig. Visst finns det ett annat kort från samma fest när din mamma syns tydligare? Hon påminde mig om min mormor, samma stil. Och så tycker jag det är lite sorgligt att se din man mitt i livet sådär, och veta att han inte hade så många år kvar.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; alldeles rätt, det finns ett par bilder på modern med tvilling i knät. Det var en viss stil på den årgången, det decenniet. Ja visst är det sorgligt. Det där var hans näst sista friska sommar. Sommaren därpå var vi väldigt aktiva, gjorde en väldig massa saker. Samtidigt som vi lade ned planerna på att skaffa nån form av eget sommarhus. Undrar om det låg något i luften redan då. Cancer är ju en krypande sjukdom.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; tack för omtanken om byttan! Men nu har vi ju skaffat ett helt litet set från ÖoB. Pojken tyckte vi skulle hålla oss till vita, men jag framhärdade med ljusgröna.

  6. Anna Says:

    Å vad roligt att se! Så fina färger och en tripp-trapp-stol som skulle kunna stå i vilket kök som helst än idag. Tex mitt.

    Håller förstås med om det sorgliga i bilden. Ibland får jag riktiga skräckrysningar när jag ser bilder på mina kära och inte snabbt kan trycka undan tankar på ”undrar vilka som är med om två år?!” eller liknande. Fast jag är mycket tacksam över att vi inte vet det i förväg i alla fall.

    Hursom. Skjortan är mycket snygg och jag gläder mig åt att byttan ersatts. Får vi se dem på bild framåt 2025 tro?

  7. Annaa Mattsson Says:

    Anna; 90-talet hade sin charm med t ex färgglada Benettonbarnkläder som höll genom hundra tvättar. Tripporna höll ju också hur länge som helst. Pojken hade sin tills han var riktigt stor, de som köpte den tyckte de gjorde ett fynd när de fick betala ett par hundralappar.

    Skjortan hänger kvar i garderoben, det enda sparade av Mannens plagg, förutom ett par hemstickade ylletröjor.

    2025 finns det ju en risk att barnen har delat upp de nya byttorna sinsemellan. Tripp, trapp, trull.

  8. frktjatlund Says:

    Ja, jag saknar också de färgglada barnkläderna. De som passade både flickor och pojkar och som ofta höll för tre barn. Men vi hade aldrig råd med tripp-trapp-stolen. Ungstackarna fick håll tillgodo med Ikeas Dino och sen blev det vanliga stolar. Tyckte de att de satt för lågt, stod de på knä.

    Har jag berättat att vi bodde i en skokartong?

  9. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; det fanns ett par gröna veloursparkisar som vi ärvde av kompisars barn, två stycken, sen hade alla våra dem, framförallt Mellan som är född på senhösten. Nu när vi sorterade kläder diskuterade om vi skulle låta dem återgå till ursprungsfamiljen för de såg i stort sett oanvända ut och det borde snart vara dags för en ny generation där.

    Det var väldigt typiskt oss att med en väldigt liten ekonomi ändå köpa dyra grejer som trippor. Minns inte nu om vi hade två eller tre, men det var nog bara två. Pojken hade som sagt kvar sin tills han var tio.

    Hur stor kartong? Vi bodde fem på 65 kvadrat. Det tyckte många då var väldigt trångt, men i mitt lägenhetssökande har jag stött på åtskilliga familjer som bor betydligt trängre än så. Trycket på innerstan och närförorter i Stockholm gör ju att vi har fått en återgång till trångboddhet.

  10. Anna Says:

    Var det några schyssta tensider eller nåt i tvättmedel på 90-talet? Jag försöker köpa det lilla färgglada som finns till mina barn, både sådant som inte låtsas vara god kvalitet och sådant som låtsas vara (och ibland är) det. Har dessa plagg då några ljusa färger dröjer det inte länge förrän de är halvt fördärvade av märkliga rinningar av nyponsoppa eller något annat, som inte går bort, trots att jag åtminstone tidvis är rätt duktig med fläckbehandling. Ett och annat har vi som jag tror skulle kunna hålla för många barn än, men det känns sådär att komma sättande med fläckiga plagg.

    Tripptrappstolen: Det underbara är att det finns en ganska stor och prisvärd andrahandsmarknad (och lättillgänglig, med Blocket och andra sajter). Vi har två, den ena köpte jag för 500 kr, vilket var ganska dyrt (men då körde de hem den till oss), den andra för trehundra, vilket var ett sant fynd då den knappt ser använd ut. Jag hoppas och tror att jag kommer att kunna sälja dem för ungefär samma pris om några år.

  11. Rutan Says:

    Jag har massor av bilder från 70- och 80-talet, med barnafadern i velourdress som jag sytt, bonusson i velourdress som jag sytt och son i velourbebisbyxor som jag sytt. Sen sydde jag aldrig mer. Jo en flickklänning. Men allt är på 2 000 diabilder och jag måste göra något åt det.

    En av mina byttor fick jag 1970. Senast i går vispade jag grädde i den.

    Vi hade ingen Tripptrapp, mer av snålhet (inte min) än av fattigdom. Vår var en ännu äldre sån där stol man vek över på hälften så blev den låg stol med bord.

  12. Annaa Mattsson Says:

    Anna; nej jisses, så många plagg som blev förstörda av fläckar. Vid en viss ålder hjälpte ju inga haklappar och efter en viss ålder var det ju omöjligt att få på dem. Mörka plagg klarade sig ju bättre, de där gröna byxorna är ett sådant, dessutom av en storlek där det inte blev så mycket fläckar.

    Skillnaden mellan en bra och dålig second handaffär var bananfläckarna. I butikerna i Majorna hängde man glatt ut sjaskiga plagg i skylten, i butiken borta vid Stampen där jag brukade sälja kläder (den finns väl kvar fortfarande) stod ägarinnan och lyste med en spot på varje plagg och ratade allt som var fläckigt.

    Du kan säkert sälja tripporna vidare. Trots att det alltid finns massor med annonser så är marknaden stor. Vi sålde ju en sliten trippa, med bygel visserligen, till samma pris som en hel juniorloftsäng med skrivbord och allt. Trippor och ”udda barnmöbler” det var lättsålt.

    Rutan; velour ända in på 80-talet? Fantastiskt! Jag hade en enda velouroverall 1969.

    Det fanns en annan senare variant också som blev liksom en gunga när man ställde ned den på golvet. Systern hade en sån till sitt barnbarn och mina barn tyckte den var mycket rolig att leka i.

    Varianten du beskriver hade jag själv som liten och en matchande till dockan!

  13. Telefonissan Says:

    Du har då alltid varit i framkant. Velouroverall hade man väl som flitigast 1976-77 dvs sådana där i en del med dragkedja fram. Minns att det var ett utbrett hemmaplagg då. I alla fall hade min mamma och granntanterna det vid den tiden, någon enstaka karl också. Tvådelad velourdress hade man även senare. Fast kort in på 80-talet var det redan passé (iaf utanför hemmets väggar); Minns att jag träffade en man (i miljörörelsen naturligtvis) klädd i velourbrallor och näbbstövlar 1983 och höll på att smälla av.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Telefonissan; ha ha, det stämmer nog. Jag minns väldigt väl den där apelsinfärgade. Benen blev liksom kortare och kortare, knäna hängigare och grenen hamnade allt längre ned. Inköptes i Uddevalla 1969. Klippte av den och hade den som tröja i många år efter det för den satt bra upptill. Min enda tvådelade dress köpte jag på NK i Stockholm 1973. Turkos, raka ben och en enkel tröja med rundad ringning. Superkvalitet, knäna satt på plats. Mot slutet av 70-talet hade jag ett återfall och köpte ett par mossgröna velourbyxor inför en Irlandsresa. Kände mig lite dum och ute ur modet!

    Men du slår nog huvudet på spiken när du säger att din mamma och granntanterna hade velouroveraller. Då hade man det inte som någorlunda medveten något yngre! Men Mahjong hängde ju i ett tag förstås. Skulle kunnat öppna filial på Journalisthögskolan i Stockholm där jag gick. Minns hur totalsunkig Stina Lundberg såg ut i sina slafsiga velourbrallor.

    Ha ha, den mannen är det förstås risk att jag kände!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: