Besök i en kuliss

Gotland, Visby och Almedalen, det är förstås flera olika saker.

Gotland som landskap har jag inte sett så mycket mer av än jordbruk på slättbygd, kyrkor och landsvägar. Många blommor längs vägkanterna noterade jag på färderna fram och tillbaka till Visby och vårt logi. Havet såg vi bara från Visby denna gång.

Visby är förstås fantastiskt på många sätt. Kombinationen av det riktigt gamla, det pittoreska och närheten till havet. Det var ingen överraskning, jag har varit där förut, men på de 19 år som gått sedan förra gången har ön uppenbarligen exploderat som turistmål och Visbys roll som kuliss för diverse sommarnöjen ökat. Förmodligen är Medeltidsveckan det mest klädsamma och Almedalsveckan det mest väluppfostrade (den drar ingen allmän nöjessvans). Det övriga såg vi spår av hela tiden. Stockholmskidsen som flyttat ut från Stureplan och växlar mellan dagis på Kallis till kvällis på krogarnas uteverandor. Antar att det finns nattis också. Såg några missanpassade neonrör i trakten av torget.

I hamnen låg fler och större lyxyachter än jag anat att det fanns i Sverige. Ju större desto närmare stan. Jag tror oskuldsfullt att en del av dem var uthyrda som bostäder just under Almedalsveckan. Med tanke på vilka personer jag noterade på en del däck.

Om själva veckan, som för mig varade tre dagar, kan bara sägas att det var alldeles otroligt välarrangerat och fullspäckat. Man gled från det ena seminariet till det andra och fick höra kvalificerade föredragshållare och paneler ledda av landets bästa samtalsledare (samt en och annan okunnig politiker och lite sämre moderator, men det är något man får ta). Tur hade vi som valt just onsdag och torsdag, eftersom det fortfarande var hårt tryck på allt då. Redan på fredag förmiddag kändes stan folktom, jämförelsevis. Kanske skulle vi valt att komma en dag tidigare, men då finns en risk att vi kroknat redan på torsdag, så det var nog rätt valt.

Minglandet efter seminarierna var ymnigt och frikostligt. Från frukost till sen eftermiddag och kväll. Det fanns säkert massor med mer interna mingel som vi missade eftersom vi höll oss inom rätt begränsade ämnesområden. Det innebar att vissa personer, både politiker och andra, dök upp flera gånger om dagen medan vi aldrig såg till andra. 

Mest absurt var det kanske att mingla på kärnbränslefartyget Sigyns däck, men vi bestämde oss, den tappra kärnkraftmotståndaren, mp-politikern och miljöhandläggaren Eva H och jag, att det var helt ok att roffa åt oss en del inbetalda skattepengar i form av rosévin och italiensk buffé.

Bästa buffén och nyttigaste minglet dock hos Miljöteknikrådet. Ett trevlig eftermiddagssurr i en gammal fruktträdgård. Klantade mig och missade ett arrangemang jag lovat gå på, ordnat av bolaget jag sitter i styrelsen för. Hade helt enkelt kommit ihåg tiden fel. Å andra sidan var jag på grejer som jag inte kommer ihåg något av alls, trots att de låg före roséminglen, men möjligtvis för nära föregående dags slutmingel över en rosédunk på den ovan nämnda landsbygden. Kompenserade allt med att vara intresserad besökare på ett ambulansseminarium med isvatten utan tilltugg.

Den stora öppenheten präglade hela veckan, väldigt få slutna seminarier. T o m på Carl-Jans matseminarium på Hotell Wisby där det egentligen krävdes förhandsanmälning eller kanske rent av hade gått ut särskilda inbjudningar fick vi slinka in. Utan lunch visserligen, men ändå. Vi älgade iväg till känd svensk hamburgerkedjas lunchprat i stället där miljöpolitiker grillades i takt med hamburgarna, dock inte tillsammans.

Tappert jobbande politiker såg vi många, det fanns säkert fler inom andra områden. Karin Svensson-Smith slet n0g hårdast eftersom hon ofta gjorde det ensam mot hela billobbyn.

Av partiledarna såg vi bara två framträda i Almedalen. Göran Hägglund fick  i Erik Blix´s eftersnack frågan ”Maud Olofsson eller en vuvuzela”. Jag ställde mig den samma och fann svaret givet, därför blev det alltså en kväll fotboll, en kväll Mona Sahlin och en kväll Göran H. Det var otäckt att stå där bland beigeklädda skrockande frikyrkopastorer.

Monas tal var bra, det bästa hon hållit på år och dag, säkert, medan Göran H:s talskrivare hade gjort ett sämre jobb.

Sen åkte vi hem med nattbåten i fredags kväll. Och när man vaknade i sin egen säng mitt på lördagen var det för att undra om det hela varit på riktigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: