En god bok, avund och självkänsla

Mellan varven läser jag Barndomsmönster av Christa Wolf, återvunnen ur bokhyllans djup. Boken om återkomsten till födelsstaden, 36 år efter kriget och det nystande i minnen som återkomsten innebar. Den är lika svindlande bra som när den var ny på 70-talet. Passar bra att läsa den nu när hon precis kommit ut med sin stora självbiografiska ”Stadt der Engel oder the overcoat of dr Freud”. Väntar ivrigt på översättningen, läsa tyska klarar jag inte. Efter att ha läst en positiv och en negativ recension är jag nyfiken. Jag tror mest på den positiva, den negativa gick ut på att hon inte gör nog mycket avbön. Gamla kommunister ska kräla i stoftet, annars är de dåliga författare. Basta!

En bok som jag nog däremot inte ska läsa är självkänslogurun Marta Cullberg Westons senaste. En artikel i DN räckte. Eller så borde jag kanske läsa den. För att kolla om det verkligen stämmer att MCW när hon skriver om kvinnor och avundsjuka helt bortser från det där bland kvinnor väl utbredda fenomenet att ropa ”hon är bara avundsjuk!” som svar på kritik eller avvikande åsikter. Jag gissar att det är så, att MCW i själva verket står för en lära inom självkänslepsykologin som går ut på just det, att bygga upp sig själv genom att avfärda dem som inte ropar hurra högt nog över ens insatser som avundsjuka. Tack, jag lärde mig en hel del om både gamla vänner och kända bloggare, yngre och äldre, genom att läsa den där artikeln! Jag inser hur otroligt djupa klyftorna är, att det inte finns brokonstruktioner i världen som kan överbrygga dem. Utan att för den skull bortse ifrån att avunden är en drivkraft i disharmonin mellan människor.

Jag skulle kunna drista mig till att vända på hela MCW:s resonemang, eller tolkningarna av det: genom att avfärda den del av omgivningen som inte passar in i ens självbild som ”avundsjuk” så slipper man ställa sig själv en del obehagliga frågor. Ser man dessutom till att ”klippa bort en del torra grenar” (citat av en gammal vän) så kan både självkänslan och fasaden bli näst intill perfekt!

Men nog är det lustigt hur allt hänger ihop, precis innan jag läste den där artikeln hade jag skrivit en lång kommentar till ett inlägg i en annan blogg, om uppsagda bekantskaper och psykologin bakom dem. Inlägget togs bort av kloka skäl, men jag ska föra resonemangen vidare en annan dag.

Annonser

5 svar to “En god bok, avund och självkänsla”

  1. Rutan Says:

    Nu blev det lite snabbt här i en valpaus…:
    Avundsjuka leder inte automatiskt till intriger, mobbning och förtal.

    Intriger, mobbning och förtal kommer inte alltid av avundsjuka.

    Avund tycker jag är som när man ser att någon annan får fördelar som jag själv lika gärna kunde ha fått, men jag blir förfördelad. Ett syskon som blir favoriserat av en förälder t ex.

    Får ett syskon beröm för en prestation som är unik kan jag känna avund för berömmets skull. Att mina göranden värderas lägre.

    Om syskonet har stulit en handsydd duk, presenterar den som sitt eget verk och får beröm, då är mitt ifrågasättande inte avund.

    Om syskonet gör en duk genom att flå katten och använda skinnet och får beröm för sin fina duk, så är jag inte avundsjuk när jag ifrågasätter tillvägagångssättet.

    Jag kommer att bekämpa mitt syskons hantering av djur, men inte på grund av avundsjuka.

    Att som i artikeln försöka befästa ”sanningar” om hur kvinnor hanterar den s k avundsjukan är farligt, eftersom den ofta numera förväxlas med ifrågasättande. Och kvinnor som ifrågasätter är obekväma.

    En annan sak är missunnsamhet, dumhet och mobbning. Det behöver inte vara avund inblandat i det.

    För övrigt vill jag gärna läsa den där kommentaren du inte hann att få med!

  2. Bloggblad Says:

    Christa Wolfs ”Der geteilte Himmel” var en stor läsupplevelse när jag läste tyska på universitetet – så jag ska försöka få tag i den här boken. Tack för tipset.

  3. Ullah Says:

    Jag känner sällan igen mig i sådana där beskrivningar av hur kvinnor är på ett sätt, och män på ett annat. Eller så är det bara jag som aldrig riktigt kommer in i sådana där ”kotterier” där det blir möjligt med intriger och utspel. Förmodligen finns det en massa runtomkring mig utan att jag fattar någonting.

  4. Telefonissan Says:

    Läser med intresse men förstår inte helt det där med avund. Tror inte att jag är drabbad av andras avundsjuka fast det kan ju hända att jag inte uppfattar det? Ibland stöter man på folk med foten i munnen som inte får ihop det hur man kan ha barn utan att ha man. Men man får försöka att inte ta det för personligt. Brukar tänka att man inte passar in i deras normativitet där man skall serva både odräglig man och barn. Ofta känner jag stor lättnad över att slippa män som deras.

    Fast nog kan man känna ett styng av avundsjuka när man möter duktiga, produktiva mammor/kvinnor som man vet att de har en jämlik man bakom ryggen. Då tycker jag inte alltid livet är rättvist. Men missunsam… naej det får man försöka låta bli. Och skvaller får man också försöka låta bli fastän det är frestande ibland att lätta på trycket.

    Kan det vara något med engelskans ‘jeallousy’ som spökar här eftersom vi verkar vara flera som inte riktigt begriper vad avundsjuka = ‘envy’ skulle ha i sammanhanget att göra? Eller så är vi kommentatorer inte särskilt representativa?

  5. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; en bra sammanfattning, avunden finns men är inte så enkelt självklar.

    Jag kan också tycka att det känns förringande av en relation att avfärda den med ett lättsinnigt ”hon var bara avundsjuk”.

    Och jag är som sagt förvånad om Marta Cullberg Weston verkligen har missat hur ifrågsättande avfärdas som avundsjuka. Så vitt jag förstår måste en konsekvens av att lära sig hantera sin avundsjuka bli att inte ifrågasätta andra kvinnor. ”Kvinnor kan!” – ”Kvinnor ska stötta varandra!” och alla gamla vanliga floskler.

    Hm, texten finns inte kvar, men jag ska utveckla det där med uppsagda bekantskaper vid tillfälle.

    Ullah; instämmer egentligen, spontant. Samtidigt finns det studier, forskning om hur män och kvinnor gör… Och detta med avunden, jag kunde egentligen ana att det fanns en hel genre bakom avundsfilosofin, att det hade med självkänsletrenden att göra. jag anar hur det låter på coachingkurserna!

    Telefonissan; nej, jag tror helt enkelt vi är av olika sort. De som ropar ”precis” åt MCW:s sanningar, det finns sådana bloggar kommentarer, och vi som inte tar till argumentet avundsjuka när sociala relationer inte fungerar.

    Jag tycker återigen att Rutan förklarar bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: