Boende som livsstil, ja visst!

Men det var som fan så många som fortfarande är inne och tittar på det där inlägget om vindsvåningen!

Alltså, självklart kan olika typer av bostäder skapa livsstilar.

En livsstil som jag uppmärksammat hos en del unga storstadsbor är just detta att byta bostad regelbundet. Behöver inte ens vara vindsvåningar. Jag har varit hemma hos en och annan sådan. Som köper, inreder, eller snarare skaffar det som gäller för tillfället inklusive den största platt-tv:en men sen skaffar något nytt, mer statusbehängt innan de ens satt sin prägel på lägenheten. Det är så klart en livsstil. Att öht se framför sig att ”efter den här bostaden ska jag ha en som ser ut så här” är en livsstil. Kom inte och påstå annat.

Pengar skapar livsstilar. Jag träffade en yngre man som tillsammans med sambo flyttat in i 130 kvadrat nyproduktion. ”Mina krav var att ha två balkonger eller terasser och två badrum!” Det är en livsstil.

Lite pengar skapar också en livsstil. Olika beroende på hur lite och hur sjävvalt. Den ensamstående kvinnan som blir arbetslös från sitt illa betalda industrijobb tre år innan pension väljer inte livsstil. Letar däremot bland lediga ettor i hoodsen.

Att bo i stan och ha nära till allt skapar en viss livsstil. Inte minst  innebär det avstånd till dem som längre ut. De flesta som bor där ute måste åka in. De där inne behöver nästan aldrig åka ut om de inte råkar jobba där ute. De får mer tid också, de som bor och jobbar i stan.

Villa och radhusboende skapar sin livsstil, även när det sker nära stan. I eller nära såna områden finns t ex inga närbutiker. För de som bor i villa och radhus har bil, minst en, som de åker och handlar i. I Sverige cementerar man inte gärna sina radhusträdgårdar så det skapar också en livsstil. Att hålla ordning på plätten, hur liten den än är. Hålla ordning på varandra är också en livsstil.

Alla som bott i landshövdingehus i Göteborg vet att det har stora förutsättningar för att skapa en livsstil.

Äh, så där kan man hålla på. Och nu pratar jag egentligen bara om storstadsboende.

För mig är flytten just nu en livsstil. Eftersom det tar så oändlig tid att komma i ordning. Och då menar jag inte få in allt i skåpen utan att få möblerna på rätt plats. Pojken, visade det sig, kom inte alls hem för att  hjälpa till, han kom hem för att umgås och shoppa och fixa med datorn och hämta några omgångar strumpor och underkläder till. Det som är kvar ryms i en liten kasse nu. Han hyresrumsbor hos ett par i en tvåa i Uppsala. Det skapar naturligtvis också sin livsstil. Precis som mor och snart 20-årig dotter och två katter på 56 kvadrat med skiljevägg skapar sin. Vi börjar bli lite irriterade nu, på att inte allt är på plats så ikväll gör vi ett ryck.

Jag läste i senaste Residence om ett avundsvärt boende, det i en av Bruno Mathssons glasvillor. De var skapade för en livsstil, ganska spartansk sådan, som man inte nödvändigtvis behöver följa för att man bor just i ett sånt hus idag.

Annonser

3 svar to “Boende som livsstil, ja visst!”

  1. ullisar Says:

    jag blir inte heller klok på vad det är som intresserar så? tänker nämligen precis som du, på samma sätt som jag ler lite åt rara scrapbookare som i bloggar jublar över fynd från marknader och i butiker tycker jag det är lite galet att vara så otroligt inrednings-/matlagningsintresserad. men det intresserar mig inte särdeles. och stör mig då rakt inte!

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullisar; jag kan tycka det är kul att läsa om folks vedermödor när dom t ex ska skaffa nya badrum (!) men annars ser jag nog precis som du på de bloggar du beskriver.

  3. ullisar Says:

    *ouch* 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: