Trist gammalt unk

Jag har kört fast i en text. Därför skriver jag annat. För att bevisa att det inte är själva skrivandet som är problemet.

Jag ska erkänna något som nog har skymtat fram då och då. Jag begriper inte riktigt second hand. Jodå, jag förstår idén. Den är utmärkt. Jag köpte en jeansjacka på Stadsmissionen till Äldsta för 15 kronor när vi var luspanka och hon behövde en ny jacka en sensommar. Den gick i arv till två syskon trots att det saknades en knapp. Jag fyndade även en väst till Mellan en födelsedag när det var helt ute med västar på småflickor. Bara lite för stor, men den hängde med i åratal.

Jag fattar också de märkesplagg som Mellan köper i Glasgow och nu senast i London. En oanvänd Diorkavaj för en spottstyver, en skinnjacka med patina för lika lite. Definitivt fattar jag min mammas fynd från loppisen i Dröbak för 47 år sedan. Vitbrodyr och gamla champagnefärgade spetsar som jag haft otrolig glädje av. Med och utan champagne.

Men jag fattar inte de luggslitna halvt urlakade plagg utan nämnvärd stil som trogna second hand-köpare handlar på löpande band. Medelklassen som inte köper second hand för att de måste utan som en hobby. ”När man ändå var där måste man köpa något”. Har sett svällande sådana garderober. Innehållande en del fynd men påfallande många smånoppriga tröjor och förrförra årets bleka mode med realapparna kvar. Eller hemsytt utan form och fason. Såg en sådan studentklänning för flera hundralappar från Beyond Retro härom året.

Jag vet inte, jag förstår inte. Det är inte någon generationsfråga. Jag tyckte bara det luktade äckligt unk om butiken på Västgötavägen i Uddevalla där vännen E ansåg sig göra ovärderliga fynd redan på 60-talet. Någon som minns den?

Annonser

9 svar to “Trist gammalt unk”

  1. Lotta K Says:

    Jag minns! Och nu inser jag varför en mockaväst jag hade luktade just unk. Därifrån kom den. Inte 1960-tal, men mitten och slutet av 1970-talet.

    Men, i ärlighetens namn, ingen annan affär jag varit i har någonsin luktat så illa.

  2. Simone Says:

    Jag minns bara Ekorrboden, Södra Drottninggatan. Förra helgen upptäckte jag också att Trollhättan har Myrorna, den försvann ju från Uddevalla för flrea år sedan. Närmare till Trollhättan är Göteborg tänkte jag och blev glad. Kläder köper jag ganska sällan. Eller jo något ytterplagg kan de bli. Men sonen den yngre älskar sekond hand och ytterkläder, kul för det ger honom lite egen stil.
    Jag köper linne och väskor…..

  3. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; så den fanns kvar så länge! Kan den rent av ha hetat Västgötaboden? Det stämmer nog att den luktade värst, men jag tycker det stinker rätt bra om de flesta second handbutiker.

    Simone; Ekorrboden har jag sålt lite kläder till, den låg ju behändigt till på väg till jobbet. Mellan köper av någon anledning exklusiva herrskjortor på second hand i Berlin.

  4. cruella Says:

    Hehe, just i dag har jag på mig en hemmasydd dräktjacka med trekvartsärm och ståkrage, i svart sånt där lite knorpigt tyg, du vet. Fyndade i går på Emmaus, det är inte varje dag eftersom jag är bred om axlar och byst och fôlk tydligen var tunnare alt. stod ut med trånga kläder förr i ti’n.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; men den kanske är jättefin! Det jag undrar över är inte dem som gör enstaka fynd utan bär hem drivor av både trist och välanvänt. Konstigast tycker jag är sjaviga skor och stövlar. Det mesta som står på butikshyllorna är sämre än det jag brukar lägga till energiåtervinning för att mina fötter inte längre trivs i sånt som är för utgånget och för att utgångna skodon verkligen tar ner helhetsintrycket av ens klädsel.

  6. Simone Says:

    Jag kommer ihågapropå secondhand, en period på 80-talet när jag jobbade å ett dagcentra. En av uppgifterna där var att sköta EMAUS-containers och ha försäljning i Åboden samt skicka det vidare.
    Sorteringen av de säckarna som skänktes var i många fall vidriga.
    Man tror naturligtvis att folk ger bort sådant de inte vill ha… Men vi sorterade med handksar. Mattor som stank kattpiss där skiten var intrampad, nerbajsade kalsoner, trasiga smutsiga lakan. Listan kan göras hur lång som helst.
    Helt klart användes de då, nu vet jag inte, som containers för att bli av med sopor.
    Vidrigt!
    Allt som passerade sorteringen och inte slängdes, tvättades och snyggades till.

  7. Malin Says:

    Min erfarenhet är att man kanske hittar en sak på tjugo besök och att det mesta som säljs på t.ex. Stadsmissionen är just obegripligt. Fult o dyrt. Om man var i ett sånt akut behov av kläder så är det för dyrt.
    Lukten försvinner för det mesta vid tvätt, men jag har varit med om att aldrig bli av med den.

  8. Bloggblad Says:

    Dottern köper jättefina barnkläder på andrahandsaffär – men själv är jag jättekänslig mot doften/lukten/odören i sådana affärer. Dessutom har jag lite fobi mot att sätta på mig det andra svettats i. Vet inte om det har med uppväxten att göra, jag fick inga köpekläder förrän jag började skolan.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Simone; och jag som undrat hur någon kan skänka bort barnkläder med bananfläckar…

    Malin; det är väl ungefär så jag uppfattat det ja!

    Bloggblad; en gammal vän gick på bröllop i second handklänning. Hon hade inte kommit så mycket längre än till middagen när hon kände
    lukten. Från tidigare ägarens svett i klänningen. En förstörd fest!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: