Och nu till något helt annat…

Eller annat och annat. Lika gärna det gamla vanliga.

Året var 2002. John Benny hade köpt puben som jag glömt namnet på för ohyggliga summor, bland annat ingick i försäljningen en villa med magnifik utsikt över bukten, familjen flyttade i stället in i den något påvra bostaden ovanpå puben. Övertagandet skedde över en natt och inför öppningen på kvällen målades det gamla namnet över och det nya skrevs dit.

Det är John Benny själv som står på stegen. Jag var där. Precis när han plitade på bokstäverna i efternamnet. Tänkte, vad stort det måste vara att stå där på sommarens varmaste dag, i september, och äntligen få skriva sitt eget namn på en bar.

Men det är inte jag som har tagit bilden! Jag hittade den på nätet. Visst är det lite märkvärdigt, att vi var där samtidigt, jag och en okänd amerikan, när John Benny stod och målade.

Sanningen att säga kände jag inte JB då. Jag tillhörde dem som fick betala för mina drinkar på premiärkvällen. Men nästa år återvände jag med barnen och hyrde en lägenhet i ett hus på pubens bakgård, man går in genom den högra dörren för att komma dit. Från en liten ståbalkong kunde man se en flik av piren och kullarna bakom. Åt andra hållet kunde man se Marina Inns tak. Vägg i vägg till höger ligger mitt gamla flings butik. En av dem. Den som säljer turistprylar. McKennas superstore som mina barn har döpt den till och som vänder sig mer till ortsbefolkningens behov av syntettäcken och enklare konfektion ligger längre in i stan. Han biter på naglarna för att båda går för dåligt. Våren 1977 när vi träffades var den en guldgruva. Jag skulle få mitt på det torra sa min hyresvärdinna, om jag gifte mig med Bryan. Fast han var ju en dryg skitstövel så hon önskade mig ändå något bättre.

Nedan kan man se både bar och butik, senare. Jag vet inte varför John Benny plockade ned de där bilderna från fasaden. Kanske var de alltför förknippade med förra ägaren, kanske nöttes de av väder och vind. Pga av det senare målar man ofta om husen i Dingle. Det var enklare förr när nästan alla fasader var grå. Rått grå. Råttgrå.

Men jäklar! Kolla på nästa bild! Hela den ståtliga texten om vaxade regnrockar och ulltröjor ovanför fönstren på Bryans butik är övermålad. Och kolla skylten, är det inte en typisk Till Salu-skylt? Har det hänt något som jag missat? Har han slutgiltigt bitit ända ned till nagelbanden och tvingats vidta åtgärder? Säg inte att det inte händer saker i den där stan! Här måste kollas!

Annonser

2 svar to “Och nu till något helt annat…”

  1. cruella Says:

    Jopp, nog är det en To Let eller värre alltid.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; kanske är det bara lokalen ovanpå som ska hyras ut, där det var restaurang, men varför då måla över butikstexten… Det här är symboliskt för Irland, först aningslösheten och sedan den ekonomiska krisen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: