Välja strider, och converse

Man ska ju som sagt välja sina strider. Därför pratar jag fortfarande fast barnen är så jättestora inte barn med en del vänner. Det är lättare numera när det räcker att referera vad de har gjort utan att lägga några uppfostringsvärderingar i det. (Typ ”Äldsta tycker att den svenska rulltobaken är sämre än den irländska.”)

För vi vet ju varandras olikheter.  Vännen G var en sån morsa som ringde. Ända upp i gymnasiet ringde hon till okända mammor dit äldste sonen skulle på översovningsfest. Har alltid undrat till vilken nytta. Annat än för att kolla att den andre föräldern verkligen visste att det skulle bli nattöversovningsparty. Vilket kan vara ett skäl gott som något, åtminstone när barnen går på högstadiet. Men var går gränsen? Beror förstås på barnet. Men ha vett att sluta. Inte ringa och kolla förfest inför studentskivan. Inte översovningen heller. Inte det. Då vet man med säkerhet att man inte slutat i tid.

För resten tror jag att många av de där morsorna ringer för sin egen skull. Vill visa hur trevliga de är och bygga ut sina nätverk.

För resten fattar jag inte varför tjejer med pojkvän verkar få större frihet än tjejer utan. Till en massa saker. Varför det? Vem har hört talas om att droger och fylla och andra slarvigheter skulle förekomma mer bland singlar än par? Är det inte först och främst pojkar som åker dit både för fylla, innehav, rattfylla och misshandel, oavsett om de har flickvän eller ej? Eller är det bara göra fult de är rädda för, morsorna? Göra fult med ostadiga pojkvänner?

För resten så träffade vännens son sin första flickvän på den där festen. Tänk om mamman inte låtit trevlig eller helt trovärdig på rösten, då hade han kanske inte fått åka, den stackars pojken. Och hade gått utan flickvän hela gymnasiet.

Det är sånt man inte tänker på.

Dagens tredje, bor på Irland. Inköpta av snäll moder när dotter åter kom hem med trasiga föregångare eller billig plast från Penney´s. Hon lät mig välja.

Annonser

13 svar to “Välja strider, och converse”

  1. Anna Says:

    Ja, det där med lösare tyglar med pojkvän har jag också märkt, både hemifrån och från kompisar. Min mamma tyckte det var stort nej-nej att åka till Roskilde när jag inte hade pojkvän. Kanske trodde hon att hon var säker då, att jag inte skulle kunna skramla upp en sådan till sommaren. Det kunde jag inte heller, men jag fick låna min bästa kompis pojkvän och ja, då fick jag faktiskt åka. Kanske är det någon märklig idé om att man är skyddad med en kille vid sin sida? Killar som ju inte bara är de som i större utsträckning beter sig illa, utan också är de som råkar mer illa ut… Märkligt.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Anna; jag blir lika galen varje gång jag hör en morsa säga att han är JU så stabil pojkvännen, hon är så trygg när dottern är med honom. För jisses så många instabila par jag sett på musikfestivaler! Jisses så många tjejer som släpat runt på fulla och påtända killar, så många tjejer som försökt förhindra slagsmål. Men det är ju inte de fina flickorna förstås utan helt andra flickor med helt andra pojkvänner.

  3. frktjatlund Says:

    Jag skulle aldrig kommit på idén att ringa när dottern ville ut på vift. Däremot när yngste sonen skulle ut. Med dottern fanns det helt enkelt ingen anledning, hon är präktigheten personifierad. Vad jag vet. Med sonen fanns det all anledning i världen och han var själv det dåliga sällskapet man varnade honom för.

    Insatserna görs efter behov.

  4. Rutan Says:

    Jag har ringt. Kanske berodde det på att jag ville visa vilken duktig och klok mamma jag var, så ingen trodde att jag släppte dottern vind för våg. Och så kändes det bra att ha kontakt med familjen. En mamma blev märkbart lättad och föreslog att vi skulle hålla lite kontakt – vi var oroliga för samma saker.

    Man tror kanske att med pojkvän så blir flickan omhändertagen och försvarad, men det är som du säger i kommentaren, att flickvännerna ofta har fullt upp med att ta hand om oregerliga killar.

    Det handlar nog om det gamla att dygden blir försvarad, men flickorna blir väldigt utsatta som omhändertagande och försvarande. Väldigt praktiskt för pojkarna; de får både högre status och bekvämlighet.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; precis, insatserna görs efter behov, man måste ha den känslan själv. Det du skriver påminner om ordväxlingen mellan två mammor, som ringde varandra; ”Jag känner mig så trygg när F är med O!” – ”Det gör inte jag!” F var den blivande ungdomsbrottslingen, O han som klarade sig.

    Det är som sagt inte alltid samtalen hjälper.

    Rutan; jag ringer fortfarande ibland. Men inte till mammor. Det är passerat. Jisses, tänk om någon morsa ringt min morsa sista terminen på gymnasiet! Men till son och döttrar ringer jag och frågar om de är på väg hem om nätterna. Inte en gång i halvtimman utan när sista t-banan har kommit och de inte var med. Så att jag vet. Särskilt om de inte har nycklar med sig. Jag får se upp med det där. Sista terminen på gymnasiet ringde jag aldrig Äldsta. Hon var myndig, hon sov hos vem hon ville när hon ville, det var ingen idé att försöka hålla reda på vem hon sov hos. Några gemensamma middagar på bestämda tider att krampaktigt hålla fast vid hade vi inte heller. De som var hemma åt när det passade.

  6. Anna Says:

    Annaa: Vad läskigt det låter! Att inte ringa, inte ha koll. Alltså, jag förstår ju att det var superbra och förmodligen väldigt effektivt ur ansvarsperspektiv. Så mycket roligare och lättare att ta hand om sig om man vet att det är ens eget ansvar. Men ändå. Jag tycker det var bra jobbat av dig att orka hålla på det. Eller var det ganska självklart att allt var ok, jag inser att det allt som oftast är det?

    Jag ler åt samtalet mellan mammorna och hur den enas trygghet var den andras otrygghet. Tom på vår unga nivå, med en femåring, ser vi samma sak där vissa föräldrar gärna vill ha kontakt med andra föräldrar. Och de utsedda föräldrarna (läs: det utsedda barnet) mer än gärna slipper alltför mycket kontakt åt det hållet.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Anna; jag tyckte egentligen, att av allmän hyfs, så bör man underrätta de man bor tillsammans med, åtminstone om det är en familj, att man inte ämnar komma hem. Men jag menar att man inte kan begära utifrån något slags föräldramaktperspektiv att en myndig person ska stå under kontroll.

    Det blir absurt att tänka sig att en människa får rösta, gifta sig, ha ansvarsfulla arbeten – men mamma ska ringa och kolla med annan mamma innan man får sova över hos en kompis!

  8. Anna Says:

    Annaa: Jag förstår hur du menar och kan bara hålla med. Det är det där med rösträtten och ansvarsfulla arbeten jag får hålla i bakhuvudet när det blir dags.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Anna; jäpp, sätt parentes om det där med att gifta sig!

  10. Anna Says:

    He he. Småungar ska inte gifta sig!

  11. Ullah Says:

    Men de får ju inte köpa ut på systemet, så helt mogna kan de ju inte vara! Och får de verkligen adoptera?

  12. Rutan Says:

    Men inte gjorde jag det när mina var 18! Upp till 16 kanske om ens så länge… betänk att vi levde före det allmäna mobiltelefonanvändandet!

  13. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; men beställa in på krogen får de!

    Rutan; det kan kanske vara svårt att föreställa sig när barnen är yngre, att man en vacker dag kommer att sluta ringa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: