Bland harpor och annat som låter

Gjorde ett Irlands-quiz på Facebook. Alla rätt förstås. Men villkoret att få det publicerat verkar vara något som innebär tillgång till alla mina vänner. Låter skumt. Så viktigt är det inte att få briljera. Det finns vänner som redan strukit mig från FB. Upptäckte en senast idag. Precis som jag ser att jag är borta från flera av gamla bloggvänners favoriter. Man får allt se till att hålla i dem man har och inte spela bort dem på ett irländsk quiz.

För resten var en del av frågorna konstiga. Vilket av följande är ett irländskt instrument; harpa, bagpipe eller bohdran? Harpan går bort, den har orientaliskt ursprung, sin plats i nationsvapnet till trots. Men bagpipe är ju ett samlingsnamn för flera instrument och av dem är uiellann pipe väl ändå irländsk. Och bohdran är definitivt irländsk. Eller?

Sånt jag slösar bort tiden på medan jag väntar på att få läsa Pojkens projektarbete. Han har äntligen gått med på det, att låta mig kolla om det verkligen är den katastrof han själv anar.

Och om det nu är det, vad gör jag då? Talar om det först och främst. Sen får vi se.

Tur jag köpte lite alkohol. Till mig.

För övrigt tycker jag det är väldigt bra att debatten om Skavlan och hans attityd till kvinnor har kommit igång. Förstår inte att den inte blivit genomskådad förr i Sverige. I Norge har ju frågan varit uppe länge. Hans spefulla lätt nedlåtande men ändå flirtiga leende. Blä!

Igår råkade jag på en av landets mer gräsliga ”komiker”/skådisar ute på krogen. Kändes fint att så där öga mot öga få tala om för honom att han för mig personifierar det sämsta hos den vite heterosexuelle mannen. Mina vänner sa att han tog illa vid sig. Så synd. Kom på sen att jag kanske gjorde ett misstag, han kanske är bög. Det kanske var därför han tog illa vid sig. Jag kände mig riktigt uppspelt.

Annonser

6 svar to “Bland harpor och annat som låter”

  1. Rutan Says:

    Undrar vem det var?

  2. frktjatlund Says:

    En konstig detalj i sammanhanget ar att ditt inlägg var googlebart(?) innan det syntes på nätet.

  3. Bloggblad Says:

    Jag blir förstås också nyfiken.
    Liksom du, funderar jag ibland på det här med ”vänner” på bloggen. Jag har förstått att man bara är ”vän” så länge man läser den andres blogg och kommenterar flitigt. Jag har tappat några ”vänner” eftesom de inte pingar och inte heller kommenterar hos mig längre, ids inte leta efter dem. Kanske var de inte så intressanta att läsa, kanske har de tröttnat på mig och min blogg som sällan handlar om det som är jobbigt i livet?

    Några bloggare som slutat kommentera/läsa hos mig, har jag träffat IRL och kommit mycket bra överens med. Men när det är så lätt att tappa varandra känns vänskapen lite halvt falsk ibland. ÄR det vänner, eller är det bara ”om du kliar mig så kliar jag dig?”

  4. Malou Says:

    Skyndar mig med att tala om att jag alltid läser det du skriver, men glömmer att kommentera (det gäller i alla de ovannämnda, förresten… )

  5. Noemi Says:

    Jag läser med men har inte så mycket tid. Nuförtiden blir det inte så ofta.

    Alltså, det går ju upp och nr i bloggvärlden, vet inte om man ska analysera det så mycket…Men, att bli borttagen av någon jag även kände irl från facebook eller så (nu är inte jag medlem) det skulle kännas jobbigt….Om det vore nån man bara kände virtuellt så…är det inget jag skulle fundera så mycket på.

    Eller hur allvarligt ska man ta nätkontakter?

  6. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; he he… det kanske avslöjar sig så småningom.

    Tjatis; så är det med oss kändisar. Vi föregås av vårt rykte.

    Bloggblad; ska väl först sägas att mysteriet med den nu försvunna löste sig. Det fanns en rimlig förklaring den här gången. Men de andra!? De som plötsligt tog bort mitt namn i länklistan för att…ja inte vet jag. Skrev något olämpligt i någons blogg och så tog de andra bort mig av solidaritetsskäl, inte alls konstigt vi talar ju nu om vuxna sansade människor. Hm.

    Men visst har du rätt i att man kan tröttna på en blogg, precis som man tröttnar på krönikörer i kvällstidningar eller debattörer på TV. För mig kom en stor knäck i samband med Ipred och FRA-debatterna. Fascinerande hur många som trodde de hade något originellt eller åtminstone viktigt att säga. Slutade läsa flera bloggar då.

    Känner alltid lite obehag när någon skriver att hon via bloggen har hittat verkliga vänner – som det visar sig att hon träffat på ett par bloggträffar men inte mer. Obehagligt därför att som sagt ickevänskapen bara är ett klick bort.

    Malou; jag följer dig i spåren också!

    Noemi; jag undviker att bli ”vän” med någon på Facebook som jag inte känner innan, ignorerar konsekvent sådana förfrågningar. Förstår inte det där vänsamlandet. Jo, jag kan tänka mig om någon samtidigt skickar ett meddelande och säger att de tycker man har skrivit intressanta saker eller så… men det gör man ju inte på facebook.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: