Då skulle jag sakna tuben

Det far tankar genom huvudet, ”det ska jag skriva” om i bloggen, men när jag sätter mig vid datorn vill de inte samla sig och och låta sig formuleras, lusten liksom rinner ur. Det är lite sorgligt.

Men något ska jag skriva, och det är till exempel att om jag lämnade Stockholm, då skulle jag sakna tunnelbanan. Jag skulle sakna susningarna i spåren när mitt tåg äntligen passerat Skanstullsbron och är på väg in mot Gullmarsplan sena helgkvällar, jag skulle sakna doften av människor och insuttna säten, jag skulle sakna den trygga anonymiteten, samtal som flimrar förbi, blickar som möts och söker sig vidare. Flyttar jag bara här omkring kommer jag att sakna min hemväg över torget. Jag kommer att sakna min utsikt genom fönstret som egentligen inte är någon utsikt alls. Men det här är den höjd över marken jag växte upp med och den trivs jag med. Jag behöver varken se skogar och insjöar eller halva Göteborg.

Jag tog bort mina önskemål om Göteborg från mina bytessajter. Jag ville inte göra någon besviken som trodde att jag verkligen ville flytta till Göteborg.

Jag vet inte om jag vill bo någon annanstans i Sverige än i Stockholm men jag vet inte om jag vill bo i Stockholm heller.

Ikväll var jag på en klubb vid Telefonplan och lyssnade på band. Det ingick i jobbet och var trevligt. Jag fann den ultimata öronproppslösningen. Stoppa en öronpropp i vänster öra och stå lite åt vänster i lokalen. Då blev det en bra jämvikt. Pojkarna headbangade och skrek roligt. De på scenen alltså. De framför var tysta men nöjda, höll nästan förnöjsamt om sina ölflaskor. Eftersom det var en klubb var ölen billig.

I små städer finns det nästan aldrig några sunkbarer.

Jag tror alltid det ska ligga sunkbarer nära järnvägsstationer, men det gör det nästan aldrig. Fast i Stockholm gör det faktiskt det. Flera stycken. I Malmö får man gå ända bortåt Möllevången, i Göteborg kan jag inte komma på någon hitom trakten av Järntorget, om det är åt det hållet man ska alltså.

Jag är lite orolig för askspridningen. Inte min egen alltså, utan den från Island. Men jag ska jobba undan i morgon med gott hopp.

Annonser

3 svar to “Då skulle jag sakna tuben”

  1. Bloggblad Says:

    Jag tror ibland att jag skulle stortrivas i Sthlm… eftersom jag känner mig så hemma där, kropp och själ verkar minnas de första åren som jag egentligen inte minns själv.

    Men… jag skulle nog sakna den totala tystnaden i mitt lugna villaområde – och att hälsa på nästan alla jag möter nere på stan… att alltid hitta p-plats…

  2. Annaa Mattsson Says:

    Jag lovar dig, det är väldigt tyst där jag bor! Och man känner många efter ett tag. Men å andra sidan, förorten är landet. Frågan är vad som är storstan. För många som bor på Söder säger att det är fördelen, att man känner alla.

  3. cruella Says:

    Ja, jag vill inte påstå att jag känner alla, men det gör man ju inte om man bor i en stad med 100 000 invånare heller. I de lokala kvarteren med rätt stor omnejd känner man så klart så pass många att man alltid hälsar på folk i Konsum, på Systemet, i färghandeln, på språng till t-banan… Det är även oundvikligt att man får en stor bekantskapskrets om man haft tre ungar på dagis och i grannskapets skola i mer än 15 år:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: