Hål i väggen

Sen tycker jag att den där debatten om curling inte får gå till överdrift!

Berättade för en (barnlös) vän häromdagen om mina vedermödor med att försöka få upp en krok på väggen i Mellans ”bås”. När hon var i skolan och jag desperat försökte hitta på saker för att avleda uppmärksamheten från artikeln jag borde skriva. Fördelen med att jobba hemma. På ett kontor kan man inte börja borra i väggar hur som helst.

Utan att varken roas eller visa empati över mina duster med sylar, mejslar och skruvdragare utbrast han;

-Skulle DU sätta upp en krok i HENNES rum! Det är det jag säger att du är värsta curlingmamman!

Han menade allvar. Det hjälpte inte att jag hävdade att lägenheten är min, att hon bara mot betalning disponerar ett utrymme här tillfälligt, att idén med kroken var min och att den kommer att sitta kvar (om jag någonsin får upp den) långt efter att hon har flyttat. Nix. Mamma skruva krok = curling.

Mamma som avböjer spontan middag på stan för att hon just denna dag lovat fixa mat hemma är också curling. ”Kan inte dom fixa mat själva?” Jo, absolut, men nu var det så att det var flera dagar sedan vi åt ihop så därför bestämde vi imorse att ikväll äter vi ihop, och jag lovade både handla och laga. Då är det faktiskt rätt taskigt att ringa och säga att man ställer in. Vem som än gör det. Nähä, säger vännen. Mammor som lagar mat åt vuxna barn är alltid curling. Och ser ingen skillnad mellan den som varje dag måste ha mat på bordet på bestämd tid åt en skara vuxna hungrande munnar och den som gör en stolt torsdagsinsats.

Då tycker jag debatten liksom har gått för långt.

Annonser

11 svar to “Hål i väggen”

  1. Ullah Says:

    Är reglerna så stränga, kan jag meddela att jag curlar mina barn otroligt mycket.

  2. Lotta K Says:

    Men det är väl klart att din familj går före dina vänner? Särskilt om du planerat med familjen först? Även om tonåringar (tex) kanske inte alltid tänker så så är det väl uppenbart var dina prioriteringar som vuxen ensamstående mamma ligger… När jag var liten (5-6) hade jag en kompis som tyckte jag tog hand om min lillebror för mycket. Det här låter precis likadant. Avundsjuka och egocentricitet.

  3. Malou Says:

    Om man inte har värre saker att hänga upp sig på så har debatten gått åt fel håll. Så bra att din barnlösa vän inte kan se och hör hus jag ”curlar” min minsta som ännu inte har fått sitt studielån (jag kan ju inte låta henne svälta ihjäl heller??)

  4. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; ja, i så fall är vi nog förfärliga offer allesammans. Inklusive nämnde väns mor.

    Lotta; min gode vän vet dessutom att det hänt titt som tätt under de år vi umgåtts, dvs sedan barnen var kanske 13 – 16 att jag ringt hem och sagt ”kan ni fixa själva?”

    En av mina flickor hade också den typ av kompis. När hon var några år äldre. Genom sin mamma lät hon meddela att det var alldeles för mycket lillebror med när hon var hemma hos oss.

    Samma åkomma hos små flickor och medelålders män; avundsjuka och stora egon.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Malou; ja det är tråkigt när man numera är tvungen att ”vakta sin tunga” när det gäller barnen!

    Stackars din dotter som inte fått sitt lån ännu! Här kom det i alla fall för två veckor sedan. Men jag vet inte om det var en slump eller om luften gick ur efter alla besvärligheter ända sedan i våras för samma dag blev hon sjuk dottern, en rejäl influensaliknande sväng som gjort att hon inte haft kraft och tillfälle att slösa ett enda öre. Men hon betalade tillbaka sina skulder till mig, vartenda öre. Däremot har naturligtiv även jag ”curlat” under hösten i form av att det funnits mat hemma. Inte bara de nudlar hon bett mig köpa.

  6. benved Says:

    haha då curlar vi nog allihopa som har ungar- och jag blev också curlad när jag var ung för 40 år sedan. Man kan ju också kalla det att hjälpa varandra .. stackars man, han har kanske blivit för lite curlad (vidrigt ord förövrigt)
    Eva

  7. Annaa Mattsson Says:

    benved; ja, det kanske är så. Han flyttade hemifrån tidigt. Långt bort. Har däremot syskon som bor kvar i hemstaden och som dessutom har barn. Kan ana något där.

  8. cruella Says:

    Jag vägrar att se omtänksamhet och kärleksfull omsorg UTAN martyrskap, märk väl (kämpar väl lite där;-) som curling! Tror för övrigt att man märker rätt väl om man gått för långt i sopandet – ungarna blir otrevliga och plötsligt har man ingen lust längre haha.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; precis, det vet mina barn också, och när irritationen över strödda clementinskal sprider sig långt vidare än de stackars skalen! För att det är nåt mer än de där skalen man irriterar sig över.

  10. ullisar Says:

    fast nog är det skillnad på curling och curling? och omtanke?

    om jag förstått saken rätt så handlar curlingföräldraskap i huvudsak inte om att hjälpa till, utan om att att ge hjälpen utan att den syns. att den blir så självklar att barnet räknar med den utan att själv vara medveten om vad det förväntar sig.

    det har gått inflation i ordet. som i många fall går hand i hand med martyrskap. fast det får man fortfarande inte kalla folk. martyr alltså. skällsordet curlingförälder däremot, det får man kasta omkring sig hur som helst. eller är detta en generationsfråga kanske (jag är ju född på 70-talet)?

  11. Annaa Mattsson Says:

    Ullisar; nej, ett steg till tror jag, att barnet (en vuxen människa) är mycket väl medvetet om vad det förväntar sig även om det inte syns. Full service där det är möjligt. Samt gärna ekonomisk support, även om det inte sitter i nödläge. Att det vuxna barnet däremot inte har reflekterat över om detta är rimligt är en annan sak. Jag tror att dessa barn och föräldrar alltid har funnits (som Wirtanen säger i dagens Aftonbladet) men att de nu är betydligt fler, att det med växande välstånd har etablerats en livsstil kring företeelsen. Utan att därför alla som curlar sina barn även ekonomiskt egentligen har råd. Precis som stackars låglönearbetare i Lyxfällan som drar på sig jätteskulder för att de tror de måste leva upp till ett nyrikeideal.

    Jag tycker inte heller att de ”äkta curlingföräldrar” jag träffat på har intagit martyrrollen. Den tar sig andra uttryck. Den klassiska martyren är modern som ständigt blir besviken för att hon inte får nog uppskattning för saker som inte är märkvärdigare än det alla andra föräldrar gör, som gärna sitter och planerar trevliga saker som hon och det vuxna barnet ska göra, utan att fråga barnet men sedan känner sig grymt förfördelad när det inte blir som hon tänkt. ”Är det tacken efter allt jag gjort för dig?” är martyrförälderns standardfras, med darr på stämman.

    Curlingföräldern är mer käck och frimodig. Ger gärna råd och pekpinnar till andra hur de borde göra och inte göra. Kallar gärna sina barn för sina bästa vänner. Framhåller gärna i tid och otid hur duktiga dessa barn är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: