Bland prästerskap och lantisar

Den stora överraskningen under bröllopet, för media och stockholmarna, var att brudgummen kunde stå upp och hålla ett ledigt och bra tal. Så även hans pappa. Kvällstidningarnas nyhetssajter kan inte upphöra att fascineras, så icke heller folket. Det senare insåg jag igår när jag träffade några representanter för det samma.

Vanliga människor ur stockholms medelklass vittnade om hur de suttit som på nålar inför först fader Westlings sedan sonens tal. Hur mycket skulle lantisarna göra bort sig?

Och så förvånade de blivit! Först far, sedan son kunde hålla tal utan att staka sig!

Och jag undrar stillsamt vad man kan vänta sig av en chef, visserligen pensionerad, för en kommunal förvaltning i en normal svensk kommun? Jag har träffat åtskilliga av dem. De brukar kunna tala för sig. De har en position i samhället som givit dem övning och färdighet. Naturligtvis kan de ändå vara hopplöst försagda och ha det svårt med den muntliga framställningen, absolut, de kan ha det svårt med spontaniteten och ordflödet också, vara kända för att säga fel sak på fel ställe, men det kan hända i de bästa familjer, även i huvudstaden.

Kära stockholmare, även lantisar kan stå och prata samtidig, även om de har fula glasögon!

Lördagens svammelmaja var väl annars själva vigselförrättaren som höll det mest förvirrade prästerliga tal jag hört sedan i början av mars i Uddevalla. Inte mindre än fyra gånger under ca en minut talade ärkebiskopen om att man får lov att misslyckas både inför gud och varandra. Vad är det han väntar sig av det äktenskapet egentligen? Tydligen var talet nedkortat, tur var väl det, annars skulle vi väl fått höra fem misslyckanden till.

Annonser

29 svar to “Bland prästerskap och lantisar”

  1. cruella Says:

    Ja, herregud, sitter man någon gång på nålar är det ju när kungen ska säga ett par ord.

    Jag blir också helt störd över den där attityden: Anledningen till att de väntat så länge skulle kunna vara att nyprinsens familj måste poleras upp ordentligt först.

    Herreminje!

  2. Lillan i Cornwall Says:

    På tal om fula glasögon, så påminer Daniel mig om Stålmannen när han är Clark Kent. 🙂

    Såg ledsamt nog knappt något från bröllopet då jag inte kan se på tv eller video på min dator. Nyhetskanalerna här visade inte mycket tyvärr.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; herreminje var ordet!

    Lillan; nej det kan jag tänka mig, att det inte var mycket i brittisk media. Tvärtemot vad många här inbillar sig. Tror det körde ihop sig på något sätt också med utrikiska nyhetsbyråer.

  4. Bloggblad Says:

    Det var någon som mailade en fråga till Prins Luuk på taket, om fam. Westling skulle gå i kungaskola nu. Men då svarade han klokt, att det är bildade människor som kan föra sig även utan kungaskola.

    När kungen pratar utan manus – DÅ blir jag nervös!

  5. Annaa Mattsson Says:

    Bloggblad; precis så korkade är alltså folk. Hm, jag känner mig nog lika orolig när han har manus.

  6. frktjatlund Says:

    Synd att Lillan inte gick in på svt.se. Där kunde man se hela spektaklet lajv. Det gjorde jag och många utländska tittare hade synpunkter på Daniels glasögon.

    Och så är det: svenskar har lite annorlunda glasögonsmak än t ex amerikaner. Utomlands är svenskar lätta att känna igen just på glasögon. Saknar de glasögon är det bara att kolla in skorna.

  7. Ros Says:

    Stackars dig Lillan, som inte kunde titta via datorn! Det gjorde vi svenskar här hemma hos mig och trånade framförallt över de vackra Stockholmsvyerna. Mina flickor, 5½ och 4, var oerhört avundsjuka på brudnäbbarna men tyckte att de hade jättefula klänningar . Om de hade varit näbbar på ett riktigt prinsessbröllop så skulle de krävt att få ha riktiga prinsessklänningar, inte vita ”nattlinnen”. Däremot skulle de gärna se sin bror i sjömanskostym. Så tyckte de tårtan var fusk, den var ju bara så där hög för att det var ställningar mellan lagren. En riktig tårta ska vara hopbyggd, säger de.

    Daniels glasögon kan man nog se här i UK också. I min bransch, PR och event, inte minst. Undrar lite hur du tänker med skor, frktjatlund?

  8. Ullah Says:

    Annaa, så du lyssnade på vad ärkebispen sa? Jag minns inte en stavelse.

  9. Annaa M Says:

    Ullah; kunde inte låta bli. Mest för att jag tyckte han pratade så okonstlat och trevligt. Först. Sen började jag lyssna på vad han sa. Konstigt! Men det kan delvis ha berott på att han kortat ned kraftigt i sista sekunden.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; undrar också lite över skorna. Präktigare?

    Ros; hi hi, vi hade också invändningar mot näbbklänningarna här. Små barn med cylinderformade kroppar klär sällan i helskuret, de behöver åtminstone åtsittande liv. Blev inte så mycket bättre på tonåringarna. Båtringningarna var illa på alla flickorna.

    Vi var inte helförtjusta över brudklänningen heller faktiskt. Den gjorde sig väldigt bra stillastående men stod ut för styvt när hon rörde sig, kjolen böljade aldrig. Men otroligt välsydd, varje stygn försiktigt för hand så att inte en enda dragning syntes i någon söm.

    Kan hålla med dina flickor om tårtan också, det var ju inte tårtan som var hög utan ställningen den stod på! Men det är nog väldigt svårt att bygga ihop så många våningar.

  11. ab Says:

    Men ska klänningen bölja? Då ser man ju hennes figur när tyget smiter åt runt benen, opassande. Det som imponerade mest på mig var att längden hade millimeterpassning så att hon kunde gå utan att skorna syntes och utan att hon snubblade på nederkanten.

  12. Annaa Mattsson Says:

    ab; nej nej, en klänning av det materialet och med den skärningen skulle aldrig kunna smita åt runt benen. Däremot skulle den kunnat vara något mindre styvt uppbyggd under så att tyget följt med lite mer i rörelserna. Men avsikten var nog som sagt att det inte skulle göra det.

    Gå i lång klänning kräver träning. Dotter sydde upp en klänning till en brudmor förra våren. Fållen upptrampad innan hon var ute ur kyrkan, och det berodde inte på fel längd!

  13. ullisar Says:

    tyckte du inte klänningen var fin?! jag blev stormförälskad och hade lätt kunnat gifta mig i nåt dylikt om jag varit för marängstuket! eller varit ogift. det var en kontemporär femtiotalsstil tillika en smula modig med tanke på att kungliga brudar brukar vara långärmade har jag förstått?

    nå. nu fick jag iaf svar på varför westling d.ä. kunde prata och bära frack! jag tycker annars allt du är en smula fördomsfull mot både stockholmare och lantisar i det här inlägget: även en infödd stockholmare hade nog lätt kommit bort sig i sällskapet och kunnat hålla ett darrigt tal och att ni 08:or (jupp, du hamnar under den kammen!) skulle skilja er i förvåning tror jag inte. vi lantisar blev också förvånade nämligen!

  14. Annaa Mattsson Says:

    Ullisar; jodå, klänningen var fin, men jag älskar inte modellen. Däremot djupt imponerad av hantverket!

    Nu har jag ju bara mött stockholmare och de har haft just den där storstadsattityden; ”tänk att en lantis kan tala för sig!” Och just precis, en infödd stockholmare skulle lika lätt ha kommit bort sig som någon född var som helst i Sverige. Det är därför allt detta tjat om Ockelbo är så fånigt!

  15. cruella Says:

    ullisar: Maräng var väl klänningen minst av allt – helt stilren i en oerhört smickrande modell. Och otroligt välsydd, som sagt.

  16. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; du har så rätt, icke någon marängmodell där inte, men jag förstår nog ändå vad Ullisar menar. Smickrande var modellen på Victoria, riktigt snillrikt uttänkt. Men det krävs en rak rygg och en lång hals för att bära upp den! Många andra kroppar kräver precis omvända proportioner mellan tyg och hud för att modellen ska bli just smickrande och inte förödande.

  17. frktjatlund Says:

    Svenskars glasögon har under många år haft betydligt mindre glas än övrigas. Skorna är präktigare och på varmare resmål är eccosandaler regel. Svenska kvinnor har handväskor som hänger diagonalt över torson i en tunn axelrem. Och så är de flesta över 40 kortklippta. Herrar ofta helt skalade. För 10-15 år sedan väckte ett rakat huvud uppmärksamhet utomlands. Nu finns det en och annan även annorstädes.

  18. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; minns Londonresor många decennier tillbaka, hur svenskar på storstadsresa var klädda som om de skulle på söndagspromenad i skog och mark, medelålders par som travade runt i varuhus och museer i grova skor, bekväma byxor och sportjackor. Bara tyskar och holländare gjorde liknande. Fnittrade mycket åt det med kompisar som jag hälsade på.

    Och det hänger i, på flyget till Dublin ser man aldrig en svenska i kjol eller klänning, alla vuxna damer bär långbyxor och präktiga skor. Och korslagda axelväskor. Eller små ryggsäckar. Till London är det lite skillnad, men det beror på att det är fler yngre som åker dit, de är inte lika präktiga.

    Glasögonen har jag inte tänkt på!

  19. Ros Says:

    Ha ha, när min mamma kommer hit, för att shoppa och träffa barnbarn, så ser hon ut precis som du beskriver! När Decs mamma kommer över från Irland i ungefär samma ärende har hon propra stadskläder. Hon anstränger sig lite extra för att markera att Dublinborna är mer classy.

    Hur var det med bröllopspresenterna? Vad mycket gräsligheter de måste ha fått! Eller hade inte alla kungligheter med och utan länder med sig paket med saker till hemmet?

  20. Ullah Says:

    Hur ser propra stadskläder ut?

  21. Ros Says:

    Kanske var ett lite dumt uttryck, Ullah. Behöver ju inte ha med stad att göra, men jag tänker mig något i stil med det hon tar på sig för att åka in till stan och äta en bättre lunch. Eller som min mamma gick klädd på jobbet! Hon var gymnasielärare. Alltid propert och diskret klädd i dräkt eller kjol med uddakavaj, till sommaren ljus linneklänning. Men till flygresan åker byxorna, koftan och käcka jackan på!

  22. Ullah Says:

    Jag misstänkte att du menade något sådant. Så proper din mamma var klädd i skolan är nog inte särskilt många lärare nuförtiden. Det är väl det praktiska som styr svenskarna när de reser, misstänker jag.

  23. cruella Says:

    Svensken tar man på Kånken!

  24. Rutan Says:

    För klädde man upp sig lite för att åka flygplan. Stadspropert. Numera är det som vilket transportmedel som helst – man är beredd på väntan på flygplatsgolv, flera timmars busstransfer, för att inte tala om långtidsresorna när det ska sovas under en filt.

    Visst var klänningen tjusig, men inte så prinsessig. Lite mer böljande och spännande veck och spetsar borde det vara på en prinsessklänning.

  25. Annaa Mattsson Says:

    Ros; kan vi ena oss om att vissa irländskor är mer classy än vissa engelskor…

    Undrar också lite över presenterna. Sist jag var på bröllop var det jättelika brödrostar i borstat stål som gällde.

    Ullah; Äldsta hade en sådan lärare. Chaneldräktjacka. Hon hade det svårt med ghettobarnen.

    Cruella; jäpp.

    Rutan; minns en batalj med kompisen och hennes mamma om hur man borde vara klädd för tågresan mellan Uddevalla och Göteborg. Inte jeans! Detta hände på 70-talet och kompisen fick överta ett par i antiksammet som mamman godkände.

    Tjusig, men brist på böljande, just det!

  26. cruella Says:

    Det är en blivande drottning som gifter sig; då står värdigheten högre än det prinsessiga. Den här republikanen tycker det var bra stil på det hela – och fattas bara med så mycket pengar att panga för.

  27. Ros Says:

    Hej Rutan! Försöker undvika din blogg för att den är för rolig och jag är skräckslagen för att fastna på nätet, har gjort det förr. Det är precis sådana här trådar som skulle kunna få mig att skapa nya, fastna och riskera mina barns försörjning.

    Så här är det med min mamma; det spelar ingen roll om hon åker direktflyg och blir hämtad i bil vid flygplatsen eller tar sig via flyg till London till Manchester med tåg och hit till förorten med buss. Det är samma praktiska kläder och kånken. Det värsta är att hon har dem på sig in till stan på shoppingtur också! Hon ser inte ut så när hon går omkring på Avenyens tvärgator, jag garanterar.

  28. ab Says:

    Har inte tänkt på hur praktiskt klädda vi nordbor är på resor – jag klär mig praktiskt om jag så bara ska skutta över till Gotland på 35 minuter! Men då ska jag förstås sällan på konferens. Det är jobbigt med finkläder, jag äger inte ens en kjol. Tror jag.

  29. Annaa Mattsson Says:

    Annika; och jag som gillar att kliva upp på flygbussen i lagom snygga gångkläder så att jag smälter in någorlunda. Avskyr att gå omkring och se ut som en praktiskt klädd turist!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: