Köra huvudet under madrassen

En chock fick lillkatten redan när jag öppnade balkongdörren och han fick lukten i näsan. Den av snö. Trots att den inte ens hunnit in och lägga sig på uteplatsen tog han bara några försiktiga kliv ut och krävde snabbt att få komma in igen. Sen pilade han snabbt iväg till Mellans säng och gömde sig långt inne under madrassen.

Det är precis min syn på vädret också. Samtidigt som jag tycker det är skönt om det är slut på allt tjafs om den krispiga friska höstluften.

På Facebook kan man genast läsa om överdragsbyxor som åker på. Men är inte det att ta i? För ett par hundra meter till tuben?

Ordet överdragsbyxor hade jag inte hört förrän god vän i Stockholm fick barn. I Göteborg hade man, om man hade något alls, antingen regnbyxor eller så overall/termobyxor. Mina barn slutade med sådant mycket tidigt.

Men i Stockholm hade man alltså något som hette överdragsbyxor under för- och eftersäsong. Byxor i vindtätt tyg som barn frös ihjäl om de inte hade på sig ovanpå de vanliga byxorna. När de skulle gå till skolan tre tvärgator bort, och hem igen. De hade dem åtminstone genom mellanstadiet. En del föräldrar skaffade egna av bara farten och glömde ta dem av sig när det inte längre var aktuellt att följa i ur och skur.

När jag undrade lite över de där byxorna fick jag höra att klimatet var helt annorlunda i Stockholm än i Göteborg. Jag tyckte faktiskt det var en bättre förklaring, än den som bara avfärdade mig som en dålig förälder som inte klädde på mina barn nog.

Vi pratade om det häromkvällen, vänner som avfärdar allt man gör, tycker man tycker fel saker, gör fel saker, äger fel saker, äter fel saker och naturligtvis också drivit upp sina barn på fel sätt.

Äh, sa Mellan, det beror bara på att de själva vill vara perfekta, sen när dom råkar lite i darrning så måste dom dra på ännu mer för att stärka sig själva.

Kritisera andra i avsikt att bygga upp sitt eget ego. Jo, det känns förstås igen, en grundläggande mänsklig mekanik. Men hur kan man i längden vara vän samtidigt? Eller det kanske man egentligen inte kan. Innerst inne.

Annonser

13 svar to “Köra huvudet under madrassen”

  1. Malou Says:

    Jag håller med dig och katten – jag vaknade till snö och kallt idag och hade mycket hellre gömt mig under madrassen!
    ”ôverdragsbyxor” har jag aldrig hört talas om, fast det är klart, klimatet i Halden liknar till förväxling Göteborg.

  2. Ullah Says:

    Aldrig hört talas om överdragsbyxor heller. Men så himla stor skillnad i klimatet kan det väl inte vara?

  3. Evis Says:

    Överdragsbyxor det är såna där vindtäta som man har ovanpå t ex fotbollskläder eller tunn orienterings- eller skiddräkt innan man startar matchen/tävlingen, för att inte bli kall och skada sig så lätt under själva idrotten.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Alla; nä, någon större klimatskillnad som kräver detta extraplagg i Stockholm är det förstås inte. Men jag tror Evis kan ha kommit sanningen nära; de personer som jag kände och som ansåg att överdragsbyxor var absolut nödvändiga barnplagg, det var nog mest folk som själva löptränade. De kanske helt enkelt överförde sina klädvanor därifrån till barnen. Det som var ultimat för träning måste också vara ultimat för barn. Kanske trodde de, framförallt papporna, att om bara barnen vande sig vid överdragsbyxor så skulle de också börja löpträna.

    Och eftersom vi inte löptränade fattade vi inte hur vi skulle klä våra barn och så fanns det två saker att kritisera; vi löptränade inte och vi klädde våra barn fel. Minsann!

  5. Rutan Says:

    Under de närmaste fem månaderna använder jag överdragsbyxor nästan varje dag. De är inte helt vattenavstötande och är inga regnbyxor, men de skyddar mot väder och vind och håller mig varm när jag cyklar. De har foder, så jag blir inte genomblöt i regn. Vissa dagar när det är svinkallt måste jag ha täckbyxor, alltså vadderade överdragsbyxor.

    Jag avskyr att behöva använda dem, men de är perfekta för sitt ändamål. Svarta med resår i midjan samt dragkedjor nere vid benen och kardborreband i bensluten.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; cykling på vinterkalla och våta småländska vägar är en sak, promenad tre kvarter på Östermalm en annan!

  7. -loa Says:

    Jag använder underdragsbyxor, d v s fleecekallingar, när det blir riktigt kallt.
    Eftersom jag aldrig löptränat så vet jag inte vad överdragsbyxor är, guskelov.

  8. Lotten Says:

    Vi använder överdragsbyxor. Dvs mina är regnbyxor mera och jag använder dem inte när jag går till och från jobbet. Men barnen har överdragsbyxor. I alla fall på morgonen när vi lämnar dem vid skolan. När det börjar bli höst och lite kyligare och de ska börja dagen med att vara ute på skolgården och huttra. 10-åringen är alltid välklädd, hon har mest kläder på sig på hela skolan tror jag, för hon fryser alltid säger hon.

    Nu när det är minusgrader så har de täckbyxor. Även om de bara ska vara ute en kort stund. För mig är det åratal av UVI så fort jag blev det minsta kall om baken som barn som ligger i bakhuvudet. Plus att 10-åringen har lika kass cirkulation som jag.

    Jag skulle nog inte kritisera de andra föräldrarna, men jag undrar ibland vad som är i huvudet på 12-åringarna på skolan som bara har nylonstrumpbyxor på sig och står ute och huttrar när det faktiskt är minusgrader ute. Barnen måste ju vara ute på rasterna till skillnad från oss vuxna som kan springa mellan bilen/bussen och ingången på jobbet…

  9. Lotten Says:

    Alltså – ska förtydliga. Överdragsbyxor har de en kort period på hösten. Och jag vet inte ens om det är sådana som är för löpträning. Det är inte såna med blixtlås längs hela sidan. Bara överdragsbyxor. I alla fall står det så i affären…

  10. Annaa Mattsson Says:

    -loa; min far bar för säkerhets skull underdragsbyxor året om, vanliga vita, liksom långärmad undertröja, med en singel under. Han hade en teori, att stänga ute både kyla och sommarvärme med ett heltäckande lager bomull närmast kroppen.

    Lotten; men du bor längre norrut? Här har inte minusgraderna slagit till ännu annat än ett par nätter. Det var ju först igår som snön kom. Och inte i några större mängder. Jag roades åt vuxna som snabbt meddelade på Facebook att de hade tagit fram sina överdragsbyxor. För att gå till tunnelbanan… När de åkte hem var det plusgrader och barmark.

    Jag tror man hittar nåt sätt som funkar i alla familjer, och väderlekar… Förhoppningsvis. En dag åker overallen av. Och täckbyxorna. Även om man som förälder tycker att barn ska vara varmt klädda. Inte har mina varit ute så mycket mer än jag dagtid, sedan de slapp utomhushetsen på dagis. Två 20-minuters raster om dagen plus matrasten där det inte hanns så mycket mer än att äta. Till skolan hade de tre minuter.

    Visst undrar man hur de tänker, de 14-åringar som halkar fram i ballerinaskor i snömodden. Jag har inte haft några sådana, men jag vet de som haft och som givit upp striderna.

    Sen finns det ju andra 14-åringar som tycker kängor är ett utmärkt plagg i +30!

    Men det var förnumstigheten och beskäftigheten jag kom ihåg i de där korta meningarna om överdragsbyxor. Känslan av att ständigt vara kritiserad för att man inte gjorde enligt en norm som man inte ens kände till!

  11. Herta Says:

    I Nyköping hade vi termobyxor när barnen var små. Idag tror jag att det pratas överdragsbyxor. Kan vara bra om man cyklar till jobbet i regn tex eller skall till gymet och har tränignskläderna under.

  12. Evis Says:

    Jag har, som du vet Annaa, haft sällskap med en man, född långt efter din far, som bar långkalsonger i alla fall till maj månad.

  13. Annaa Mattsson Says:

    Herta; ungefär så, ja.

    Evis; he he, de hade vissa likheter, den mannen och min far!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: