Livet med tält och packning

Där drog hon iväg, Mellan, på festivaläventyr. Med hela det gamla Ellos-kitet som köptes in till första Arvikasommaren. Den då jag var med också. Ryggsäck, sovsäck, liggunderlag och tält i samma matchande blåa. Sin gamla regnjacka storlek 12 år som garanterat kommer att ta in vatten i sömmarna. Och två tunna regnponchos. Det lovas regn i Emmaboda.

Jag stuvade. Nej nej, jag plockade inte fram kläder åt henne, jag vet knappt vad jag packade, men jag är bäst i världen på att stuva ryggsäckar. Garanterar att hon kommer att stå där på söndag och undra hur fan jag bar mig åt. Eller redan i morgon, hon ska mellanlanda i Kalmar.

Naturligtvis drabbades jag av ett tungt nostalgisvall. Över alla ryggsäckar jag packat. Alla små hårda klädrullar som stuvats. Listor som skrivits. Det nödvändigaste, det käraste och så lite flärd. Grunden för mina packningar. Och så nåt extra och onödigt på slutet som fick plats för att jag stuvat så bra.

Amerikanska vännen Ann var sämst i världen. Stuva kunde hon och ryggsäcken var första generationen av de där jättehöga som amerikanska ungdomar bar, den slukade allt. För tunna och för få plagg för irländsk sommar, men storförpackningar av hudlotion, schampo, rengöringskräm, allt. Hon välte omkull över en trottoarkant på Main Street i Dingle. Det var det sista jag såg av henne, i juni 1977. Sprattlande, febrilt kämpande för att ta sig upp och få balans, fick hjälp av två snälla tanter. Vi skulle ses i London men hon hade skrivit en siffra fel i sin mosters telefonnummer.

Nähä, nu ska här inte komma en rapsodi över packningar jag minns. Då skulle jag med viss fasa minnas de där åren med totalansvar över två stora charterväskor. Det var vad vi mäktade med att få med oss. 40 kilo att dra i hårdplast. Jag en väska, barnen kämpande med en.

Jag skulle nog kunna få packa en egen ryggsäck igen i nästa vecka, om jag ville. Miljöläger på Upplandsslätten. Men jag ska här komma med ett sensationellt avslöjande; jag avskyr sommarläger! Jag tyckte mycket om att ligga i mitt enmanstält i Arvika, höra alla ljuden utanför, regnet smattrande mot tältduken, läsa en bra bok, smutta lite på fältflaskan med whiskey och samla sig för dagens övningar. Fundera på taktiken för att hinna med flest akter. Men på miljölägren blev tältet ett fängelse, eller tvärtom. Man skulle ju ut därifrån och ta del av den uppskruvade jopphejdistämningen. Kasta sig över den kollektiva frukosten, tvingas se främmande människor slafsa filmjölk och kruskakli och sörpla te och diskutera miljöpolitik från första tuggan.

Det har inget med personer att göra, jag avskydde det lika mycket när jag hade käraste och nära vänner omkring mig. Jag var galen på Mannen när han drogs in i beteenden som inte var hans vardagliga utan kollektivt betingade reflexer. De politiska lägren var lite bättre. Förläggningar med tak över huvudet. Bättre fester. I allmänhet bättre mat, lagade av folk som kunde. Inte grovhuggna uppkokta kålrötter eller potatisar ostekta i ugn. Det är bara i miljörörelsen man misslyckas med grönsakerna. Det har inte blivit bättre med åren. Men mer ostekt och halvrått förr, mera grå sörjor nu när veganismen blivit mer allmän och de råa grönsakerna försvunnit från borden.

Aktivistglöden. Ingen rast, ingen ro, ingen fest, alltid en ring i gräset att sätta sig i för ett gravallvarligt seminarium, hålla den exakt politiskt korrekta ståndpunkten, alltid vara rädd för att säga fel. Det var lättsammare på de politiska lägren. Man fick säga fel. Folk skrek lite åt varandra att de var idioter och sånt som man gör. Ett gräl här och där gräl rensade luften. Sen gick man och grillade korv och drack pilsner.

Tristessen, den mördande tristessen när man inte orkar mer, inte vill vara seriös 24/7. Från ett möte kan man gå hem, pusta ut, ta nya tag. Där finns ingenstans att ta vägen.

Det finns människor som älskar det. Jag accepterar det. Men inte det konforma, inte kraven, obligatoriet. ”Det blir jätteroligt!” Nej, det blir det inte. Det blev inte roligt på 80-talet. Inte en enda gång. Jag förstår inte varför det skulle bli det nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: