Inte alls rädd att flyga

Min bokylleröjning pågår ju ständigt. Bort bort, bara det nödvändigaste kvar. En halv hylla Focus från tidigt 60-tal står kvar enbart av nostalgiska skäl. ”De har ju alltid stått där!” Säger Pojken och Mellan. De åker nog i container i helgen. Alltid är ett relativt begrepp.

En bok som råkade i skottgluggen i senaste omplaceringen var Rädd att flyga av Erica Jong. Främst för att exemplaret jag har är så fult och inte mitt egentligen. Jag fick den egentligen i avskedspresent från ett jobb. Med alla arbetskamraternas namn på insidan pärmen. Inklusive allas vår Ebbe Carlsson. En tillfällig andrahandshyresgäst inte bara läste boken själv utan lånade uppenbarligen också ut den. Insåg jag när hon lämnade efter sig ett nött exemplar utan skyddsomslag i hyllan. Tyckte det var fräckt av henne att slita så hårt på en presentbok. Först många år efter insåg jag att boken inte var min. Den hade helt enkelt kommit bort i ett lånevarv och hon hade ersatt den med billigaste möjliga antikvariatex. Priset står med tunn blyerts på insidan pärmen. Där Ebbes och de andras namnteckningar borde stått.

Jag kan fortfarande bli rasande över det korkade tilltaget. En bortskämd självupptagen skitunge som inte fattade ordet affektionsvärde. Jag är faktiskt riktigt nöjd med att tavlan min mamma köpte av henne och som jag egentligen skulle ha ärvt försvann i dödsboröjet. Vad skulle den på min vägg att göra?

Och boken har jag inte öppnat. En av de få böcker som jag inte läst om. Så häromdagen bestämde jag mig för containerhögen, dit det riktigt hopplösa går. Men tänkte att jag borde läsa den först, det var ju så länge sedan.

Jäklar, den är ju bra! Förmodligen ännu bättre på engelska, man har ju större överseende med lite ålderdomligt språk när det inte är ens eget, märker det kanske knappt. Kanske är det inte ens särskilt ålderdomligt, kanske är det bara översättaren som velat piffa till med lite tidstypiska uttryck, som förmodligen inte ens var tidstypiska just då. Men för övrigt känns den sorgligt modern. Avsnitt som jag då tyckte var rätt töntiga känns idag kristallklara. Jag var förmodligen helt enkelt inte nog luttrad som 25-åring, bara arg på enstaka individer av manskön.

Sexscenerna är inte alls särskilt vågade. Tvärtom väldigt diskreta. Roligare är det med hennes beskrivning av smuts, kiss och blod. 

Det sorgliga med boken är att nog många trodde den var en startpunkt på något nytt.

Det var den kanske. För en kort period.

Nu hinner jag inte skriva mer om detta. Återkommer.

——-

Tillägger; jag minns att jag retade mig på allt terapisnacket då. Kändes främmande och osvenskt. Idag stör det inte alls lika mycket.  Jag såg inte vansinnet heller i sin fulla blomning; mannen som skickade kvinnan i terapi för att hon ännu mer skulle formas som han ville ha henne. Kvinnor som levde med psykopater kände jag inga då. Det gör jag tyvärr nu.

Jag retade mig också på att hon så ingående beskrev hur hon fixade till nödbindor av toapapper. Det gjorde ju varenda människa, dvs kvinna, ibland. Ja visst, men ingen skrev om det!

Och på tal om Kerstin Thorvall, bokens knappt 30-åriga huvudperson har ett mer moget förhållande till sin breda ända än vad Kerstin förmodligen någonsin fick.

Jag rekommenderar alltså omläsning, hur era exemplar än ser ut och hur de än har hamnat i hyllan.

Annonser

7 svar to “Inte alls rädd att flyga”

  1. Ullah Says:

    Jag älskade Erica Jong när jag var i 20-25-årsåldern. Nu blir jag också sugen på att läsa om.

  2. Rutan Says:

    Tack för tipset, det blir omläsning här också!

  3. Anna Says:

    Å, om jag skulle ta och läsa om jag med? Mitt starkaste minne av Rädd att flyga är att en kille jag gillade talade om en bok han läste och jag insåg att det ju var den. När jag utropade ”Oh, you’re reading Fear of Flying, aren’t you?!” såg jag det. Hur han blev kär i mig. Jag lovar! Sen tog den en ände med förskräckelse, hela kärlekshistorien, men jag har ändå en varm känsla för den där boken. Omläsning får det bli.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Alla; gör det, läs om, så får vi se vad ni tycker!

  5. Ullah Says:

    Jag har inte läst Kerstin Thorwall tillräckligt mycket för att fatta det där med de breda ändorna, så jag skulle önska att du utvecklade temat!

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; om du läser mitt tidigare inlägg Tänk om inte Kerstin brytt sig… etc från häromdagen så utvecklar jag lite mer där. Men kort kan man väl säga att hon i alla sina självbiografiska böcker skriver om sin rumpa. Först om tonårskomplexen, sedan om hur hon svängde på den i dansen och hur mycket männen gillade den. En distanslös kroppsfixering. Isadorna i Rädd att flyga kollar sig själv i spegeln efter sina strapatser, konstaterar att hon fortfarande väger fem kilo för mycket och att rumpan sticker ut, naveln är djup (gillar uttrycket!). Och gör en liten utläggning om att vissa män t o m gillar den stora rumpan. Enough. Jag tyckte att även det var självupptaget när jag var 25, nu ser jag en självdistans.

  7. Ullah Says:

    Tack! Det har blivit lite si och så med min ikappläsning av bloggar, skall genast uppdatera mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: