Mostern med de stora orden

Min moster var en mycket speciell person. Alla som träffat henne, det är en del av mina läsare, har sina speciella minnen och anekdoter att berätta om denna spektakulära kvinna, framsprungen ur den värmländska myllan. Eller vem var hon egentligen? Det slår mig att jag aldrig hörde talas om vem som var hennes far. Nu finns det ingen längre att fråga, om man inte ska gå till kyrkböckerna.

Moster Maja gillade stora saker. Stort och mycket skulle det vara. Hennes kvarnhjulshattar var större än alla andras, t o m siste maken var stor, hans bilar enorma och gick fortast av alla, deras gemensamma barn blev stora pga de jättelika matportionerna, hundarna var så stora att det var svårt att få plats med alla djur och människor i hissen. Gick man och handlade blev man alltid beordrad att köpa mycket av allt, naturligtvis var det i det hemmet jag såg min första stora coca cola-flaska.

Även i orden var hon fullständigt jättestor. Och, visade det sig, modern. Inte minst när det gällde barnuppfostran. Medan det fortfarande låg i tiden att barn skulle veta hut och inte tro att de var något var hennes barn märkvärdigast i världen, vad de än gjorde. Tänker på det när jag läser  bloggare och deras ibland uppskruvade yvigheter om sina barn. Det kunde varit moster Maja! Hennes barn var bara bäst. Första minsta värsta skitjobb de fick var början till den mest fantastiska karriär. Gick det av någon anledning dåligt för dem var det aldrig deras fel. De var de underbara. När någon alltid är bäst måste ju andra per automatik vara sämre, så man kände sig alltid lite underlägsen i det där hemmet. Särskilt när mostern fortfarande var i sin glans dagar och inte börjat brytas ned av kronisk sjukdom.

Jag tror inte mostern tänkte på det, att hon var med och byggde hierarkier och skillnader, hon ville ju bara så väl, ville så gärna stärka sina barns självtillit, även om hon inte hade precis det ordet. Och hon ville ju så gärna att de skulle bli så framgångsrika, mer framgångsrika än alla oss andra tillsammans.

Och hur gick det? Tackar som frågar, jag klarade mig hyggligt trots att jag alltid blev betraktad som den lite bakom kusinen från landet.

Och barnen? Hennes barn? Blandat. Utan att gå in på detaljer. Men lustigt nog gick det nog bäst både privat och i yrkesliv för henne som inte växte upp med sin mor utan uppfostrades i herrans tukt och förmaning av sin mormor. Långt från de stora bilarna, den första TV:n och det översvallande skrytet.

Nä, det är ingen sedelärande historia, bara en liten tanke för dagen.

Annonser

6 svar to “Mostern med de stora orden”

  1. Ullah Says:

    Mostrar är roliga.

  2. Rutan Says:

    Mina fyra mostrars barn var alltid bättre än min mammas barn. Det var studentexamen, universitet och ett ”högt jobb” som på räls för varenda en. Storstäder och Utland och naturligtvis inga utomäktenskapliga barn och skilsmässor. Det var vad vi fick veta efter systrarnas dagliga samtal som mest handlade om barnens förträffligheter och senare även barnbarnens.

    Där kom mina systrar och jag med motsatsen till allt vad kusinerna gjorde och gladde oss åt att åtminstone morbroderns barn var mer som vi.

    Hade mostrarna bloggat – det hade varit olidligt att läsa om ett litet skitvikariat som kunde låta som en chefsbefattning. Vi genomskådade saker ibland.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; och ofta är man glad att de är just mostrar och inte mammor.

    Rutan; där behövdes varken examen eller universitet för att rälsen skulle anses fullständigt rak och skarvlös. Det lutade ofta mer åt skitvikariaten. Och mostern själv hade redan på 30-talet vunnit racet om utomäktenskapliga barn. Men spela roll, när allt man gör är märkvärdigast. Och visst genomskådade vi också saker, allt oftare med åren. Men som barn tindrade ögonen stort över all märkvärdighet.

    Det var nog inte helt lätt att växa upp i den miljön!

  4. Ullah Says:

    Min mamma är excentrisk moster…

  5. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; innan nu systersonen Jonas hinner kommentera här är det väl lika bra att påpeka att det säkert finns de som uppfattar mig som just en excentrisk moster. Så var det sagt.

  6. Ullah Says:

    Nu får jag tillfälle att citera min älskingsboktitel av Wodehouse: Aunts aren’t gentlemen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: