Föda barn är ingen sjukdom

Jag har tidigare berättat om hur absurt det var när jag låg på sjukhus 1½ år efter sista barnets födelse, opererad för förlossningsskador. Ungefär varannan av dem jag stötte på under mina dagar på avdelning på kvinnokliniken låg inne för liknande åkommor. Vi behandlades som sköra postop-patienter. Med många nysydda stygn utvärtes och invärtes var det hårda restriktioner för vad man fick lyfta och bära. Jag hade relativt lång sjukskrivning efteråt.

Annat var det när skadorna var nya! Det spelade ingen roll hur stora skadorna var och hur många stygn som var sydda, man skulle bära barn och matbrickor och bädda sängen själv. Annars var man ett pjoskigt mähä. ”Man är inte sjuk för att man har fött barn!” var det ständiga tjatet. Nä, men jag har 30 stygn i underlivet! Redan när jag skulle åka hem efter fem dagar lades gynekologpannor i veck över stygn som släppt.

Snittmammorna behandlades något annorlunda. De hade ju bevisligen ett synligt snitt i buken.

Nu är det tydligen slut på det också. Aftonbladets artikel  om den nysnittade som måste städa sitt rum innan hon skrevs ut skildrar säkert inget särfall.

Lite imponerande är det hur metodisk propagandan för att få nyblivna mammor att åka hem tidigt  måste ha varit. Jag födde mina barn i en brytningstid mellan längre BB-vistelse och snabb hemgång. Just då hade vågen med tidig hemgång inte nått personalen, däremot de nyblivna mammorna. En påtaglig skillnad mellan första och sista barnet trots att det var mindre än tre år emellan. När trean föddes 1992 var racet ett faktum; först ut vinner! Personalen stod rätt resignerat och såg på. Ett tydligt bevis tyckte jag på att stöten satts in där den var effektivast; på MVC. Undrar om man från landstingets besparingsavdelning delade ut gratifikationer till de barnmorskor som var duktigast på att få hem flest snabbast.

Jag vet att åtskilliga automatiskt tänker; men mig passade det absolut bäst att åka hem direkt, helst innan.

Det är möjligt, men argumentet biter inte riktigt på mig. Även om jag fattar att det är individuellt. Första gången tyckte jag BB-vistelsen var särskilt viktig, jag hade uppenbara förlossningssviter att hämta mig från och som dessutom förmodligen inte skulle fått lika allvarliga konsekvenser om de behandlats på rätt sätt. Om jag t ex inte varit tvingad att bära för tungt. Jag skulle alltså ha behövt mer hjälp och omvårdnad, inte mindre. De andra gångerna tyckte jag BB-vistelsens få dagar var viktiga både för att hämta kraft och vänja sig vid det nya barnet innan de bar hem till syskonet/en. Att dessa syskon skulle lida någon skada av att få vänta ett par dygn med att träffa den nya familjemedlemmen övergår mitt förstånd. Det är ju ett argument som brukar framföras i hemgångspropagandan.

Det lustiga är också att den snabba hemgången verkar var en självklarhet för de flesta numera – samtidigt som det tjatas mycket mer om fysisk och psykisk utmattning lång tid efter förlossningen än det gjorde när jag födde mina första barn 1989 och -90! Det är något som inte hänger ihop. Eller så gör det just det!

Annonser

16 svar to “Föda barn är ingen sjukdom”

  1. Evis Says:

    Det är ju bara helt absurd – kejsarsnitt är en bukoperation av större slag – brukar de be blindtarmspatienter städa också?

  2. Ullah Says:

    Jag födde barn 93 och 95 – stannade båda gångerna 4-5 dagar på Sahlgrenska. Det var jätteskönt och jag ville absolut inte skynda hem. Ingen tjatade om det heller. Jag har aldrig förstått brådskan hem.

  3. cruella Says:

    Eget val är det enda raka, ingen födsel är den andra lik, man har det så olika på hemmaplan och med sig själv och så vidare. Ingen modell kan ju passa alla.

    Själv har jag varit jäkligt nöjd med att få lämna sjukhusmiljön pronto, känner mig inte som en människa där och andra kvinnor som fött är jag fullständigt ointresserad av, jag är Drottningen. (Födde en unge på Irland med enkelrum vilket betydde noll människor och nästa två på ABC på den tiden det fanns kvar. Allra helst hade jag fött hemma.)

  4. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jag fick också stanna så länge jag ville även sista gången, -92. Men jag minns hur det var när Evis fått sina tvillingar och inte fick hjälp att lära sig amma två med argumentet ”hemma har du ingen hjälp!” Det hade hon ju visst, en tvillingpappa hade (har?) dubbla antalet pappadagar direkt efter förlossningen.

    Cruella; ja, jag tror också på valfriheten och framförallt flexibiliteten.

    Jag älskade den där sjuksalen fullproppad med kvinnor med olika bakgrund. Och jag älskade all utrustning och all personal som fanns till hands både när Äldsta och Pojken skulle födas, hemma skulle han kanske inte överlevt. Mellan kunde jag väl fött i princip var som helst. Hon gav uttrycket ”ploppa ut” en kropp.

    Men jag vet andra som leddes halvt ihjäl i sina enkelrum, inte minst de som var instängda där i några dagar med barnafadern! Vi tyckte synd om de där kvinnorna som gick och drog med sina män och inte fick del av vår gemenskap.

  5. cruella Says:

    Som sagt, man borde få välja. Men att det ska vara synd om kvinnor som ”går och drar” med sina män, det låter ju för jäkla sorgligt! Det är ju min man och jag som fått barn och blivit familj, inte en massa andra ovidkommande människor…

    Jag och kvinnogemenskaper har nog faktiskt alltid kommit dåligt överens. Gäller även Tjejmilen och slikt.

  6. Bloggblad Says:

    Fritt val måste ju vara bäst. Jag som aldrig hade hållit i ett spädbarn och aldrig bytt blöjor, behövde verkligen den vecka jag fick för att lära mig handgreppen.
    Och när tvåan kom, njöt jag enormt av att få sova om nätterna – i eget rum – med barnet inburet till bröstet en gång per natt, och sen avhämtat… och på dagarna slippa mat och städning, bara gosa och gulla.
    Jag är faktiskt rätt impad av alla unga mammor som går hem nästan direkt, men kanske har de markservice hemma?

  7. cruella Says:

    Bloggblad, markservicen består i en föräldraledig pappa, åtminstone de 10 första dagarna. Sedan har man förhoppningsvis kapat åt sig en jämställd karlslok som tar lasset med övriga ungar och hem medan man själv ammar och bölar;-)

  8. Elisabet Says:

    Å, jag tyckte det var underbart att få stanna ett par dagar på BB och det där pratet nyblivna mammor emellan, det var också givande. 1986 när sonen – sladdbarnet – kom till världen, låg dom nyfödda i barnsal, detta var på Skellefteå lasarett och jag minns att jag tassade upp på natten och satt där inne, barfota, och tittade på den där sonen som hade kommit som en stor present.
    Fjorton år tidigare, på samma BB, var det som på ett regemente. Stränga besökstider och flera dagars rehab ,-)
    1986 då tvåan kom .., var vi på KS i Sthlm. Fyra eller sex kvinnor på salen och en härlig kvinnovärld!
    Jag är glad att slipper föda nu och känna pressen att skutta hemåt dag 1.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; hm, vi kanske var lite drastiska, men jag har faktiskt hört en del vittna om det, att det blev väldigt instängt i de där enkelrummen med man och barn. Man ville hellre hem snabbt.

    Jag är ju kanske om möjligt ännu mer hopplös med kvinnogemenskap, men just den där passade mig. Vädligt avskalat enkelt och prestigelöst. Doktorn bredvid busschauffören och jag mitt emot. När jag fött Pojken satt jag ensam i ett rum och stickade och hade ont i brösten, skettrist. Men det var rätt bra att få ta det lite lugnt innan anstormningen av systrarna på 1 1/3 och snart 3.

    Bloggblad; åh det var så mysigt med det där inrullandet av alla bäbislådorna!

    Tveksamt med markservicen, om den blivit bättre. De tio dagarna har ju funnits länge. Men det finns mer hämtmat numera. Och som sagt, fler pratar mer om hur trötta de är efter att ha fått barn.

    Cruella; bölar? Det gjorde aldrig jag.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Elisabeth; precis samma minnen som jag har från 1989, de där magiska nätterna!

  11. frktjatlund Says:

    Mina barn är födda på 1970-talet och då var det långliggning på en vecka, som gällde och det passade mig alldeles utmärkt.

    Min kompis däremot, hon som ville föda hemma, men som inte hittade någon samarbetsvillig barnmorska, passade det inte alls. Hon ville hem så fort som möjligt. På direkten efterförlossningen. Men det gick inte alls. Som vanligt ska alla göra lika och för att hindra henne från att ta barnet och sticka hem, hittade man på (misstänker vi starkt) att dottern nog hade vatten i lungorna. Barnet hamnade på Sachsska medan modern fick vara alldeles solo på BB-avd på SÖS.

  12. ab Says:

    Mig passade det bra att stanna kvar eftersom jag fick tvillingar och sedan barnsängsfeber.

    Nyförlösta och framför allt opererade ska givetvis inte städa, det är vansinnigt! Sjukhusen borde anmälas. Vill man gå hem ska man förstås få det, men jag tror det stressas för mycket och att det är en av anledningarna att mammor tycker det verkar så jobbigt och krävande att amma. Det som är det finaste som finns! (När det funkar, alltså, vilket det faktiskt gör för det mesta – annars hade vi inte haft mänskligheten på jorden i dag).

  13. Ullah Says:

    Tror ni inte att sjukhusen demonstrativt låter nyförlösta bädda och städa, för att det skall bli tydligt att de är för få och inte har tid?

  14. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; det har väl varit ett rätt segt motstånd mot hemförlossningarna som börjat släppa först de senaste åren.

    Känner en kvinna ett funktionshinder som gjorde att man knappt trodde hon kunde föda barn alls vaginalt när det första kom på 90-talet. Senaste barnet födde hon hemma utan annan hjälp än maken.

    Annika; amningshetsen har stundtals varit en plåga för många kvinnor! Det finns nog de som helt enkelt inte kan, men jag tror du har rätt i att med lugn och ro och vänlig rådgivning så kan det funka för de allra flesta. Sen är det en annan sak att trots att jag inte hade några speciella problem så var jag aldrig någon stor amningsentusiast, det var helt enkelt rätt skönt när det var över!

    Ullah; det är i så fall väldigt dumt, irritationen vänds bara mot personalen, inte mot beslutsfattarna!

  15. Ros Says:

    Kan bara lite sent inflika att jag just betalt ganska många pund för att få några extra dagar tillsammans med mitt fjärde barn, alldeles ensam i ett enkelrum men med massor av nyblivna mammor utanför min öppna dörr! Jag har fött alla mina barn i England och är jätteglad att det funnits möjligheten att köpa sig till dessa ensamma dagar med mina nyfödda! Menar inte att jag egentligen vill betala för BB-vård men jag gör det hellre än att tvingas åka hem efter 6 timmar som man tydligen måste göra på en del håll i Sverige.

    Ja, Annaa, nu är det gjort, den fjärde och sista! Mina barn har blivit större för varje barn så jag tycker det verkar nog nu med 55 cm och 4.875, jag fyller ju snart 41 också. En flicka till, mer lik sin far än någon av de andra, vacker som en dag alltså!

  16. Annaa Mattsson Says:

    Grattis Ros (och Nicholas!) till nya barnet! Mina barn blev också större, hade väl landat där ungefär om jag fått ett till. Fick också mitt sista vid 41, skillnaden var att fadern var 20 år äldre än dina barns far.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: