Ingen jul utan spuds

Trodde jag skulle gå och äta julbord idag och hade sett fram emot desserterna. Nu fick jag reda på att det inte alls är julbord utan en framdukad jultallrik till var och en. Trist, jag kan se hur laxen breder ut sig över tallriken och tar över all smak. Ångrar att jag inte valde helvegetariskt. Fast det skulle inte förvåna mig om det breder ut sig sill och lax över de tallrikarna också. Det finns ju en föreställning hos många köttätare att fiskar kommer från växtriket.

Äh, ett i-landsproblem naturligtvis, men jag kan inte låta bli att bli lite besviken. Får väl sitta och klämma på mina två mellanöl och hoppas det går över snart.

Tänk om det ligger en skiva sylta också, på min tallrik! Och julkorv. Kall julkorv, det vore fint.

Kall jultallrik, innebär det att man inte får potatis till heller?

På Äldstas lista över hemska saker från barndomen står ”den julen vi inte fick potatis till julmaten”. Den blev ett vägskäl, den där julen. När vi fick vänta på julmaten tills tio på kvällen och Äldsta blev åthutad när hon frågade efter potatisen. Det behövdes inte ropade alla i korus för alla hade ju ätit så mycket redan. Alla andra ja, men inte vi. Vi firade för oss själva hemma i fortsättningen. Med potatis.

Spuds lär det bli nästa fredag, eller om det är på lördag vi äter julmaten. Jag röstar för lördag, juldagen. Vad ska vi annars göra när hela Irland är igenklappat och alla sitter hemma och äter julmat? Förutom att titta på Mysteriet på Greveholm och Karusellerna sover. De ska förstås åka med.

Funderar på vad som är helkonserv och vad som inte är det. Med tanke på det som ska med härifrån. Senapssill? Svart och röd kaviar?

En hel del finns där förstås, men till dubbla priser eller mer. Som köttfärsen och laxen. Det är märkligt det som händer med den irländska köttfärsen när den sätter sig på planet till Sverige. Hur plötsligt priset sjunker till en fjärdel.Vi har bestämt att ha förjul här på tisdag. Med mycket lax, alla sorter. Så det blir lättare för Pojken och Mellan att stå ut med den enda tunna skivan de kommer att få där borta.

Lutfisk, eller i alla fall salt fisk, går det nog att få om någon skulle vilja. Det är en av mina stora irländska matchocker, när min gamla hyrestant skulle bjuda på middag och det visade sig vara salt fisk med vit löksås. Ett av moderns paradnummer. Intensivt hatat av mig. Det var nästan lika illa som när jag fattade att kippers helt enkelt var rökt sill, som dessutom åts varm.

Lutfisken var barndomens och ungdomens mörka julfläck. Till slut det stora julskämtet. Som modern aldrig förstod. Familjen bänkad runt matbordet och modern och fadern till sig i ovationer över den dallriga delikatessen.

-Det är synd om alla som inte gillar lutfisk!

Var en av standardfraserna. Följt av faderns förvånade:

-Va, äter inte Annaa lutfisk?

Och så moderns irriterade befallning;

-Men ät åtminstone sås och potatis då!

Vi drog såsmåningom harangerna innan maten kom på bordet, systern och jag, och modern förstod som sagt ingenting.  Jag undrar om fadern verkligen glömde att jag inte åt lutfisk och om modern faktiskt aldrig lärde sig att just potatis och vitsås var det näst värsta på min lista över otäckheter.

Nu ska jag inte gnälla mer om otäck mat.

Småkorven är den bästa i världen där borta, och den är billig. Och någonting att mixa parmesanröran med måste det väl finnas. Äldsta har en vecka på sig att fixa det!

Annonser

9 svar to “Ingen jul utan spuds”

  1. cruella Says:

    Bangers and mash – du borde fira jul i Norge hör jag. Där är det potatismos och korv som ger julstämning.

    Juldagen i Dublin med liten bebis i vagnen var en spökstadspromenad, vill jag lova. Vi hade firat julafton med lite andra strandsatta svenskar precis som vanligt, bland annat en kompis vars irländska boyfriend absolut måste hänga på puben med jobbarkompisarna på julafton. Är det fortfarande så månntro?

  2. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; julafton har mer och mer blivit familjekväll faktiskt. Inte alls den festkväll som det var. Inte alls gratisdrickakvällen som det var för ännu längre sedan. Synd, jag hade sett fram emot det.

    Mina brackvänner i Dingle tycker jag är så rolig när de bjuder på söndagslunch på fina hotellet och jag beställer bangers and mash. Molly kan gärna avstå bangers hon tycker mash and gravey räcker.

  3. Ullah Says:

    Angående det där inlägget jag inte ser längre, vill jag bara säga att jag håller med dig.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jag tog bort det, det fanns någon som tog illa vid sig av den aggressiva tonen och det var ju inte riktigt meningen. Att fel personer skulle ta illa vid sig alltså.

  5. Malou Says:

    Korv och potatismos har jag aldrig hört talas om och jag har bott i Norge i 30 år – ”ribbe”, pinnekjøtt, lutfisk med bacon och medisterkakor , men var har cruella ätit potatismos och korv till julmiddag? Jag blir så nyfiken!Mina barn har aldrig fått lutfisk hemma, men äldste fick smaka hos sina svärföräldrar – och påstår att det är gott.

  6. cruella Says:

    Malou: Det var på ett forum för länge sedan som en norska inte påstod sig överleva julen utan potatismos och korv. Jag fick uppfattningen att det var en jultradition – men inte ens i Sverige äter ju alla samma. Långkål och brunkål som är sådana måsten söderöver förekommer till exempel inte alls som stämningsskapare i norr, åtminstone inte förrän på senare år med mattidningar och pigga program som får en att prova…

  7. Annaa Mattsson Says:

    Malou och Cruella; jo så är det ju, att både de lokala skillnaderna och skillnaderna mellan familjer är stora. Minns ju när min syster flyttade till Halland och fullständigt storknade över allt ståhej kring grönkålen som hon hade klarat sig utan i så där 26 jular innan! Och så är det olika hur tvärsäkra människor är på att just den varianten de kör som är det som ”alla” gör, åtminstone borde göra om de gjorde ”rätt”. Här har vi valt bort revbenen och jag har ju vänner som därmed anser att vi i stort sett inte firar jul.

    Det ska bli spännande att konfronteras med den irländska julskinkan. Vi kom i natt fram till att Äldsta i alla fall ska ge sig ut på jakt efter en liten cured ham. Får konstiga associationer av uttrycket.

  8. cruella Says:

    Jag totade faktiskt ihop en liten julskinka det enda år vi firade jul i Dublin. En liten rackare på ett kilo, kokt och klar. Man kunde inte kalla den saftig – och det var perfekt. Jag vill ha torra och så salta skinkor att de skiftar i grönt! Då är de godast på knäckebröd.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; jag vill också ha skinkan torr, riktigt torr. Finns inget värre än sån där som är liksom blank inuti och låter när man tuggar den. Bläh, gris gör sig inte halvkokt, förstår inte var den idén kommit ifrån.

    Ska framföra budskapet till M, att det möjligen även i Tralee finns skinkor som både är cured och cooked.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: