Knivigt värre, men en märkesdag

En märkesdag; jag gick fram till en av mina hyllor, plockade ut ett styck husgeråd, packade in det i tidningspapper och plastkasse och lade därefter ned det bland saker som ett barn skulle ha med sig.

Tidigare på dagen hade jag varit med samma barn och handlat ett husgeråd; en svart bunksats på ÖoB.

Det är förstås ingen slump att det var Pojken. Han är det enda barn hittills som har flyttat inom Sverige så att det är behändigt att ta med sig en pajform. Ja, en pajform var det alltså. Jag ägde fyra pajformar i porslin. Den senaste fick jag av modern för att hon ansåg att hon aldrig mer skulle komma att behöva en så stor pajform. Hon hade förstås rätt. Jag hade två formar i den här mellanstorleken, under alla år i fempersonersfamilj ägde vi bara en i just den storleken, det räckte. En enda gång i mitt liv har jag bjudit på en pajlunch för så många personer att alla pajformar, även de i plåt och de som hade för höga kanter för att kallas just pajformar behövdes. Jag har svårt att tänka mig att det kommer att hända igen.

Jag tror den där stora pajformen var det sista husgeråd modern gav mig i livet. Men tittar jag i mina hyllor kommer mycket från henne, även arvet borträknat. Sånt hon köpt, sånt jag samlat på, men kanske mest impulsköp och reafynd, men även sånt hon skummat av i hemmet.

Jag har räknat med att det ska bli så här också. Avskumning. Det här var den första. Jag vet inte hur det blir med flickorna, var de kommer att bo, och det är otympligt att frakta husgeråd till andra länder. Lite meningslöst också, med enkla bruksting.

Men Pojken ämnar stanna kvar. Så jag antar att det här bara var början.

Angående husgeråd så tog jag en kortprenumeration på en tidning för att få ett gäng läckra knivar. Hade en idé om att det halvdussin sabatier-knivar av bordsmodell som vi använder att skära grönsaker med börjar bli utslitna. En har ju tappat spetsen t o m. De nya går inte att skära med! Är det någon som kan berätta för mig vad det är tänkt att man ska skära med en, eller snarare fyra,  såna här? 22 cm långa.

Annonser

7 svar to “Knivigt värre, men en märkesdag”

  1. Jonas A Says:

    Jag tror att det är någon slags fiskkniv eller till att stycka fågel med?

  2. Annaa Mattsson Says:

    Jonas; ska genast be Schniff gå ut och hämta in en skata så jag kan testa. Stycka en vitlöksklyfta gick i alla fall inte. Testade den stora som otandad på bröd men det gick inte alls. Det hade varit bättre att lägga pengarna på en enda Sabatier-kniv i stället! De är suveräna. Tidningen var för resten bara skräp också, snuttifierad populärvetenskap.

  3. Jonas A Says:

    Sabatier är väldigt bra knivar jag tre som är över 20 år men är dom är fortfarande bra. Vi hade Global knivar också, dom är bra men mer dyra än bra, så dom tog min kära exfru..

  4. Annaa Mattsson Says:

    Jonas; he he… Har en Sanelli också, en låg jäkel, men den är jag rädd för. Känns som om den är självgående.

    Caje hade de mest suveräna knivar, hon slipade helt enkelt gamla ärvda bordsknivar, svartnade och fula i bladen men vassare än vassast! Och väldigt bekväma i handen och lätthanterade.

  5. Ullah Says:

    Har ingen aning om vad mina knivar heter.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; det är nog som med allt annat, har man själv eller någon annan lagt ut en ohygglig massa pengar på dem så vet man vad de heter. Sen hör till saken att Jonas ovan är konnässör.

  7. Ullah Says:

    Ja, så är det. Har en lite bättre kniv som jag fick i julgåva av stadsdelen när jag jobbade i skolan, men minns ej namnet. Nu kollade jag: Gourmet Hackman (intresseklubben och allt det där…).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: