För lång väntan på moussen

Carl Butlers chokladmousse var en gång i tiden en av mina specialiteter. Men senaste gången jag gjorde den blev den misslyckad. Kornig i konsistensen. Jag gissade att det berodde på att den smälta chokladen var för varm när jag rörde i äggulan.

Kände mig väldigt misslyckad för det var en viktig middag för mig.

Så jag tappade lusten att pröva igen.

Men ikväll var det dags igen. Så där 23½ år senare.

Det gick åt helvete. Jag kom ihåg kornigheten och lät chokladen svalna – för mycket. Dessutom blandade jag i stressen ned äggvitan innan grädden.

Det blev inte bara kornigt utan klimpigt och gräddigt om vartannat. Pojkarna åt halvsnällt men jag fick hälla bort det sista. Tur de hade fått betydligt godare currymusslor innan.

Lärdom; om man efter 23½ år ska pröva ett recept igen så ska man göra det i lugn och ro, inte sent en söndagskväll när två förväntansfulla pojkar sitter och väntar på mat.

Kanske ska man för resten inte vänta 23½ år mellan försöken.

Annonser

6 svar to “För lång väntan på moussen”

  1. cruella Says:

    Vad använde du för choklad? Jag har upptäckt att den nya snobbchokladen med hög kakaohalt är väldigt lurig.

    Men lite kornighet kan man stå ut med.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; det var allt vanlig blockchoklad. Lite kornighet kan man stå ut med, det här var lite för mycket. Dubbelfel, för sval choklad och fel ordning. Ska testa igen utan att göra något väsen av det innan under lugna omständigheter.

  3. Lotta K Says:

    Vad jag minns från tidigt 1980-tal är att allt skulle vara jämförelsevis lättvispat.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; det kanske är så! På flera ställen i receptet står det hårdvispat, men allt är ju relativt.

  5. Tricky Says:

    Jag är visserligen ett förfärligt kontrollfreak men till riktigt viktiga middagar har jag alltid kontrolllagat maten innan, klockat tider och så där.
    Kanske därför jag inte är så road längre och körde catering sist.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Tricky; ja, det är allt en bra idé! Minns en fluffig fiskfärs jag skulle göra. Den föll ihop som en misslyckad sufflé. Precis när gästerna kom hade jag hällt ner hela geggan i en form och höll på att blanda i ägg. Gästerna fick på behörigt avstånd ett par glas vin extra medan något som mer liknade fiskpuddingar gräddades om i ugnen och jag panikkomponerade tillbehör som bättre skulle passa den nya rätten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: