Barnen, dumheten och nöden

Trist förstås, att Mellan måste använda pengarna från den sålda fiolen till oförutsedda utgifter i stället för de förutsedda… Blev av med passet sista kvällen i London och kom inte med planet hem. Nu går hon kvar i London hemma hos kompisen och inväntar sitt nya svindyra pass. Det provisoriska var ännu dyrare och kunde inte fixas direkt som hon trodde. Kunde hämtas först nästa dag och då hade redan det sista billiga flyget den här veckan gått. Dessutom skulle hon ju behöva gå direkt och skaffa ett riktigt pass när hon kom hit, 400 kronor till. Nu äter hon nudlar i en vecka för det i London i stället. Sommarjobbet här hemma meddelar för andra veckan i rad att de inte har några arbetsuppgifter åt henne. Hon tror inte hon får återvända dit, trots att det t o m står tillsvidareanställning på kontraktet. (Mer om det vid annat tillfälle!)

Ja, hon skulle naturligtvis ha åkt direkt till flygplatsen och försökt komma med planet utan pass eller giltigt nationellt id-kort. Trots att England inte är med i Schengen hade det förstås varit värt ett försök. Det goda rådet behöver ingen komma med i efterskott, det har jag redan gjort, högljutt och affekterat. Så snälla, inte en enda kommentar om hur hon borde ha gjort.

För nu är det som det är, i paniken över att försöka återfå passet, lönlöst, förmodligen stulet i samband med ett klubbesök, rann helt enkelt tiden ut.

Jag inser, när ilskan över förmodad klantighet lagt sig något, att jag helt enkelt inte har någon vana vid det där med oförutsedda utgifter. Eller snarare pengar som bara rinner iväg. Förmodligen för att jag har en ekonomi som är uppbyggd efter andra normer. Där man inte åker taxi för flera hundra kronor när det går en flygbuss, eller slänger upp tusenlappar för några timmar på hotell i stället för att hänga på en flygplats. För att nu inte tala om alla dessa föräldrar som kastar iväg flera tiotusenlappar som de knappt har på vuxna barns olika nödbelägenheter. (Äldsta rabblar skräckexempel.) Det gör att jag blir rasande över att behöva låna ut ett par tusen ur min buffert.

Jag märker också att jag är lite överkänslig för goda råd just nu. Pojken söker som många andra nya studenter lite panikartat bostad i Uppsala. Terminen börjar på måndag. Både jag och systern har gjort efterlysningar på Facebook. Andra brukar ju lyckas på fem minuter med sånt där. En enda kommentar har kommit, från en släkting på fädernet som tyckte han kunde ta in på vandrarhem så länge. ”Det blir inte dyrare än att bo i studentrum.”

 Ja tack, vi vet att det finns vandrarhem i Uppsala. Det är ingen upplysning man behöver få via fb.

 Vi vet också att det är fullproppat på vandrarhem i universitetsstäder världen runt av bostadssökande studenter. Både Äldsta och Mellan har själva varit sådana. Men Pojken är inte i akut övernattningsnöd. Från Stockholm till Uppsala kan man pendla, även om det inte är kul. Det kostar hälften så mycket, knappt, om dagen som att bo i enklaste fönsterlösa sovsalen på billigaste hostel.

Jag borde inte hänga upp mig, jag vet. Men det har liksom krupit i kroppen sedan jag såg kommentaren. Dumheten. Jag har inte tid med dumhet. Hade inte dumheten tagit över så hade jag skrivit ett mycket mer intressant blogginlägg.

Annonser

11 svar to “Barnen, dumheten och nöden”

  1. Evis Says:

    En av mina kompisar i Uppsala som ska jobba i Luleå i höst ber att få återkomma till helgen när hon kollat lite saker.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; tack!

  3. Ullah Says:

    Jag tycker hon gjorde rätt som inte åkte ut till flygplatsen utan id-handlingar.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; förmodligen har du rätt, jag tyckte bara hon skulle ha kollat den möjligheten i stället för att ha hattat omkring inne i London. Men det är som sagt meningslöst att tycka i efterhand. Det är naturligtvis mer lärorikt att sitta pank i ett fult rum i norra London i en vecka än att bara komma ihåg vilken tur man hade som kom med planet utan pass!

  5. Lotta K Says:

    Håller med Ullah… vet att det inte skulle gå på en amerikansk flygplats och antar bara att det är samma över hela världen. Och jag hade samma föreställning om provisoriska pass, att det gick fort. Vet inte om det hjälper, antagligen inte eftersom du är mamma och inte lärare, men jag tycker det är gulligt med den där åldersgruppen hur barnet lyser igenom ibland. Så vuxna, och samtidigt inte.

  6. frktjatlund Says:

    Ett av mina ledord i livet är Prisvärt. Och det är inte prisvärt att ta taxi för att vinna några minuter eller för att man är för bekväm för att åka buss eller tåg. Och jag förstår om man får spader på barn som tror att de kan leva med en högre standard än föräldrarna, trots att de saknar tillräckliga inkomster. Jag kunde bli tokig på Trean som ständigt råkade i knipa för att han var så nonchalant och slarvig. Och då har jag ändå en god portion klantighet själv.

  7. Tricky Says:

    Prisvärt kan ju verkligen vara olika saker.
    För mig är t ex prisvärt just att ta taxi hem från flygplatsen.
    Slippa bära väskan upp på bussen och ner från bussen och upp på bussen i stan och ner från den bussen…för inte går ju flygbussen direkt hem till mig.
    Flygbuss kostar ca 100:-/person, lokalbussen hem kostar 25:-, taxi fram till dörren kostar 450:-.
    Det är sällan jag reser ensam, ofta är vi 2 eller 3.
    Svårt att se att allt extra arbete och all extra tid skulle vara värt att spara nån hundralapp.
    Jag värdesätter min tid mycket mer än så.

  8. Ullah Says:

    Jag håller med Tricky.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; jag gissar att hon hade extrem otur, kom fram efter två timmars köande när de skulle stänga och när de fick höra att hon inte hade biljett samma kväll så hade de ingen lust att anstränga sig.

    Inom Schengen kan man ju resa utan pass, men även där är det egentligen bara sk nationellt id-kort som gäller om de är petiga.

    Intressant är att hon inte kunde polisanmäla passtöld, som det med största sannolikhet rör sig om, utan att ha intyg från ambassaden samt två giltiga id-handlingar. Varken hennes skotska studentleg eller svenska bankid gällde! Nu har hon intyg från ambassaden i alla fall och jag ska nog söka hjälp av en släkting i London.

    Jodå, en viss charm har det allt!

    Tjatis; Äldsta och jag hade våra duster om mobilräkningar när hon var lite yngre. Nu är det tyst där. ”man lånar av kompisar”. Utnyttjandet av föräldrar verkar vara ännu mer utbrett i hennes nya hemland. Finns strängare försörjningsplikt att hänvisa till och sen glömmer de små att de fyllt de magiska 23 och fortsätter som inget hänt!

    Tricky och Ullah; håller fullt och fast med Tjatis här! Prisvärt är ordet! Det var det en gång i tiden för oss också när vi var fyra och bodde i centrala Göteborg att ta taxi framförallt från flyget. Här har det aldrig lönat sig.

    Vad jag främst syftar på är nog mest ensamåkande eller två av ungdomar i mina döttrars åldrar som anser att det hör till varje flygresa att förbeställa en taxi till Arlanda även om man bor i söderförort på andra sidan stan och som inte reflekterar över annat än att sätta sig i en taxi när de kommer fram.

    Dessutom; på de brittiska öarna lönar det sig inte många slantar att vara flera i en taxi, taxichauffören fyller gärna sin bil med samåkande men det är han som bestämmer priset per person, inte passagerarna som gör upp om summor för delsträckor eller så. Vet faktiskt inte hur det är i andra länder i Europa med det.

  10. Lotten Says:

    Jag såg din kommentar på fb och funderade, men hade ingen lösning trots mina kopplingar till Uppsala.
    Min syster har ju just flyttat till Uppsala och som ”internationell” student (norsk) så fick hon förtur till rum. Trots det fick min pappa ringa och tjata.
    Innan dess hade jag fått en del råd av en kompis som jobbar på UU och de innefattade diverse vandrarhem. Det finns ju tydligen en del sådana som specialiserat sig på att ta emot studenter i Uppsala. Det finns också ett hotell centralt som inriktar sig på studenter. Det var hennes reservplan. Men hon kunde ju inte pendla från Norge…

    En kompis till mig åkte till Malta förra året på ogiltigt pass. Hon chansade. Ingen upptäckte det förrän hon kom tillbaka till Arlanda. Och då kom hon in ändå. Men då hade hon ju i alla fall passet att visa upp.

  11. Annaa Mattsson Says:

    Lotten; dessutom är Malta med i Schengen, de länderna ska egentligen inte ha passkontroll. Mellan tog sig hem från Berlin på bara ett vanligt id-kort härom året. UK är ondare.

    Jäpp, vandrarhem är ett alternativ för långväga studenter. Även för enstaka övernattningar förstås.

    Pojken ska registrera sig på en nation där han har känningar och som har en hel del egna bostäder. Han tänker lite krasst där. Han borde förstås tillhöra Göteborgs nation men den är för liten och fattig. Så så småningom löser det sig säkert, men det hade varit roligare att kunna packa ihop och flytta till terminsstart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: