Ingen vill ha någon annans spegelvägg

Ha ha, precis allt gick in i köksskåpen! Det visste jag väl. Nåja, med lite hjälp från hyllan Sven som Äldsta fick i födelsedagspresent för många år sedan. Den är köpt på Claes Ohlson och precis vad hon önskade sig den veckan. Nu härbärgerar den saker som var för breda att få plats i skåpen. Stora pajformar, uppläggningsfat, bunkar och skålar. Undrar om det är standardskåp jag har eller om det är tänkt att personer som bor i ettor har mindre saker. Inte riktigt färre alltså, det är rätt mycket skåp, utan mindre.

Jag kan för resten berätta att jag inte skäms för mina Billy-hyllor. De är nu fyra, Pojkens står i klädkammaren i väntan på andra tider. De andra tre är för första gången i sina liv, de äldsta är 31 år, åtskilda. En vid var sin hallvägg, den tredje i rummet. Jag tycker Billy-hyllor är funktionella och diskreta och jag känner mig inte som hood trash bara för att jag har fyra stycken.

Och sen kan jag berätta att Mellan hade rätt om mormor Julias gamla byrå, den ska inte målas. Det är kul med färglagren som skymtar fram, och det råa träet i hörnen. Särskilt när jag skurat bort gammal smuts.

Och så är nu alla krukväxter på plats, dvs de två porslinsblommorna och tre doftrankrona. Samt de små gula stjärndioderna i den ena gruppen. När man hjälper någon att flytta tycker jag man ska ha respekt för grejerna man bär omkring på. Även om man hatar dem. Det hade min flytthjälp, åtminstone när jag hörde på. De var inte som proffsflyttarna som slängde soffkuddar i leran vid förra flytten. ”För att de ändå var så gamla och skitiga!” Vilket inte var sant, soffan var ett halvår. Men även om den varit 50 var det ingen anledning att slänga kuddarna i leran. Lite si och så är det dock med goda vännen G:s respekt. Hon tyckte jag skulle klippa ned alla slingerväxterna. Jag vågade inte lämna henne ensam med dem. Framförallt inte med en sax. ”Stänger ute allt ljus!” Det ska hon skita i. Jag har för övrig fyra rutor i rummet, slingret täcker två halvor. Det blir en jäkla massa ljus kvar. Räcker gott åt mig. Särskilt som jag har förmiddagssol.

En gång slängde en flytthjälp vår gravlykta. Det har jag lite svårt att smälta, därför jag berättar det om igen. Det var lyktan till Mannens grav som vi förvarade hos en god vän över vintern, när vi flyttat från själva gravstaden. Sen flyttade vännen och när jag skulle hämta lyktan, som barnen valt med största omsorg, var den borta. Utan förklaring. Något år senare fick jag dock veta genom en av flytthjälparna. Som berättade hur en annan flytthjälp tyckte hon gjorde vännerna en tjänst genom att rensa bland onödiga och fula saker. Så där stod hon plötsligt med vår gravlykta, råflabbade och sa ”Vem fan vill ha en sån här ful pryl!” och hivade den i soporna.

En annan sak som jag påmints av vid den här flytten är att man ska se upp med att ta över andras grejer. Jag lät de väggfasta hyllorna, specialbeställda för så där 50 år sedan, av svärfadern som jag aldrig hann träffa, på ett finmöbelsnickeri, sitta kvar. De nya ville ha dem kvar. Ville de förstås inte, visade det sig när de fick in sina saker. Bort! Och jag tyckte det var helt ok med den gamla soffan på uteplatsen så sent som för någon vecka sedan. Tycker jag inte! Bort bort, innan snön kommer. Jag ska köpa en yxa på ÖoB och så får Pojken leka när han kommer hit nästa gång.

Spegelväggar ska man ta med sig också. Ingen vill ha någon annans gamla spegelvägg. I alla fall inte jag. Se där gick tre dyrbara timmar av mitt flyttliv!

Annonser

6 svar to “Ingen vill ha någon annans spegelvägg”

  1. -loa Says:

    Börjar du närma dej Sara T:s vindsvåning i elegans nu?

  2. Annaa M Says:

    -loa; kort sagt nej.

  3. Lotten Says:

    Billy hyllor är ju det allra bästa. Vi har sex stora och två små bara i vardagsrummet:-)
    En gång köpte jag spegelvägg på IKEA. Ångrade mig och den kom aldrig ens upp på väggen…

  4. Annaa Mattsson Says:

    Lotten; ja visst är de! Särskilt om man inte slarvar bort plupparna. Två försvann i flytten. Tur i alla fall vi bor ganska nära Ikea.

    Jag har övertagit en spegelvägg en gång innan. Satte heller aldrig upp den.

  5. Herta Says:

    Känner mig tvungen att kommentera några saker….För det första. Man gör sig inte av med Billybokhyllor. SJälv köpte jag mina första 1983.MInns att jag köpte tre stycken och två av den har jag fortfarande kvar. Vid den tiden var det, i varje fall i min del av världen brukligt att ungefär samtidigt ta en prenumeration på Bra böcker för att på detta sätt erhålla deras lexikon. Detta lexikon var tungt. Man fick allteftersom Billys hyllor inte orkade mer byta hyllorna och sätta böckerna på ett annat hyllplan. Sen fick man slänga hyllan när alla hyllor var genomgångna. Nåväl förra året köpte jat tre nya hyllor, denna gången med glasdörrar. Vet inte varför jag berättar detta, det är ju Ditt inlägg. Kände mej bara tvungen att informera om detta.

    En annan inte helt ovidkommande sak i sammanhanget ovan: Gravlyktor och dylikt får inte kastas. Skrev här en längre personlig beskrivning om detta som jag precis raderat. Så¨kan det vara.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Herta; många känner nog igen dina erfarenheter av Billy-hyllorna och de tunga böckerna. Ler lite sorgligt igenkännande åt Bra Böckers lexikon. Min mamma köpte dem. Hon sa att jag skulle få dem sedan. Jag var aldrig särskilt intresserad. Min far sa att de var kass. Han menade att de var alldeles för dagsaktuella för att vara något att spara på. Jag vet inte hur mycket dina lexikon blev lästa, men många gick nog samma öde till mötes som moderns; blev stående obläddrade i hyllan. Härom året när hon dog åkte de i grovsoporna.

    Jag tycker det är viktigt att ställa upp till försvar för Billyhyllorna. En av de mest bejublade travestierna på Sara Trus artikel raljerar över folk som har Billy-hyllor. När han ska beskriva misär i förort måste ha slänga med en Billy-hylla. Visar vilken snobb han också är!

    Synd att du raderade det du skrev om gravlyktor. Naturligtvis var det alldeles galet av den där kvinnan att kasta min gravlykta, även om hon nu inte visste att den var min utan förstås trodde den var kompisens. En vuxen kvinna, över 40, känner väl för övrigt igen en gravlykta och avfärdar den inte som en smaklös ljuslykta?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: