Bara en liten vurpa

Alltså, det är ju bara 50 öre per kort man förlorar om man skickar sina julkort ”för sent”. Dvs sätter på vanliga frimärken och får dem levererade som vanliga brev. Ska göra det i helgen. Utom de fyra jag redan skickat.

Dagen blev inte som tänkt. Kände motståndet mot att åka på begravning växa sig allt större under gårdagen. När jag satt och skrev upp busstider för hemresa.

I morse var det inte på något sätt mindre. Men stod ändå utanför dörren i god tid för att ta tuben till bussen. Och vurpade till lite på andra eller tredje steget. Inget stort. Inget ont värt att nämna. Bara lite snö på ovanthanden. Men en mental omskakning. Som fick mig att raskt besluta mig och vända om. ”Jag vill inte!” Sen låg jag och stirrade i taket i fem timmar, så nåt hade väl hänt ändå.

Det hade varit så bra att åka dit med vännen B och sen sätta sig i bilen och åka hem med honom igen, när vi kände att det var klart. Men nu kunde han inte åka så det skulle bli jag ensam, dit ensam på bussen i snön, där ensam, hem ensam.  Nej.

Tänkte när jag låg och tittade i taket och på ljusprydnaderna i fönstret, att jag nog gjorde rätt när jag åkte med min mamma på några begravningar de sista åren. Även till personer jag knappt kände. Så hon skulle slippa komma och gå ensam.

Jag ska skriva ett brev sen till änkan, det lovar jag. Jag tror hon tycker det är viktigare att jag alls hör av mig än att jag ger mig in på långa förklaringar om varför jag inte kom.

Annonser

4 svar to “Bara en liten vurpa”

  1. Evis Says:

    Har vi dubbelresurs då? Eftersom man kan gå runt på två ställen 😉
    Populärt inte bara hos katter utan även hos små barn. Grannens pojk går gärna runt, runt med Majas (fd Vendelas eller Valerias) dockvagn.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; nu kommenterade du visserligen under fel inlägg, men det gör inget. Ja, dubbelresurs har ni. Vilket får lägenheten att verka ännu större än den är. Vilket förstås är en resurs i sig…

  3. Malou Says:

    Jag tror du gjorde rätt, både nu och med mamma. Man skall inte gå ensam på begravningar, man behöver någon att ”hålla i handen”.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Malou; ja, jag tror att jag gjorde rätt. Jag har gått på begravningar ensam förr men då har jag vetat att det funnits flera närvarande som jag känt. Så var det inte riktigt nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: