Modern, den eviga martyren!

Alla veckor kan ju inte börja bra.

Rivstart redan vid midnatt. Skulle följa Mellans kompis till bussen i Bredäng. Åka tillbaka med nästa tåg – som inte fanns. Promenad tillbaka, vägen gick inte där vi trodde men det är ju bättre att röra på sig i en halvtimma än att stå stilla. Även nattetid. Naturligtvis borde jag begripit att vi gick fel. Men jag har så lätt för att missbedöma riktningar.

Sen var det lugnt till kvart över sju då jag ivrigt försökte väcka Pojken. Alltså ropade fel namn runt väggen, gissa om Mellan brydde sig om att reagera.

När hon till slut gjorde det var det med ett klirr. Hälen rakt in i spegeln som, vem, naturligtvis jag, ställt nedanför hennes säng inför upphängning. Nej, hon skar sig inte, men den antika, riktigt gamla, spegeln gick i många delar. Klantigt uppställd! Mitt fel. Självklart. Men att passagen blev så trång beror ju på hennes två ännu orörda flyttkartonger. När jag kollar kan jag ändå inte begripa hur det gick till. Det fanns marginal, det var ljust.

Dovt rop från klädkammaren. Hittar inte rätt jeans. Ingenstans!

Det är också mitt fel. De har inte synts till sedan flytten och det är jag som packat upp alla hennes saker, lagt in och hängt upp. Men det säger jag inte, förrän jag märker att hon börjar böka runt på ställen de inte kan finnas.”Böka inte, de ligger inte på något skumt ställe, jag vet vad det är i alla de där travarna!” (För att det är jag som ställt i ordning dem.)

Jag antar att några ordväxlingar gjorde att tiden blev ännu knappare än den varit från början så det var mitt fel att osthyveln slirade och att sedan all smörgåsmat blev stående framme i solen.

Veckorna brukar börja lugnare.

Barnen säger att det är mitt eget fel. Ja alltså, det är mitt fel att jag tar åt mig och vänder allting till att de påstår att det är mitt fel. Hängs det med? De säger alltså att de inte alls skyller på mig, det är bara jag som tolkar det så. För att jag vill spela lite martyr. Det vill alla mammor.

Jag säger att det inte behöver vändas och tolkas så mycket. Det ligger i själva tonfallen. ”Har du sett mina jeans” är bara en omskrivning för ”Var har du gjort av mina jeans?” Eller ”Jag hittar inte min andra irländska strumpa!” är i själva verket ”Har du nu lyckats slänga en fin strumpa igen!” (Bara för att jag för tre år sedan av misstag slängde en påse med nyköpta strumpor. Den hängde på en stol och någon hade fyllt på med apelsinskal, det kan ha varit jag.)

Till vårt försvar ska sägas att vi alla tycker det är lika tröttsamt.

Den irländska strumpan hittade jag. I tvätten. Passade på att handtvätta hela paret. Vackra överknästrumpor från Avoca.

Jeansen är ett par gamla men ändå Miss Sixty-jeans. Jag tror de kan ha försvunnit redan under någon av sommarens utfärder, men den teorin vågade jag inte framföra i morse. Jag ska dock inte ägna halva dagen åt att leta efter dem. Jag lovar absolut!

Annonser

3 svar to “Modern, den eviga martyren!”

  1. Malou Says:

    Jamen du vet väl att allting är alla mammors fel alltid??
    Jag har stulit Treans barndomsminnen(för att hon inte gick på lekis/dagis).
    Jag har slängt Fyrans älsklingblus (som hon snodde av granntjejen när hon var 15. Hon är 25 nu).
    Och det är mitt fel att Lånekassen tar så lång tid på sig för att behandla hennes ansökan – igen. Fast jag får betala räkningarna..

  2. Annaa Mattsson Says:

    Malou; den där med barndomsminnena var bra! Ungefär i klass med min brors scoutskjorta som han aldrig fick och fortfarande sörjer. Det var moderns fel, förstås. ”Men du gick ju bara till scouterna en gång och ville inte gå dit sen!” hävdade modern in till döddagar. ”Men det var ju för att jag inte hade någon skjorta!” – ”Det kunde du fått om du hade gått dit!”

    Har funderat på det där med CSN:s långa handläggningstid. Om inte det är mitt fel också, egentligen. Något jag skulle sagt eller gjort.

  3. -loa Says:

    Vi föräldrar har ganska lätt att göra oss till ”Jantar” tror jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: