Längtan efter en stake

Läser på Pojkens facebook att han saknar adventsstake i sitt rum i Uppsala. Undrar om det är just en adventsstake med fyra stearinljus han menar eller en elljusstake. Har förstått att begreppen har glidit ihop där.

Men lite rörande tycker jag allt att det är. Och så olikt mig själv i samma ålder. Då var jag inne i alternativsvängen. Hade ingen tanke på att skaffa vare sig elljus eller fyrljusstake till studentrummet. Första adventsljusstaken fick jag av systern i julklapp när jag måste ha varit över 25, kanske närmare 30 rent av. Hon tyckte att det fick vara nog då, med mina dumheter.

I början av 80-talet hade jag tolv julsaker, en julgardin och ett par juldukar. En var säkert min gamla trätomte från barndomen, resten var småsaker som jag fått av modern. Typ Ullaredstomtar. Det måste varit julen 1983 som jag köpte första elljusstaken. Den hade originellt nog fyra ljus. Den kraschade fem-sex år senare när katten Nisse tog sig en tur upp på matbordet, blev rädd för ljusen och drog ned en flaska rödvin, en ljusstake med tända ljus och elljusstaken vid det raska nedhoppet. Duken, ett utsökt konsthantverk, gick tursamt nog att tvätta, svedd kattpäls växte ut, men elljusstaken var död, den liksom lossnade i sina fogar. Fick ärva moderns gamla sedan, en sån där svart sak med hållare i gulmetall. Hon hade gjort en provisorisk lagning med plåster så vi använde den nog bara något enda år. Jag köpte i stället en sån där klassisk v-formad. 49 spänn på Billhälls. Den flyttade till Irland härom året men jag tror den dog där.

Sen har det liksom rullat på.

Men till mitt försvar ska sägas att vi idag bara äger fyra elljusstakar, inklusive Pojkens. En av dem är Mellans.

Mannen? Nä, jag kan inte tänka att han ägde något elektriskt innan jag kom med i bilden. Inte minns jag något annat pynt från hans påvra kollektivrum heller.

Däremot medförde han en adventsstake, självförfärdigad i slöjden. Den råkade någon julnedpackning t o m försvinna ur ”saker som vi inte tar fram”-lådan. Ett litet fåtal barndomspynt plockade vi från föräldrahemmet efter hans mors död. De kommer som andra tomtar här fram först dagarna före jul. Något tidigare iår eftersom vi inte firar jul hemma.

Förste maken medförde inget alls. Och jag kan garantera att han inte satt första adventen borta och saknade en ljusstake i fönstret.

Så var det väl för 40-talisterna och de tidiga 50-talisterna. Julen var något man åkte hem till men inte tyckte man skulle fixa med själv.

—–

Pojken meddelar nu att han kommer förbi och hämtar både det ena och det andra.

Annonser

2 svar to “Längtan efter en stake”

  1. Ullah Says:

    Titeln, är det något freudianskt?!

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; nej det är bara ett desperat sätt att locka läsare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: