Som jag förtjänade

Det blev en ganska massiv dag i förrgår.

Jag hade faktiskt de där  byxorna med shamrockar. Diskret framstickande mellan kjol och stövlar. De är väldigt smala, mer som leggings, men av tyg. Jag hade en liten halsduk med scamrockar på också. Samt broschen som jag fick på en bar i Dublin förra hösten.

Först var det heldagskonferens. Jag kroknade inte en enda gång. Enda intermezzot var att jag omedelbart glömde bort vilken garderob jag hängt minga kläder. Åtgärdare det i första pausen så jag slapp irra omkring efter minglet.

Men suckade åt märkliga historieskrivningar. Rekordet stod Carl Mossfeldt från Tällberg Foundation för. ”Innan 2006 var det ingen som pratade om hållbarhet!” Sa han.  Då gav vi till ett samfällt kvidande, styrelsekollegan, och jag. Det är inte så ofta vi gör det. Brukar mer bli åt varandra än tillsammans.

Det är en av mänsklighetens stora gåtor, hur de tänker, sådana där pojkar. Hur de lyckas bygga upp och hålla kvar en världsbild med sig själva mitt i, se lika besjälat dryga ut vad de än säger. Kanske skulle man rent av leta upp ett gammalt exemplar av Brundtlandrapporten från 80-alet och skicka till honom. Där hållbarhetsbegreppet introducerades och sedan blev slagordet inför Riokonferensen 1992. Carl Mossfeldt gick väl bara på mellanstadiet då, säkert i ett område väl skyddat från miljöaktivister. Men på Handels måste de väl ändå ha nämnt begreppet någon gång? Nä. Jag vet att man kan tala ekonomi utan att väga in de andra två aspekterna på hållbarhet. Hur mycket som helst.

Nyväckta pojkar är tungt. Tenoren Rickard Söderberg berättade att han inte köper julklappar. Av miljöskäl. Tungt. Det är för resten lite absurt med opera så där mitt på dagen.

Å andra sidan sa Maria Wetterstrand lite konstiga saker också. Jag ska tala med hennes riksdagskansli snarast. Det är sorgligt med politiker, kanske särskilt miljöpartister,som  glömmer bort folkrörelseperspektivet. Å andra sidan var det ju det som hände många när de blev just miljöpartister, att de klev av folkrörelsearbetet. Maria hann väl aldrig komma in i det.

Å tredje sidan sa handelsministern ännu konstigare saker. Men jordbruksministern var fryntlig och rar och lovade att han inte tänkt sig alls att svenska grisar ska få det lika taskigt som andra EU-grisar. Typ.

Sen blev det mingel. Jag minglade mest med personalen. Inte serveringspersonalen alltså utan de anställda i verksamheten som konferensen handlade om. Vi stod farligt nära byttan med isade pilsnerflaskor.

Fyra irländska barer senare åkte jag nattbussen hem.

Igår mådde jag som jag förtjänade. En rejäl nordirländsk frukost, utan korv, återställde någorlunda balansen. Balansen? Den var rätt ok faktiskt trots att jag hade stövlar med hårda sulor och klackar för första gången sedan i höstas.

Annonser

2 svar to “Som jag förtjänade”

  1. Ullah Says:

    Nu måste jag fråga. Vad är shamrockar för någonting?

  2. Annaa M Says:

    Se svar i separat inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: