Alldeles paj utan kräftor

Det här är naturligtvis fånigt. Alla människor har sina mattraditioner och är övertygade om att deras sätt är det enda rätta, dvs några är mer övertygade än andra medan somliga förstår att just deras variant är väldigt lokal, rent av familjär.

Men sen ibland hakar jag upp mig. Undrar.

T ex över västerbottenpaj. Nu har jag den senaste tiden träffat tre personer i bekantskapskretsen som anser att västerbottenspaj i stort sett är en förutsättning för att äta kräftor. Gäller både insjökräftor och havskräftor.

Och jag undrar; hur gick detta till? Jag menar inte alls att det inte skulle vara jättegott med en ostpaj till kräftorna, men när man drar till med att detta är en urgammal svensk mattradition så måste jag få undra.

Det mer utbredda pajätandet startade i Sverige på 70-talet. Då var det framförallt den franska quiche lorraine det handlade om. Minns någon det, att vi inte sa skinkpaj utan quiche när vi stolt satte fram våra första pajer på bjudningsbordet? Sen ramlade de andra pajerna på i rask takt och blev så småningom obligatorisk lunchkaférätt.

Västerbottensost hade jag inte hört talas om förrän jag kom till ett mejeri i just Västerbotten på 80-talet och till mina västerbottniska svärföräldrar i Norrbotten ungefär samtidigt, men den hade naturligtvis funnits lokalt just sedan urminnes tider. Men inte fan stod min svärmor och gjorde paj! Varken till eller utan kräftor.

Havskräftor har jag förstås som bohusläning ätit sedan barnsben. Utan minsta ynka pajbit till. Inte ens ost. Jag minns att vi tyckte det var konstig när det plötsligt skulle serveras ost till både räkor och kräftor. Absolut inget som förekom i min barn- och ungdom.

Insjökräftor introducerades i mitt liv något senare. Samma här. Inga ostar. Inga pajer. Nu pratar jag om 70 – 90-tal.

Handlar det om att man har börjat äta skaldjur mer som förrätt under de allra senaste åren? Eller som tilltugg till t ex pajer? För att de ädla djuren är rätt dyra. Och de billigare mer oädla rätt äckliga?

Ja jag bara undrar.

Annonser

18 svar to “Alldeles paj utan kräftor”

  1. Evis Says:

    Ja, jag har inga som helst minnen av att det bjöds på något annat än kräftor i min barn- och ungdom. Jag minns det faktiskt extra tydligt eftersom jag inte åt eller ens nu äter kräftor. Dock drar jag mig till minnes att jag såg recept på just västerbottensostpaj i en veckotidning någon gång på 90-talet. Om det var i samband med kräftor vet jag dock inte.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; västerbottenspaj har jag fått serverat vid några konferensmiddagar när det ska bjudas på norrländskt/vilt, typ. En ganska liten strimma till förrätt med nåt litet rökt kött till.

  3. Tricky Says:

    Nåt måste man ju ha för på bara kräftor blir man ju inte mätt.
    Jag minns mest bröd och ost till, särskilt en stark ost, kanske har pajen sin upprinnelse där.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Tricky; bergen av havskräftor, utdrygat med färska räkor, som serverades traditionellt i Bohuslän var det allt meningen att man skulle bli mätt på! Det är nog det som förändrats.

  5. Evis Says:

    Det tror jag, jag minns också att man skulle bli mätt på flodkräftorna. Det som serverades till var baguette (då kallat pain riche) och smör har jag för mig. Och förknippar precis som Annaa Västerbottensost med när det skulle vara norrländska specialiteter någonstans utanför Norrland (eller i Norrland för icke-norrlänningar).

  6. Annaa Mattsson Says:

    Evis; just precis, bara smör och bröd till, om ens det!

  7. Ullah Says:

    Västerbottensost är i alla fall väldigt gott! Och en italienare jag känner påstår att den är mycket bra för matsmältningen.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jadå! Även om jag egentligen föredrar storpipig ost.

  9. Lotta K Says:

    Till kräftor (flod): rostat bröd, smör, stark ost.
    Till räkor: rostat bröd, smör. Ej majonnäs, ej ost.

  10. Hanz Says:

    ”…För att de ädla djuren är rätt dyra….” Allt är ju visserligen relativt men ingen kan väl påstå att Västerbottensosten är billig… eller snarare kan inköpas till ett lägre pris? En rejäl Västerbottensostpaj kan bli ganska kostsam även den.

  11. Ullah Says:

    Jag tycker nog att majonnäs passar till räkor. Och ägg.

  12. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; och havskräftor gick snarare in under kategorin räkor än kräftor.

    Ullah; oh ja, men det var det jag som införde senare när vi började göra smörgåsar, jag är uppväxt med att man skalade och åt direkt, även räkor, och hade bröd och smör bredvid.

  13. Annaa Mattsson Says:

    Hanz; nåja, om de svenska flodkräftorna drar iväg uppåt 300 kronor kilot så kan det nog bli lite billigare att göra en rejäl paj än att köpa ett par kilo extra kräftor!

  14. frktjatlund Says:

    Jag har också undrat över vad Västerbottenpaj har med kräftor att göra. Även om jag sällan eller aldrig äter kräftor. Humrar är mer värda besväret.

  15. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; och stora välmatade krabbor! Snacka om att bli mätt!

  16. cruella Says:

    Jag tror ungefär som Tricky – för just smakrik ost och ett ordentligt knaprigt knäckebröd har ju åtföljt vår sill i traditionen. Då är steget över till kräftor (som ju också kräver snaps, till skillnad från räkor, hummer och krabba) inte så långt och så vips tyckte man att paj är lite mer mat. Även för dem som inte äter kräftor alls.

    Jag passar på att slå ett slag för surströmmingen som lämpligast avnjutes på hårt korntunnbröd med varm skalpotatis och finhackad lök. Det är INTE nödvändigt med mandelpotatis, ej heller messmör, tomat och/eller gräddfil och verkligen inte någon mjölk till. Folkis är fint.

  17. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; jo, du har nog rätt, och vi vet ju hur det är med ”traditioner”, plötsligt är sånt man gjort i två år en tradition.

    Min far var en stor surströmmingsentusiast. Han började inte förrän sent, kanske i början av 60-talet. En burk köptes på prov, med alla attiraljer till, men förtjusningen blev inte så stor, det mesta i burken blev kvar. Dagen därpå tittar min mor ut genom fönstret i stugan, en bit bort har fadern grävt en liten grop i de skördade landen där han tänkt gräva ned resterna. Där sitter han på huk och äter med händerna direkt ur burken… ”Den stod till sig över natten.” Han fortsatte sedan mer civiliserat livet ut, men med bara potatis och möjligtvis knäckebröd till, ingen rå lök, det åt han inte. Gissar att han drack mjölk eller lättöl till.

  18. Lotta K Says:

    Alltså man får ju äta precis vad man vill… men precis som Annaa jag tycker det är intressant med vanor/traditioner. Jag listade vad jag är uppväxt med. Skulle inte tro mina föräldrar har ändrat sig.

    En sak jag tänkt på är hur mat ofta beskrivs som strikta regelverk, man måste göra si eller så, en riktig si eller så är precis på det här sättet. Jag har läst svenska reportage om mexikansk mat, tex, som är på den nivån. Det är intressant att se min sambos mamma laga mat som jämförelse. (Jag bor i Kalifornien och Dans familj är invandrad från Mexiko.) Vissa saker är absoluta (man värmer inte mexikanska tortillas i mikron). Andra är mer flexibla och öppna för improvisation, mycket mer improvisation än de svenska matskribenterna skulle tillåta sig.

    Ang kräftorna: Min mamma brukar berätta en historia om min morfar, som ätit kräftor någonstans och blivit bjuden en redd grönsakssoppa efter kräftorna. Det hade varit jättegott som balans till allt det salta, och alla hårda skal. Jag har hört historian massor med gånger, men min mamma har aldrig gjort grönsakssoppa att äta efter kräftor i alla fall…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: