Playmobil till underpris

Jag är inte precis någon van näthandlare. Varken köp eller sälj. En enda hyfsat bra affär har vi gjort, det var när Pojken sålde sin pappas gamla elektriska tåg för rimlig summa.

Mellans häxkappa sålde vi till underpris, klänningen blev inte såld alls på Blocket. Jo, den skulle säkert gått för en 50-lapp, men det var lite magert för en ateljésydd klänning tvättad en gång, köpt för 1 500.

Nu har vi kollat lite på fiolmarknaden, se där, där var mamman som rycker in igen, och konstaterar samstämt; nog fan har näthandeln bidragit menligt till att dumpa priserna ganska rejält! Folk väntar sig helt enkelt att göra fynd. En pryl värd flera tusen ska kosta några hundralappar, annars får det vara!

Nästa steg är att grejerna ska vara gratis. Har redan sett sånt på Facebook. ”Är det nån som har en bra fiol jag kan få!? Vill testa hur det är att spela men har inte lust att lägga ut några pengar.” Häpp.

Fast jag fattar att det är en konst det där. Att köpa och sälja. Hitta rätt prylar, hitta rätt köpare till grejer som bara står i vägen, bättre att sälja till underpris bara för att bli av med.

Snart ska vi ta ned all playmobilen från vinden. Snart. Den kommer att gå för underpris, jag lovar! Det kommer att bli ett rent under att bli av med den.

Men fiolen ska fan inte slinka iväg så lätt.

Annonser

10 svar to “Playmobil till underpris”

  1. Malin Says:

    På Tradera tycker jag att det är lite tvärtom – att utgångspriserna har höjts en aning, att säljarna tydligare visar i vilken härad priset ligger.

  2. frktjatlund Says:

    Leksaker kan nog betinga en del om de inte tillverkas längre. Tvåan gav ut nätta summor för ett par år sedan när hon jagade Fabuland, Lego från 80-talet, Europa runt. Många € belv det.

  3. Ullah Says:

    Jag försöker bli av med ett piano. På Tradera hittade jag ett likadant som det jag har, och som slumpades bort för en krona. En pianohandlare sa att han kunde ge mig numret till en person som kan slänga det åt mig. Ingen vill ha pianon nuförtiden, tydligen.

  4. Evis Says:

    Ullah – gör inte så emot mig! 😉 Jag har inte plats till ett piano, men nog skulle jag vilja ha ett.

  5. Ullah Says:

    Det är ostämt och lite slitet, men står här och väntar på någon. Jag har haft stor glädje av det, men det är stort för mig med. Fundera på saken! 😉

  6. Annaa Mattsson Says:

    Malin; det kanske beror på vad det är för prylar också. Tror att hela den där branschen är en konst att behärska. Har inte riktigt tålamod med Tradera.

    Tjatis; gäller att man har precis rätt grejer. Våra kvarvarande playmobil är lite för gamla för att vara rätt.

    Ullah; ungefär som när jag hade annons i GP om vår juniorloftsäng. En person ringde, han ville att jag skulle tipsa om att han hade en likadan om jag fick fler än ett svar. Jag fick inget till utgångspriset. Fick slumpa bort den för 200 kronor. Köpt för 3 000 fåtal år innan.

    Evis; hm, är du verkligen säker på det? Om platsen.

    Ullah; spännande det här, ser för mig ett piano på vandring i Johanneberg.

  7. Rutan Says:

    Kan du inte lägga upp en bild här på playmot och ett pris?

  8. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; så fort vi får ned alla lådorna från vinden så! Gissar att rubriken drar en del googlare. Det tänkte jag inte på faktiskt, oskuldsfull som jag är!

    Fast en bild är nog svårt…he he. Då har vi ändå gjort oss av med skivan som fångtornet kunde rotera på och hela underredet till djuparken. Båda skyltmaterial. Vi hade även ett benlöst matsalsbord där stora riddarborgen byggdes upp. Men man kan inte bära med sig hur mycket som helst genom livet.

  9. Fritt ur hjärtat Says:

    Jag lärde mig en gång en hård läxa, det vra när min svärfar dog. Hans kristallservice fick vi ingenting för tyckte jag. DÅ sa auktionshandlaren, det är vad folk är illiga att ge som är varans värde, aldrig vad du täker attdet borde vara…… Tyvärr tänker jag är det sant. En klänning för massor av pengar är ju inte värd mer för att den blir kvar osåld på vinden.

  10. Annaa M Says:

    Simone; nä, det märkte vi ju av med moderns saker, att inte heller gamla matserviser får man något för. Koppar och tenn som min mor trodde ”skulle bli värdefull” har jag sålt på loppis för några kronor styck. Iväg med rasket bara!

    Men det är skillnad med en klänning som man hyst en mycket stor kärlek till. Den tar ingen direkt plats och om man inte är i panik för att få mat för dagen finns det ingen anledning att sälja för ingenting. Då är det bättre att packa ned den bland andra sparade favoritplagg, kanske själv få användning av eller ge bort till ev avkommor. Att hon alls reflekterade på att sälja var att både den och kappan, som hon faktiskt lyckades sälja, var gjorda av en speciell designer som efter många decennier slutade sin verksamhet för några år sedan. Hon trodde den alltså kunde ha ett visst marknadsvärde, inte minst bland dem som trånat efter de där plaggen men inte haft råd att köpa till fullpris. Jag har själv en gammal dyrgrip därifrån köpt i början av 80-talet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: