Ny fena varje år?

Verkar som jag återhämtat mig. Puh. Det var dumt av mig att skaffa bubbelvatten innan jag var återställd, dock. Förlängde bara plågan.

Gjort en julinsats idag, skaffat fyra rökta korvar att ta med till julfirandet. Exotiska så det förslår; ren, hjort, vildsvin och älg. Hoppas pojkarna där borta gillar korv.

Rantade runt för att kolla julklappar till Äldsta. Det är inte alls särskilt julstressat på stan. I alla fall inte mellan halv tre och fem när jag var ute – mellan två möten. Inne i en affär med hårda saker (hon läser ibland) kom det t o m fram en trevlig yngre man och frågade om jag behövde hjälp. Har aldrig hänt i den typen av butik förut. Så ska jag köpa just en sån sak går jag tillbaka dit. Eller kanske kom han fram bara för att jag gick och lyfte i alla de framställda produkterna. Han kunde ju inte veta att jag tänkte flyga med den.

Annars hittade jag ingenting. ”Fina kläder”. Vad är det?

Hittade däremot en sak till åt Pojken. Han är lätt som en plätt i år.

Och jag fick det jag önskat mig av Mellan. Av mig själv alltså. På Pub finns en ny inredningsavdelning som heter Home Doctor och som har förtjusande glasprylar. Små flaskor och sånt. Men även bruksglas och finglas, allt möjligt. Mina favoriter började ta slut, har tydligen gått som smör, så jag köpte själv för säkerhets skull. För mig som i stort sett aldrig köper något till hemmet, utom julbelysningar och mixerstavar, är det sensation att ha handlat saker som bara ska vara till lyst för 155 spänn på bara några dagar. Då har jag räknat in julbocken i lördags också.

Nähä, jag är inte sponsrad av Home Doctor. Önskar jag vore. Det är väl ungefär min nivå, få hämta några små glasprylar för 25 spänn.

Fast jag ska erkänna att jag tagit emot en del goodiebags och -boxes i mitt liv. Kexbräck från kakfabriken, chips från chipsfabriken, bullar från bullfabriken, kaviar från kaviarfabriken, ost från ostfabriken, mjöl från mjölfabriken (åh det var det bästa mjöl jag någonsin träffat, fabriken hade vingar). Rulltårtan från rulltårtsfabriken i Eskilstuna åt katten Nisse upp. Äh, det där har jag skrivit om förr, att det på 80-talet var ok att ta emot varuprover som fackförbundstidningsjournalist för fabrikörerna visste att man skrev elakt ändå. Skillnad också om man skulle börjat ta emot hus från husfabriken, pianon från pianofabriken för att inte tala om mynt från myntfabriken, eller sedlar från sedelfabriken fast där kom man inte in. Den var lika hemlig som sillfabriken blev när den köpts av bilfabriken. ”Vi avslöjar inga fabrikshemligheter.” Men jisses, en sill är en sill! Den byter liksom inte modell. Det hängde  inga konkurrenter i fönstren för att kolla årets fenor. 

Och resan till ekologiska tvättmedelsfabriken i Belgien åkte jag inte på, det passerade mutgränsen med god marginal. Även om jag skulle skrivit att deras flytande tvättmedel var utmärkt att tvätta i, förutsatt att man inte spädde det med vatten innan man lade i tvätten.

Tror jag kom från ämnet, vilket det nu var. Åt en lussekatt under tiden. Tre för en tia från Munkbagarn, bästa i stan. Dom skulle också kunna få sponsra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: