Lyssnade en sommar eller fler

Inte tillhör jag dem som inte kan missa ett sommarprogram, det var länge sedan i världen i så fall.

Men jag har ramlat på några i sommar. Idag t ex. Professorn i teknisk fysik, Ulf Danielsson. Talade lågmält och trevligt. Öppnade små luckor ur sitt liv, några skulle jag velat varit större, andra var precis lagom.

Annika Sörenstam hörde jag, detta märkliga fenomen till person som blev svenska folkets stora idrottsfavorit trots att folket knappt visste vem hon var och att hon utgjorde en så blek personlighet när man någon gång såg henne. I radion var hon en katastrof, läste släpigt ur ett ointressant manus som mest innehöll reklam för hennes eget företag. Bekräftar åter att bara för att man råkar vara någon så är det inte säkert att man har något att säga.

Årets snackis hörde jag; Micael Dahlén, den intensive ekonomiprofessorn. Vi gjorde en parodi på honom, vännen G och jag på en middag häromkvällen. Hans sommarprogram gick ut på att gestalta sina egna ekonomiska teorier, de om människans eviga jakt på det ännu bättre, det materiella lyckoruset som bara varar i tre månader, sedan måste man jaga vidare. Reaktionerna är lite oroande, de flesta kritiserar inte hans teorier utan hans sätt att gestalta, hans överdrivna speedade sätt att beskriva både sina svarta naglar och sina önskningar att göra mer, bättre, märkvärdigare. Så får man icke avvika, ropar folkets olika röster. Dryghet är en dödssynd.

Nej, jag gillar inte heller hans ekonomiska teorier, men jag hörde rösten från en liten pojke som inte passat in, som fått sitta i ett eget klassrum för att han ställde för besvärliga frågor och störde undervisningen och som fortfarande i vuxen ålder ofta känner sig som någon som borde sitta i rummet intill. Den rösten tyckte jag var intressant att lyssna till.

Betydligt intressantare än den fullständigt förutsägbara Eva Dahlgren som tydligen alla älskat denna sommar. Så god och så varm och så generös och så känslig och ja, så där alldeles underbar som en riktig kvinna ska vara. Jag fick lite frossa i midsommarsolen och längtade till något alldeles oförutsägbart och galet. Som Micael Dahlén.

Det gör mig lite sorgsen alltihop. Hyllandet av de förutsägbara schablonerna (åh, hon stack visst ut och gjorde upp med gud, jisses så djärvt!) om hur det riktigt kvinnligt goda ska vara, fördömandet av det avvikande, det utstickande.

Annonser

6 svar to “Lyssnade en sommar eller fler”

  1. -loa Says:

    Countrysångerskan Jill Johnsons sommarprat gjorde starkt intryck på mig. Hon var så bra och hade mycket intressant och mänskligt att förmedla.

  2. Lotten Says:

    Sommarprogrammen är verkligen Sommar i Sverige. Minns många somrar då vi satt som klistrade. I år så hade jag verkligen tänkt lyssna på Ulf eftersom jag känner honom personligen, men det blev bara en kort stund. Märker att jag själv har glömt bort hur man lyssnar i lugn och ro på radio, på bara pratet…
    Visst är det Dahlén som har skrivit Nextopia? Jag fick den rekommenderat av några och har undrat om jag ska gå på deras rekommendation. Har du läst den?

  3. ullisar Says:

    har tänkt fråga flera gången och nu passar ju perfekt: vad tyckte du om Per Holknekt?

  4. Annaa Mattsson Says:

    -loa; Jill glömde jag nämna, intressant och mänskligt och chosefritt, ja. Ett tonläge som jag gillar betydligt bättre än det hos Eva Dahlgren.

    Lotten; Ulf Danielsson verkade vara en mycket sympatisk person, sen har jag ju också en viss dragning till de där tänkande fysikmännen… Det var kul hur han fick sagt mycket med små medel.

    Jag begriper inte för mitt liv hur någon klarar att lyssna på en hel ljudbok! Och jag minns ända från barndomen hur min far ständigt glömde att lyssna på just det viktiga avsnittet i väderleksrapporten, trots att radion stod på och tysnad var anbefallen.

    Det är högst den samme Dahlén. Jag har förstått att kritiker säger att hans teorier som utvecklas i Nextopia är ytliga och hemsnickrade, han har t o m använt fel synonymer när han uppfann ordet Nextopia. Men jag tycker han är ett intressant tidsfenomen, det är inte hans fel att han blivit nästan sönderälskad i media och som föredragshållare, det är faktiskt dem som anlitar honom man ska skylla på. Har inte läst boken själv, knappt sett honom i aktion. I Sommarprogrammet drev han med all uppmärksamhet kring de svartmålade naglarna.

    Ullisar; lyssnade inte på det, men tror jag ska göra det. Har förstått att han blivit kritiserad för många pga dryghet. Återkommer!

  5. frktjatlund Says:

    Jag fick lite Värmlandsnostalgi och lyssnade på Ulf Malmros och Christer Sjögren, båda på raken. Trevliga båda två, även om Sjögrens röstläge kändes lite väl klämkäckt. Inte helt oväntat. Och Malmros körde mest filmmusik. Det gör sig inte lika utan bilder.

    Prövad Meta Welander, men hennes minnesbilder hade för många år på nacken för mig. Pallade med Andres Lokko ett tag. Jag har lite svårt för honom. Men hans utläggningar om engelsk pubkultur hade några poänger.

    Får se om jag tar några fler, när jag ändå är i farten.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; var väl samma med Lennart Jirlow. Äldre människor kan ha mycket att berätta, det är inte det, det handlar om att göra minnesbilderna intressanta.

    Idag har vi fått ännu en bekräftelse på att bara för att man varit framgångsrik i en sport, så behöver man inte ha något att berätta som är värt att lyssna på. Anette Norberg andra sportstolpskottet i sommar. Imorgon ska det bli intressant att höra om en gammal uddevallabo kan ha något att säga mänskligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: