Dumheten vinner ständigt nya segrar

Tihi, den här boken skulle jag förstås ha skrivit:

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article7168932.ab

En bok som tar död på de 59 vanligaste myterna om barn, alltifrån graviditet  till förskoleålder. Alltså alla de där råden som cirkulerar på sajter och i bekantskapskretsar. En del också släktburna. Åsa Erlandsson vågar sticka ut hakan och säga att mor- och farmödrar tillhör de värsta mytbärarna. Ha ha, det är jag övertygad om. Varför i helsike, har jag frågat hundra gånger, skulle någon som har fött ett par barn för en generation sen eller mer (för min del var det en och en halv) vara en tillförlitlig auktoritet? Varje generation är ju så att säga uppfyllda av sin och föregående generations myter.

Modern, född 1917, ansåg sålunda att spädbarn behövde hårt knutna gördlar för att inte bli krumma i ryggen, att man inte fick stå bakom deras huvuden vid vagga eller skötbord för då riskerade de att bli vindögda. Socker på nappen var däremot helt ok. Hon kom över det där med gördlarna sedan, å andra sidan frågade jag henne inte om något, hon ansåg nämligen att den som fött barn senast i släkten var mest tillförlitlig. Det ansåg i och för sig inte jag, men det är en helt annan historia.

När mina barn var små var inte sockerspeeden uppfunnen. När barn var på kalas och for runt som duracellkaniner i en velodrom men utan cyklar (tur), konstaterade man att det var den allmänna kalasspeeden som inträdde. Ett helt naturligt fenomen. Även vuxna kunde drabbas. Långt innan några som helst sockerkorn var serverade. Jag skulle kunna ge hemska exempel.  Idag skulle man väl tveklöst ha sagt; ”Det är sockret!”  Helt bortglömt tycks fenomenet att barn helt enkelt blir uppspelta vara. Eftersom det är så himla viktigt att ha en helst behandlingsbar diagnos på allt som inte passerar inom vanlighetens gränser. Och som någon klok bloggare påpekade, förklara bort dåligt uppförande. Socker är ju något som den onda livsmedelsindustrin, okunnig förskolepersonal och kompisars okunniga föräldrar bistår med, uppfostran fixar man ju själv.

Åsa Erlandsson slår hål på sockermyten och en del andra. Hon tycks ha granskat forskning och källor hyfsat noga.

Sedan undrar hon försynt varför så många föräldrar hellre fångar upp myter på nätet än frågar sin barnläkare.

Man behöver bara kolla några av kommentarerna under artikeln om boken. Dumheten förklarar dessvärre mycket.

Annonser

6 svar to “Dumheten vinner ständigt nya segrar”

  1. Rutan Says:

    Sockerspeeden har alltid låtit konstigt i mina öron, det fungerar ju som du beskriver.

    Igångsättningen av förlossningen har de däremot fått om bakfoten. Det talas om att mannens sperma inte påverkar, men det har det heller inte varit tal om. Det handlar om kvinnans orgasm, sammandragningar som kan påverka förlossningsarbetet. Om det funkar eller inte vet jag inte, men det verkar sannolikt. Själv använde jag ricinolja, med gott resultat.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; jasså? I så fall behövs det ju faktiskt ingen man med i bilden alls för den metoden. Nyligen hörde jag en barnmorska hävda att det var själva penetreringen sm var grejen. Så myterna är nog helt enkelt flera. Ricinolja? Och barnen kom ut den vägen där sådan verkar? Det lustiga är ju att alla kommer ut och efteråt så är det oftast ingen som har en aning om vad som fick dem att göra det, inte heller vad som fick dem att låta bli när de dröjde.

  3. Evis Says:

    Jag har också retat mig på sockerspeeden i flera år, typ sen myten fick fäste. Den är ännu starkare i USA, men jag har slutat argumentera barnuppfostran med amerikaner, de tror ju t ex att man måste slå sina barn för att det ska gå och ha dem bland folk.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Evis; ska nog säga att det har funnits vissa svenskar som jag slutade argumentera med också. Inte just agan kanske, men mycket annat. Som sockerspeeden.

  5. cruella Says:

    Min 14-åring hävdar bestämt att han känner sig speedad och ”knäpp” av socker, jag rättar honom inte, men jag har själv funderat över mekanismerna. En sak är säker och det är att de ungar som jag själv tycker är odrägligast och som pendlar mest mellan gnäll och uppvarvning är såna som ofta får småsaker mellan målen – som de då inte är hungriga/motiverade nog att äta. En jädra massa onyttigt eller halvnyttigt småätande alltså och, förstås, en jädra pendlade upp och ned i blodsocker. Och på den pendlingen reagerar man väldigt olika.

    Att bli speedad på kalas är nog mer en social grej, det håller jag med om.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; ja hur känner man sig själv efter en dag med en bulle där en macka här och en latte där och kanske en liten glass…

    Olika är man, men det är svårt att säga på vad man egentligen reagerar, inte bara hur man reagerar. Flera allergier orsakar humörsvängningar. Jag vet inte om Åsa Erlandsson tar upp det i sin bok, men det kan rent av bli lite farligt om all ”speed” förklaras med socker – i själva verket kanske barnet fått i sig något som det är allergiskt mot.

    Några har förmodligen större dippar än andra mellan högt och lågt blodsocker, utan att vara sjuka.

    Och sen har vi ju själva personligheten. Arvet och miljön så att säga.

    Själv blir jag speedad av ett intensivt möte. Men väldigt tung och trött av mat mitt på dagen. Och snabbt illamående av för mycket sött. No speed.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: