Man tackar sina nätverk!

Lite knepig dag det här. Hade svårt med nattsömnen eftersom jag slumrat till, läs fallit in i djupsömn, på Äldstas säng igår kväll. Vad gör man inte med vardagsrummet fullt av skrockande pojkar, men två lediga flickrum?

Så när Pojken steg upp halv sex hade jag bara sovit en timma och till råga på allt skulle jag upp halv sju för att dela ut flygblad vid tuben.

Det gick halv-ok trots att jag inte hade någon bra partiutstyrsel och därför lika gärna kunde varit moderat som glömt sin jacka hemma, och de flesta som skulle med tuben hade fullt upp med att fälla paraplyer och ta upp månadskort samtidigt. Kvart över åtta gav vi upp, S och jag, fem minuter efter moderaterna.

Gick hem och sov utan att vänta in viktig morgonmail. Om jag gjort det hade det inte blivit sova av alls. Nu fick jag fyra timmars vila,  lyckligt omedveten om mailet med stora frågetecken från tryckeriet. Layoutaren fick också en lugn förmiddag. Men en orolig eftermiddag. Hon sms:ade grönt först framåt fem.

Sen svarade jag på resten av mailen som jag borde kollat före klockan tio, pratade i telefon med en stycken kanslichef och sen var plötsligt dagen konstigt slut. Sitter nu, 55 över tolv och tummar på ekonomirapporter som bör vara avstämda innan imorgon förmiddag och ser att det viktigaste mailet inte hann bli besvarat innan klockan tre när mottagaren gick hem. Nä, det är inte karriär det här, men det är lite smånipprigt. Om två veckor är mitt projektjobb slut, dvs den betalda delen. Men inte projektet. Ja, det är jag som planerat, det är jag som är koordinator. Nej, jag kommer inte att ha någon lön i oktober och jag har inte hunnit sälja in några nya knäck. Men jag har i alla fall en lägre hyra.

Sen gick jag och tog ett glas vin med S. Förutom att det i största allmänhet var trevligt så fick jag anledning att glädjas åt två saker; hon lovade köra ömtåliga saker i sin bil i flytten och hon ville gärna ha av vårt överflöd till PRO:s loppis! ”Om du nu inte ska stå själv?” Näpp, den dagen är jag i Göteborg och jag vill för övrigt inte riskera få med mig hälften tillbaka. PRO däremot har en lokal där de kan förvara och sedan återanvända våra gamla prylar på nya loppisar. Jag kommer aldrig att bo här i stadsdelen igen och kommer inte att behöva se dem, år efter år, flickornas gamla ratade småpynt och Pojkens dionsauriesamlingar. Man tackar sina nätverk i stadsdelen!

De ömtåliga sakerna som ska köras är framförallt vårt julpynt. Så slipper jag packa om det, flyttorganisatören G behöver inte oja sig och jag inte oroa mig över om hon ska råka tappa någon låda pynt av ”misstag”. ”Åh, jäklar var det julgranskulor, det hade jag ingen aaaning om!”

Egentligen hade jag nog funderat på att fråga S om just den hjälpen men skulle nog inte vågat. Jag tillhör ju den grupp ickebilister som bara ber om bilhjälp vid yttersta nödläge.

Ett sånt kommer väl att inträffa när Pojken ska transportera sig på allvar till Uppsala. Imorgon blir det bara sportbagen full när han installerar sig för veckoboendet i bekantas arbetsrum. Man tackar Facebook-nätverk för den möjligheten! Längre fram hägrar en mer permanent lösning.

Fan, om jag hade varit riktigt bra på att bygga och utnyttja nätverk skulle det kanske gått riktigt bra för mig i livet!

Annonser

5 svar to “Man tackar sina nätverk!”

  1. Evis Says:

    Skönt att höra om Pojken, jag fick aldrig något svar av mina kontakter i Uppsala.

  2. Ros Says:

    Utan sina vänner och nätverk är man ingenting. Just nu är jag mest glad åt den irländska delen av mitt som givit oss en fantastisk bonusfarmor som kommit över och hjälper till med barnen.

    Gissa om jag känner igen det där med projektpengar som är slut långt innan projekten är det. För att inte tala om alla obetalda offerttimmar.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Evis; det är provisoriskt veckoboende som han har fått nu, men innebär i alla fall många timmars mindre resande. En kompis har varit smart och ställt sig i bostadskö i Tierps kommun också och har en lägenhet på gång som de kan dela. Många tycker det är konstigt, men det innebär faktiskt betydligt kortare resväg än de har nu.

    Ros; låter bra med en irländsk bonusfarmor, har du någon farfar av samma slag så kan du skicka hit honom, han behöver inte ens ta hand om några bäbisar.

    Projektansökningar också. Fina saker. Alldeles gratis. Eller projekt där inga medel är avsatta för projektledning.

  4. Evis Says:

    Jag ska inte börja tala om projektansökningar på 30 sidor som tar månader att skriva, med inläsning av forskningsläge och som ändå inte ger några pengar sen.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Evis; usch!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: