Inte en lussekatt ur min ugn!

Undrar lite över lussekatter.

Alla verkar baka lussekatter i år, även de som inte brukar baka annars.

Alla måste också blogga eller facebooka om det. Med bild. Till och med dottern borta på Irland har bakat lussekatter. Och då ska sägas, att den flickan har inte med sig någon tradition av lussekattsbak hemifrån alls. En enda gång slog vi till, när det visade sig att alla färdigköpta innehöll mjölk och hon måste ha med sig till dagis. Konstnärliga katter av olika form och fason. Minns hon verkligen det?

I min barndom bakade vi inte heller lussekatter. Det var något som köptes i bageri, något av de minst fem vi hade inom nära gångavstånd. Stora och fluffiga var de och inte gula. Minns inga gula lussekatter från barndomen alls.

Köpt lussekatter har vi däremot gjort från första tillgängliga påsen i vår lokala livsmedelsbutik i förra förorten. Som tur är finns de även i grannförorten här. Handlaren i förra förorten sa att det knappt går att sälja lussebullar efter Lucia. Mitt minne är också att det var något man åt fram till julavslutningen, sen var det slut.

Men i år verkar alla inte bara baka utan också så det ska räcka fram till påska.

Och så måste man ha kesella i degen.

Jag undrar om det är den där hemmafruromantiken som ligger och spökar i bakgrunden? Eller om det är jag som råkar vara född och uppväxt i en tid och kultur där inte bullbak riktigt gav plus i kanten. Min mor började faktiskt baka bullar på allvar långt efter att jag flyttat hemifrån. Kanske för att leva upp till mormorsrollen på allvar.

Kola och knäck däremot, det har vi ägnat oss genom hela min egen och alla mina barns uppväxtar. Sen har de själva infört tryfflar. Pojken vann tydligen någon studentikos julgodistävling härom sistens med sina tryfflar. Jag ska inte säga något om förspilld ungdomskraft, själv var jag vid ungefär samma ålder en jäkel på fruktkakor. Testade varje jul nya recept men slutade sen när jag insåg att de där kakorna inte var särskilt goda, det var mest kul med alla ingredienserna, inte minst spriten som skulle vara i. Sen dess har jag inte julbakat.

Moderns julbak bestod av matbröd som smakade som hennes matbröd brukade, dvs gott när det var varmt sedan allt tristare och stabbigare, dessutom småkakor som var de samma i de 50 år jag kunde minnas. Pepparkakorna upphörde någon gång i senare delen av min barndom. Vi bakade nog för resten pepparkakor med barnen några jular, mängden kakmått som jag skänkte till loppis tidigare i höst tyder på det. Smaken var aldrig imponerande, det är den sällan, även om alla använder världens bästa recept (det är som med glögg, det är bara ens egen specialvariant som är god, fast jag har förstås ingen).

Äsch jag har ingen lust att skriva något om terrorism och sånt. Tycker Guillou gör det lagom bra i dagens Aftonbladet.

Annonser

11 svar to “Inte en lussekatt ur min ugn!”

  1. eva Rosen Says:

    Fel, fel, fel! Fruktkakor är jättegott ! Håller länge, saftiga , härligt tunga.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Eva; jag kanske borde testa igen? Minns en med valnötter och ananas, den var som du säger verkligen saftig. Undrar om jag har kvar det gamla receptet. Kanske var det modern som manipulerade bort mitt bakande, ingredienserna gick ju på hushållskassan och det blev rätt dyrt, inte minst med spriten.

  3. Evis Says:

    Vi har alltid bakat lussekatter, både när jag var liten och nu när jag är vuxen. Jag väljer hellre bort pepparkakorna.
    Du kan ha hamnat lite emellan där, när hembakt liksom inte var inne. Däremot var inte alla lussekatter gula när jag var liten och yngre och mamma klagade över ”snåla västgötar” som hade kardemumma istället för saffran i sina lussekatter.

    Och eftersom jag i detta med mat och julfirande är helt otrendig och bara fortsätter i mors och mormors spår så har jag förstås ingen jämra kesella i degen. Jag har sällan kesella i något.

  4. Lotta K Says:

    Å det där känner jag igen, även om min mamma förstås sa ”snåla bohuslänningar”. Hon bakade alltid lussekatter, rätt små och knallgula. Jag skall baka dessa för första gången i år, med ricotta i degen för kesella finns inte här. Skall även göra skurna pepparkakor, samt har jag bakat mina favoriter av amerikanska kakor, snickerdoodles: http://www.joyofbaking.com/Snickerdoodles.html (rekommenderas).

  5. Monika Says:

    Vi bakade alltid lussekatter när jag var liten (är född 1980), och alltid utan saffran. Det var helt enkelt formen som gjorde dem till lussekatter, och att de inte hade fyllning som vanliga bullar. Hade säkert ingenting med priset på saffran att göra, men föräldrarna gillar inte smaken. Jag bakar nästan varje år nu också – Vår Kokboks recept, med saffran (ingen kesella).

  6. Annaa Mattsson Says:

    Evis; ja bullar var inte riktigt grejen, jag hamnade mer i en paj- och kaktrend, mjuka kakor, gärna lite komplicerade. Sanningen att säga har jag ju aldrig varit så fascinerad av hembakt vetebröd. Gott nybakt men snabbt åldrat.

    Lotta; kanske en trend alltså, eftersom du gör detta för första gången…

    Monika; jag tror nog det var så hos oss också, att modern inte gillade smaken av saffran, och det modern inte gillade eller gillade, det styrde. För henne var den viktigaste ingrediensen i bakningen smöret, så även i matlagning, det var det riktiga smöret som avgjorde om man förstod sig på mat och bak.

  7. Rutan Says:

    Det slår mig att jag inte minns om vi bakade lussekatter som barn. Men det måste vi ha gjort! Med saffran eller utan? Ingen aning! Jag får fråga äldre systern som har koll på allt. Men någonstans ifrån måste jag ha fått det, hur och när det ska ske, eftersom jag tog till mig alla andra traditioner (som att bona köksgolvet på natten den 23:e).

    I alla fall bakade jag alltid LMS när barnen var små, men inte gör jag det nu till bara mig. I konditoriet här finns en bullvariant med saffran. Snäcka, mandelmassefyllning.

    Det där med kesella i degen kom på 80-talet, det påstods att de skulle bli saftigare. Jag är av den gamla sorten som ökar på smöret i stället.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; det är spännande vittnesmål som kommer fram här.

    Vi är ju nästan jämngamla, det är inte alls säkert att ni bakade lussekatter.

    Nu ska jag avslöja en av anledningarna till att jag inte är så fascinerad av hembakta bullar över huvud taget, annat än första timman ur ugnen; De är så små! Jag gillar stora pösiga färska mjuka bullar. Hembakt är nästan alltid litet. Nu skulle man ju säga att hellre en liten torr halvhård bulle en än stor, men en liten bulle skrumpnar mer påtagligt än en stor, det är så att säga närmare till kanterna. Ännu mer påtagligt blir det när bullen serveras som den i nio fall av tio görs; upptinad. Det är så sorgligt. Där visas alla dessa fat med dignande glänsande bakverk. Och så pyts, in i frysen med dem, i värsta fall när de redan har börjat styvna. Det som serveras till tredjedagsfikat är sedan bara en blek kopia av sitt forna jag.

    Så var det med det. Nu är alla ledsna.

  9. Ullah Says:

    Jag är glad! Du har säkert sett mina bullbak på fejsbok, det är rekord att jag gjort två omgångar i år. Det finns en fast tradition i min familj från mormor och moster, att baka saffransbullar (även när det inte är jul). I traditionen ingick att min bror slukade hur många som helst. Fruktkaka gör jag också. Men under resten av året bakar jag bara matpajer och pizza.

  10. åsa Says:

    Fruktkaka gjorde jag i början på 80-talet, mest bara för att man skulle göra det, för inte sjutton var det gott, så otroligt kompakt!
    Bullar, de ska vara stora och pösiga, inte som min förra svärmors, de var små som småkakor, med massor av kardemumma och aldrig färdigjästa…
    Lussekatter har jag för mig att det bakades hemmavid när man var barn, vill minnas att de inte var så gula, saffran var (är) ju dyrt och huvudsaken var väl att det var gult..
    Ha dé!

  11. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; bra! Pajdeg kan jag också fixa riktigt hygglig.

    Åsa; jag har aldrig förstått det där varför så många bakar så små bullar och sen inte låter dem jäsa upp.
    Saffran förekom aldrig hemma hos oss, och när jag köpte det första gången så var det inte för att baka utan för att använda i matlagning. På den tiden jag lagade mat värd namnet så hade jag flera rätter med saffran i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: