Att sakna talets inövade gåva

Mötes- och konferenshösten har börjat! Och alla är pratsugna. Märktes så tydligt idag när det låg halvätna smörgåsar kvar på faten efter avslutningslunchen.

Det är helt enkelt inte så lyckat att bjuda på välfyllda chiabata efter ett halvdagsmöte utan riktigt paus. Att ätas stående utan tillräckligt antal ståbord ens. Mat som kräver total koncentration. När det egentligen framförallt är prata man vill. Tre personer hann gå innan jag var halvfärdig med min macka och det enda hela samtal jag hann med. Då hade ändå en stor del hamnat på golvet. Av mackan alltså.

Reflektioner under och efter mötet; retorik och öht talkonst är tydligen inget man lär sig i den naturvetenskapliga världen. Fel på tekniken, trodde vi kanske när varken den yngre eller äldre vetenskapsmannens röster riktigt trängde fram. Inget fel alls, kunde vi konstatera när kvinnliga moderatorn tog till orda i samma teknik. Men det kanske var just talarheadsetet? Nä. Bevisades av tredje talaren. Som hade både röst och viss retorisk talang.

Skolan är kass på att ge övning och färdighet i talkonst. Även i ämnet retorik sitter, så vitt jag förstår, eleverna för det mesta och skriver.

Varje gång man påpekar för en utövande lärare att skrivandet får för stort utrymme i skolan får man meningslösa kommentarer om att ”alla behöver kunna uttrycka sig i skrift!” Ja men jisses, de gör ju inget annat, barnen, från första dagen i skolan! Börjar skriva dagböcker när de kan tre bokstäver, avkrävs redan i högstadiet skrivuppgifter som de inte har en susning av baskunskaper för att egentligen klara och avslutar gymnasiet med halva avhandlingar. Typ.

Medan de kan staka sig igenom hela skolan utan att få en enda riktig utmaning i muntligt framförande. Det går alltid bra att smita för den som inte vill.

Och enligt uppgift från hästens mun, lärare på lärarutbildning sen många år, fortsätter det! Lärarstudenter trilskas med de muntliga redovisningarna. ”Gillar inte att prata inför folk!” Nä, men hoppa av din utbilding då, eftersom du inte anser att elever är folk. Typ.

Kan väl hon säga, som är en naturbegåvning. Kan man tycka. Nä. Att kunna tala för sig är lika viktigt som att kunna skriva för sig. Inte bara om man är klimatforskare. Men just idag hade just det varit särskilt viktigt.

Annonser

10 svar to “Att sakna talets inövade gåva”

  1. Ullah Says:

    Haha, minns en uppgiven lektor i engelska (från USA) när han sa till vår blivande lärargrupp: ”Come on guys, you’re gonna be teachers!!!”.

  2. Bloggblad Says:

    Instämmer högljutt! Ibland tror jag att det är min hörsel det är fel på, och ok, det ena örat hänger inte helt med, men det hjälper inte med högre ljudstyrka (gäller inte bara radio/tv utan även med högtalaranläggning) Det hjälper inte heller enbart med att folk börjar spotta konsonanter… sludder med enbart vokaler är visserligen jättejobbigt, men det där nya som börjar komma mer och mer att talare spottar ut enbart konsonanter och envisas med att betona varannan eller varje stavelse utan en tanke på vad innehållet är, det retar mig till tusen.
    Som lärare i Sv som andraspråk har jag lärt mig att prosodin är viktigare än grammatiken för att folk ska förstå, men svenska (mest yngre) programledare/talare, tycks tro att ett ständigt betonande av stavelser är det viktigaste. Numera byter jag kanal eller stänger av när de kommer igång, och sitter jag på en föreläsning där nån pratar så där staccatoaktigt, då tänker jag på annat.

    Jag är mycket nyfiken på vem som startat den här trenden? Gry Forsell var den första jag uppmärksammade med betonandet – men nu kryllar det av dem.

    När det gäller talare som borde vara proffs, så saknas det ofta insikt om att innehållet måste gå fram. Det räcker inte att mässa. Flera föreläsare jag har hört, har verkligen föreLÄST, haft sitt manus och läst upp det. En hel timmes föreläsningen om mystiken i Sara Lidmans berättelser försvann i ett uppläst manus en gång. Himla trist, jag som var så nyfiken. Det är ju enklare att läsa doktorsavhandlingen själv då…

  3. Bloggblad Says:

    När jag föreläser eller uppträder för pangsjisar, lägger jag mig verkligen vinn om att de ska höra och hinna ta in – och faktiskt, många gamla tanter med hörapparat har sagt att de för en gångs skull hörde allt. Därför törs jag gnälla och skälla om andra…. 🙂

  4. Lotten Says:

    Som naturvetare med viss insikt i vilka svenskar som är i ”klimatbranschen” så blir jag oerhört nyfiken på vad du varit och lyssnat på;-)

    Min erfarenhet av blivande lärare som studenter är att det muntliga är inget problem. Däremot så kan man få ont i magen av det skriftliga ibland. Men tystlåtnast är de teknikstuderande. Ibland har jag undrat vad som är hönan och ägget. Väljer man bransch efter hur gärna man står inför publik och talar kanske? För ”imagen” (inte minst på sajter som handlar om valet till gymnasieskolan!) är att som naturvetare och tekniker så kan man gömma sig i sin vrå. Men så ser ju inte verkligheten ut!

    Själv har jag kämpat mig från att avsky skolans muntliga framställningar till att stå inför publik på ett par hundra och bara vara lite ”lagom” nervös. Fast bra talare vet jag ändå inte om jag är.

  5. malou Says:

    Åh, så rätt du har! Tre av fyra poder har gått ”musik/dans/drama”- linjen på gymnasiet. Och dom fick verkligen lära sig att talaför och med folk. Något som dom har väldig nytta av idag, både de två som jobbar med helt andra saker och M. som läser musik i Newcastle. Och som måste skaffa sig ”gig” där hon måste prata, även om hon helst spelar!

  6. malou Says:

    Och även om jag inte är lärare så jobbar jag på en högstadieskola och måste förhålla mig till elever och lärare. Och det går ganska bra, det också, även om det gick bättre tidigare!

  7. Annaa Mattsson Says:

    Alla; Lotten sammanfattar väl bra; ingen kan gömma sig i en vrå och hoppas slippa prata!

    Lotten; seminarium om IPCC:s trovärdighet och det vetenskapliga kunskapsläget i klimatfrågan

  8. Lotten Says:

    Aha – hittade programmet på webben, och en av personerna är en kollega till en av mina bästa vänner:-)

  9. ullisar Says:

    jag jobbar på att försöka prata som Frank sjöng; på konsonanterna!

  10. Annaa Mattsson Says:

    Lotten; gissar vem det är, en mycket sympatisk person, men som sagt inte så lysande i sin muntliga framställnig. Synd!

    Ullisar; he he…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: